NORRKÖPING

Utsidan på Ståhlboms silo är polerad, insidan är en helt annan sak. Det är ett exempel på Norrköpings gömda och glömda rum som Konstmuseet nu öppnar upp. Den finske konstnären Hans Rosenström huserar i den nedgångna byggnaden. Han är förtegen om sina installationer – de ska upplevas, inte beskrivas. I ett av rummen befinner sig besökaren ensam, där finns en stol med hörlurar.

– Jag har valt att installationen ska upplevas av en person i taget för då är man som mest känslig för sin omgivning. Man är konstant på sin vakt. Verket skapar ett möte, som egentligen är en illusion. Därmed blir det ett möte med dig själv. Verket ska realtera till din egen kropp, säger han.

Artikelbild

| The Nervous Manifold, av Matti Kallioinen är ett verk som för tankarna till pulserande liv, då det tycks andas, påminner om inre organ och ständigt växlar skepnad.

Ibland beskrivs Hans Rosenström som en ljudkonstnär, men han värjer sig emot beskrivningen.

– Jag ser mig inte som en ljudkonstnär. Texterna, ljuset och situationen är minst lika viktiga som ljudet, säger han.

Utställningen är Konstmuseets geografiskt sett mest utsträckta projekt någonsin och omfattar 19 platser utanför institutionens väggar. Totalt tio konstverk i museets jubileumsutställning är nyproducerade för Norrköping.

– När vi diskuterade jubileumsutställningen kändes det självklart att konstnärerna ska hjälpa oss. Det vi också slog fast var att konstmuseet ska ut på stan, säger museichef Helena Persson.

Artikelbild

| Katarina Nitsch har i konstverket Tusen spår i en och samma karta samlat livsberättelser från boende i Hageby som vävts samman till en ljudslinga, en karta och ett ensamt berg mitt i rummet.

– Med konstens hjälp vill vi nå dem som vanligtvis inte kommer till Konstmuseet. Det gör vi dels med konsten, men också i verksamheten. Flera konstnärer har arbetat tillsammans med Norrköpingsbor, fortsätter hon.

Ett exempel är Tusen spår i en och samma karta, ett verk där konstnären Katarina Nitsch har sin utgångspunkt i samtal med människor i Hageby. Hon fascinerades av området som först ger intryck av svensk förort, men berättar så mycket mer för den som går bakom fasaderna.

Artikelbild

Konstnären Gunilla Klingberg intresserar sig för att skapa mentala rum av bekanta element, av konsumtionskulturens massproducerade produkter.

– Området byggdes på 50-, 60- och 70-talet, då staden blomstrade. Miljonprogramsidén fick sitt genomslag, men så förändrades situationen. Hyreshusen har nu blivit bostäder för flyktingar, säger Katarina Nitsch.

– De boende bär med sig spår av minnen, rum och upplevelser. Jag ville hitta dem och försöka skapa en bild utifrån alla berättelser.

Artikelbild

Utställningskommissarie Susanne Ewerlöf berättar om Carl-Johan De Geers svartvita fotografier från 1967 och konstaterar att han har skapat ett spännande tidsdokument.

Läs hela artikeln i papperstidningen.