n Uppnästa Siv har blivit bästis med rödlätta Cerisia och ska sova över hos henne.
Pija Lindenbaums språk är tonsäkert och hårt svarvat. Ändå börjar berättelsen i jublande förväntan inför det nattliga äventyret:
"Cerisia bor i ett annat hus. Jag har aldrig varit där. Men nu ska jag sova över. Jag och Cerisia blir alldeles galna av oss. Så härligt är det."
Raskt kastas sedan läsaren in i mötet med det främmande. I ett ovanifrånperspektiv ser vi hur den storögda Siv är försvinnande liten i våningen, där vindlande många dörrar kastar långa skuggor på hallmattan. De öppna dörrarna gläntar till ett annat sätt att leva.
I härligt utdragna och spretiga bilder ser vi ett hem som är både stajlat och boehemiskt. Här finns en hund med en äcklig knöl, sprättande marsvin, mamman som luktar parfym och till middag serveras couscous som Siv tycker är "nåt gult och klibbigt".
Allt är nytt, ovant och Sivs entusiasm och munterhet mattas allt eftersom. Mindre smickrande sidor kryper fram hos bästisen Cerisia. Hon tar sista isglassen, den mjuka sängen och släcker lampan som Siv vill ha tänd.
Med mörkret kommer skräcken. Helt plötsligt är Cerisia inte där, och när Siv ger sig ut för att leta efter henne i lägenheten börjar verkligheten vibrera och luckras upp i ett drömtillstånd. En skenande fantasivärld med skräckestetik och inslag av galen surrealism.
Med Siv sover vilse befäster Pija Lindenbaum sin position som en av våra främsta barnboksförfattare. Boken gör skäl för sin läckert guldkantade rygg, den har en alldeles utmärkt lyhördhet för barnet och är en ren lovsång till fantasin.