n
Trailerpark Idlers senaste är en samling sånger som kan kallas sacred songs eller country gospel eller traditionell spirituals, om man gillar att sätta etiketter på musik. Jag föredrar att helt enkelt kalla TI:s stil för amerikansk folkmusik, trots att det är svenska medborgare som framför sina sånger på denna bandets sjätte album.
Liknande försök har ju gjorts av andra svenskar historien, i ärlighetens namn alldeles för många, men aldrig med en så genuint ärlig och kärleksfull relation till förebilderna. För TI är ett band vars sånger är djupt rotade i traditionens ursprung, hos artister som
Wayne Raney, vars sång
We Need A Whole Lot More Of Jesus And A Lot Less Rock´N Roll görs i en innerlig, nästan smärtsamt vacker version som sista spår på skivan, eller som den gamla gospelmästaren
Albert E. Brumley, vars gospelsång
I´ll Fly Away genomförs med
Lisa Palm på sång, som skulle göra
Alison Krauss som
Gillian Welch gröna av avund.
Förutom dessa två sånger är allt material skrivet av
Morgan Hellman eller Lisa Palm, plus en sång av bandets basist,
Pentti Salmenranta.
Alla sånger bärs av en sammanhållen, klar tematik av krackelerad spiritualitet, ja rent av bakrusigt sökande religiositet, som naturligtvis skulle kunna avfärdas som ett charmigt spel för galleriet, snarare än ett allvarligt syftande, andligt sökande. Jag är övertygad om att denna röda tråd av livssnöd kontra en uppriktig önskan av att finna sinnesro redan i detta liv är äkta och uppriktigt syftande. Jag tror inte att man kan hålla upp den här typen av existentiell problematik som någon sorts grubblande mask framför sig.
Hela "The Power Of The Lord..." är ett lysande exempel på hur kärleken till en musikalisk tradition inte känner några geografiska gränser, hur en djup respekt kan överföras och lysa upp ens egna djup och dunkla rum, ge ett ännu ädlare doft av ursprunglighet.