I den politiska illustrationskonsten finns en självklar koppling mellan vännerna Tove Jansson och EWK. Redan vid 15-årsålder fick Tove Jansson sin första satirteckning publicerad i den finska skämttidningen Garm, där hennes mamma Signe var välkänd under signaturen Ham.

Historien om Mumintrollet börjar i den politiska satiren. Föregångaren till Mumintrollet var en svart figur med röda ögon som ibland hade svans, ibland inte.

Artikelbild

| Hattifnattarna ser ut som spöken, och de blir elektriskt laddade vid åskväder och kan ge ifrån sig stötar.

- Den hette Snork, en småsur figur med lång läsa, som kommenterar politiska händelser, berättar Carina Milde, intendent på EWK-museet.

Det hann bli omkring 500 illustrationer för tidningen innan den lades ner 1953. Skillnaderna i klimatet där EWK och Tove Jansson verkade var stora. EWK blev aldrig drabbad av censur, men för Tove Jansson var det annorlunda.

- Det var inte lätt för henne att kritisera Nazityskland och Hitler i ett land som samarbetade med Tyskland. Hon gjorde också nidbilder av Stalin, där hon förminskade honom på ett sätt som gjorde att hon blev refuserad, berättar Carina Milde.

Tillbaka till Snork, Tove Janssons medkommentator och signatur.

Artikelbild

| Eva Carlsson är skådespelare från Teater Pelikanen som i höst spelar Vem ska trösta knyttet? i utställningen. "Det är berättelsernas berättelse. Den är rolig att spela för barn eftersom den tar upp så många viktiga frågor. Det finns någon för alla, även om man är skruttig och rädd." säger Eva Carlsson.

- Figuren började så småningom anta en annan form. Den näbbformade näsan fick så småningom rondören hos den försiktige men ändå äventyrslystne figuren som vi känner igen som Mumintrollet, sammanfattar Milde.

Utställningens dekor är tillverkad på Helsingfors Stadsteater. Miljöerna med sina mörka skogar och solglittrande hav känns igen från Tove Janssons vackra bilderböcker Vem ska trösta Knyttet?, Hur gick det sen? och Den farliga resan.

- Många i min generation tyckte att Mumintrollet var lite läskigt. Och Tove Jansson ansåg nog att barn har ett behov av att vara rädda, säger Carina Milde.

Att övervinna sin rädsla och fatta mod är något som exempelvis Knyttet brottas med i Vem ska trösta Knyttet? som Teater Pelikanen kommer att spela i utställningen i höst.

I Det stora äventyret finns också en klurig utmaning för barn. Den handlar om att leta efter borttappade saker i utställningen och komma fram till vem i Mumindalen det är som slarvat bort sina saker. När gåtan är löst får barnet hämta en belöning i museibutiken.

Utställningen har vernissage på lördag kl 14 och pågår till den 4 november.

011-200454