En Lisa för själen

 

 

Lisa Nilsson har 20-årskalas som artist, men det var 1992 som hon fick sitt stora genombrott med Himlen runt hörnet med Johan Ekelund som producent och Mauro Scocco som låtskrivare.

 

 

Nu säger hon sig haft svårt att välja bland sin låtskatt till den drygt två timmar långa jubileumskonserten. Dock har hon lyckats få ihop en blandning som håller hög klass, med några undantag för några låtar, och som visar på den bredd hon har som artist. Här får vi höra allt från den första låt hon som 17-åring skrev.

 

- Jag hade en sådan tillit till en bekymmerslös kärlek, men jag fick fila på detaljerna några år senare för att göra texten lite mer trovärdig.

 

"Min man" är liksom flera andra låtar hyllningar till mannen och Lisa Nilsson är en av ytterst få artister som klarar att sjunga nötta fraser utan att det låter det minsta patetiskt.

 

 

Publiken är med på det mesta och "All star band" är av Lisa hopplockade favoritmusiker som är oerhört samspelta, med varandra och med Lisa Nilsson.

 

Men det är när de mest kända låtarna spelas som publiken är som mest nöjd. Lisa Nilsson lyckas på något förunderligt vis vara både varm och sval på samma gång. Hon sjunger med en sådan lätthet och rör sig säkert mellan ljusa skira toner och de mörka djupa. Lisa Nilsson känns på något sätt så oerhört självklar, hennes röst här konserten är den skönaste spelning jag varit på.

 

Skön känsla är det också att hon lyckas få publiken på fötter och både dansa och sjunga med i "Vad du ser är vad du får" och "Varje gång".

 

 

Innan hon kliver av scenen står publiken upp igen och klappar för extranummer.

 

Och ett Lisa Nilssson-kalas är väl inget riktigt kalas utan "Himlen runt hörnet".

 

- Det är härligt på jobbet, säger Lisa Nilsson i ett av sina mellansnack och jag kan inte annat än hålla med henne.