"Vill jag verkligen komma läsarna så här nära"

Ena veckan reser jag i Jane Austens fotspår på engelska landsbygden, veckan därpå är det jag som är huvudnumret på en resa. Senioruniversitetet bjuder in till "Författare på sjön", en 24- timmarskryssning till Åland, där jag berättar om hur det känns att vara romandebutant.

 

Inga litterära jämförelser för övrigt med Jane Austen, men jag kan inte låta bli att fundera över min författarroll och fenomenet med Författaren som personlighet. Historiska författare, miljonärsförfattare, arga författare, kändisförfattare, det finns så många slags författarskap men gemensamt för dem är att människor verkar nästan lika nyfikna på vem som står bakom texten som själva texten.

 

- Om folk frågar vad du jobbar med, vad svarar du då? undrar en kompis.

 

Jag funderar på frågan, den är inte helt okomplicerad att besvara. Jag är tjänstledig från mitt arbete som museiintendent, ett yrke jag haft i decennier. Jag har fått ledigt för att skriva min andra roman, men "författare" är inte ett självklart svar på frågan.

 

Att känna sig bekväm i sin yrkesroll sker inte över en natt. Yrkesidentitet tar år att tillägna sig. Yrkesstolthet likaså. Alla kanske inte ens får känna tillfredsställelsen av tillhörighet, kunskap och trygghet. Ibland verkar det till och med lite gammalmodigt att tala om begreppen. Idag handlar det mer om flexibilitet och utbytbarhet.

 

 

När jag var i tonåren drömde jag om att bli författare. Då hade jag ett okomplicerat förhållande till begreppet. Men ju mer jag syltar in mig i min egen författarverklighet desto svårare blir det. Författarförbundet har sin definition klar. Två publicerade böcker och man kan ansöka om medlemskap, spelar ingen roll om det är skönlitterärt eller fackböcker, prosa eller akademiskt. Men kanske även deras definition svajar när vem som helst kan trycka på knappen och ge ut sina egna böcker? Print on demand och alla kan bli författare. Då krävs en kvalitetsbedömning av Författarförbundet för att avgöra vem som är sann och vem som är falsk, vem som tillhör och vem som står utanför.

 

Jane Austen stod lite vid sidan av och iakttog det sociala spelet i det tidiga 1800-talets England. Med vass penna drev hon med strebrarna, kotterierna och förljugenheten. Jag rör mig på Baths gator i höstsolen och känner mig förflyttad till hennes tid.

 

Plötsligt möter jag människor klädda i långa kjolar och bahytter. Det pågår en Jane Austen-festival i stan och hundratals personer är på plats för att lära sig mer om Jane och hennes tid. Den historiska eskapismen är populär i Storbritannien och jag talar med en äldre gentleman, klädd i hög hatt och rock med pelerin. Den här veckan lever han i Jane Austens tid, veckan innan var han på plats i en annan del av England och stred i ett återupplivat 1500-tals slag. På måndag ska han återgå till 2010, skrattar han.

 

 

När jag kliver iland från 24-timmarskryssningen gungar kajen lite, verkligheten svajar. I bussen tillbaka mot Norrköping sitter damen bredvid mig och läser min roman och det känns nästan lite läskigt. Vill jag verkligen komma läsaren så här nära?

 

Jag inser att jag måste bli bättre på att lättvindligt förflytta mig mellan olika identiteter. I alla fall tills jag har säker mark under fötterna.

 

 
  • Mest lästa artiklarna
Annons