Solen har fått en egen blues på Lana Brunells kommande skiva. För vad som än händer i livets labyrint, så går alltid solen upp.

– Den är lika stor, lika varm och lika kärleksfull ändå. Det känns hoppfullt, säger Lana, där hon sitter vid det stora mixerbordet i Milk Studios i Norrköping.

Solblues möts blues, vispop, gospel och funk med kärlek som överskuggande tema. Det handlar om kärleken till barnen, till föräldrarna, till livet och platonisk kärlek – personkemi.

Artikelbild

| Producenten Magnus Jonsson och sångerskan Lana Brunell jobbar med kommande plattan "Solblues" i Milk Studio. Skivan är personligare än Lana Brunells första skiva. "Det här är något helt annat, det är ett livsprojekt som man ska göra en gång" säger hon. Foto: Sara Segraeus

Skivan är personlig och är en resa genom livets alla skiften, från glädje till sorg. Efter sin pappas död 2001 skrev Lana Det är så mycket jag vill säga som tar upp "allt det där som man borde säga till människor innan det är för sent". Jag bär dig med mig skrev hon till sin mammas begravning 2011.

– Jag är inte så bra på att hålla tal. Jag sjunger hellre, säger Lana.

– Skivan handlar mycket om kärlek till dem som är nära. Det kanske låter som den är jättedeppig, men låtarna är hoppfulla.

Lana Brunell har skrivit alla låttexter skrivit själv, med undantag från dikten Ängeln.

– Få artister gör musik på svenska, men jag kan inte skriva låttexter på ett språk jag inte kan fullt ut. Det blir känsligare när jag skriver på svenska.

Flera av musikerna som medverkar på skivan finns i Norrköping. Det var ett skäl för att spela in plattan i Norrköping och hos Magnus Jonsson i Milk Studios.

– Han är ett jättbra stöd och hör direkt om något inte är bra. Vi garvar mycket ihop och hamnar ofta i djupa samtal, berättar Lana.

– Det funkar jättebra. Det är en rolig produktion, för det är så bra musiker och låtar, säger Magnus Jonsson om samarbetet.

Musikläraren Jerker Hårdänge har arrangerat låtarna, och spelar gitarr och cello.

– Han är skitbra. Men cello fick jag tvinga honom att spela, det gör han inte så ofta numera, skrattar Lana. Jag är inget Peter Le Marc-freak alls men det är Jerker och det kam man höra på vissa låtar. Det är mer vispop.

Anders Johnsson som på skivan spelar kontrabas, bodde länge i Norrköping men återfinns nu i Stockholm där han spelar bland annat på Oscarsteatern. Även trummisen Magnus Fritz kommer från Norrköping och har bland annat spelat i musikalen Dirty Dancing på Chinateatern.

Dessutom spelar Bill Öhrström munspel och stjärnsaxofonisten Jonas Knutsson på några låtar.

– Jag vill bara ha det bästa, myser Lana Brunell.