Filmkrönika Du kanske har uppmärksammat att i söndags ägde årets Golden Globes-gala rum i Los Angeles. Det är en bred prisutdelning till skillnad mot Oscars-galan vilket betyder att många kategorier prisas vilket också kan göra att kollen över vinster kan försvinna. Men orsaken till att galan 2018 inte handlat om vilken film som prisades är förra årets omskakande #metoo-rörelse som tog fart utifrån de otaliga anklagelser mot producenten Harvey Weinstein om sexuella trakasserier, sexuella ofredanden och våldtäkt. Kampanjen hade funnits i tio år i USA men inom andra segment. Weinsteins aktivitet under många år gjorde att fler och fler kom fram. Vilket i sin tur hjälpte fram en rörelse där kvinnor dokumenterade att de råkat ut för samma typer av ofredanden. Syftet med hashtaggen är att visa att kvinnor överallt drabbats.

Årets gala handlade oundvikligen om det här. För det första valde nästan alla deltagare/gäster att bära svart. Något som är mindre uppseendeväckande bland män då det tillhör ovanligheterna att någon man har färgglad klädsel. För kvinnornas del blir reaktionen större eftersom det i vanliga fall läggs stor fokus på deras klänningar, som skiftar i regnbåge av färger och former. Sorgeklädseln skulle markera att det är dags för förändring och jämställdhet. Störst uppmärksamhet fick Oprah Winfrey, före detta tv-mogulen, som vann Cecil B DeMille-priset. Den tilldelas för ett livsverk och en gala som både hedrar film och tv är väldigt passande för en person med Oprah Winfreys CV att vinna.

Vinsten utlöste ett emotionellt tal av en retorisk expert som berättade historien om värdet för henne att se skådespelaren Sidney Poitier som första svarta mannen som fick priset. Att effekten av representation för den lilla flickan var ett stöd för henne fram tills hon blev den framgångsrika kvinna hon är idag. Att amerikaner generellt sett är bättre än svenskar på retorik är självklart. Att amerikanska skådespelare och tv-personligheter fullständigt briljerar i kategorin är också givet. Därför är det lätt att beröras av Oprahs tal för hon fullkomligt behärskar både form och innehåll. Hon vet vad hon ska säga vid vilket tillfälle och på vilket sätt.

Eftersnacket kring Golden Globes handlar nu om huruvida Winfrey ska ställa upp som kandidat i nästa presidentvalskampanj. Även i Sverige snurrar den typen av önskemål runt som ”snackis”. Och visst, ribban är sänkt till otroligt låg nivå. I den kontexten känns Winfrey som ett bra alternativ, exempelvis har hon en talförmåga som inte matchar en arg 11-årings. Att Winfrey nu sägs fundera på allvar över att bli president må så vara. Men det kanske är tid att reflektera över hur mycket vi låter oss hänföras av skådespelare vars arbete går ut på att övertyga oss om att det spelade är verklighet. Oprah Winfrey har öppet rört sig i grumligt vatten, salufört vissa märkliga teorier, lyft pseudovetenskapsmän som sanningssägare. Hon är varumärkesbyggare men uppenbarligen helt utan erfarenhet från att leda offentlig verksamhet.