Priset man får betala när man är kändis

Precis nyss var jag med om någonting så obehagligt att jag ännu inte har lyckats samla mig. Efter en hård dag var jag nyligen på väg hem efter vardagens förpliktelser i ett trött, hungrigt och smått förvirrat tillstånd. Pulsande genom den vidriga snön var jag nämligen uppslukad av mina fördömande tankar om den rakt igenom avskyvärda schlagern och allt som hör därtill. Jag lyckades till och med komma fram till att sådant som schlagerfestivalen, melodifestivalen och all liknande idioti inte påminner om något annat än fekala kräkningar av människor i glittriga kläder. Det var alltså mitt i denna tankeverksamhet jag plötsligt blev avbruten av en gäll och skrikig röst som hördes uppskattningsvis tio meter framför mig. I och med att jag alltid undviker ögonkontakt med främlingar för att inte hamna i en konflikt, fick jag lyfta min blick från marken för att ta reda på vad som orsakade detta hemska ljud. Det var då jag fick syn på det, saken, bruden. Hon hade en höjd på ungefär en meter och en psykotisk blick som genomsyrade mig på ett sätt som enbart barn kan klara av. Trots min lösning att hastigt bryta ögonkontakten med henne och snabba på mina steg fortsatte hon att säga samma sak om och om igen:

"Hej vad heter du? Hej vad heter du? Hejvadheterdu?!"

Hur snabbt jag än tyckte mig gå var det som om jag aldrig lyckades komma förbi varelsen. Flickan stod passande nog utanför porten in till den trappuppgång dit jag skulle in. I ögonvrån kunde jag ana hur hon envist höll mig fast med blicken, men med tanke på hur många gånger jag tidigare utsatts för barns rubbade envishet var jag inte förvånad. Då jag närmade mig varelsen gjorde jag mitt yttersta att inte visa min rädsla samtidigt som jag fixerade min blick på henne. Det gäller att i såna lägen inte visa sig vara underlägsen. Det var då jag upptäckte hur lik hon var barnet i filmen Omen. Det var bara håret som skiljde dom åt, annars hade de precis samma besatta utstrålning. Hur många gånger hon än ställde frågan vägrade jag att svara. Sådant beteende ska allt annat än uppmuntras.

Nu när jag tagit mig förbi henne, in genom porten och min låsta lägenhet, kan jag inte låta bli att fundera över varför varelsen så intensivt ville få reda på mitt namn. Kanske är hon en extrem feminist som har läst min krönika om brudar? Eller en lam som tog illa upp av min krönika som handlade om just såna. Hur som helst är hon säkert ute efter mig. Likadant verkar det vara med alla ungar som går på dagiset som ligger precis framför huset jag bor i, eftersom så fort jag kommer utanför min port står de där pressade mot staketet och stirrar på mig. Det skulle inte förvåna mig om de någon dag skulle börja kasta sin egen avföring på mig likt apor på ett zoo. Barn är ändå som mest obehagliga i den ålder då de har lärt sig att tala, men ännu inte utvecklats till riktiga människor. De går fortfarande på instinkt och det är vad som är så skrämmande med dom. Nu är de ute efter mig, Log Lady, som sinnessjuka stalkers. Men jag antar att det är priset man får betala när man är kändis.

Här ska kommentarerna till forumet komma in via ajax, fungerar inte detta så har du en gammal webbläsare eller fel inställningar. läs mer här...

Kultur & Nöje

bravalla2014