Främsta beviset på förträffligheten i "The Death Of Stalin" är en akut äkta känsla av att leva i en diktatur som infinner sig medan och efter. Absurd, svart humor är ett satiriskt verktyg som inte på något sätt förtar den krypande känslan av att vara fast och utsatt. Genom små, smarta, utsökta detaljer spänner berättelsen mycket vidare än kring Sovjets maktcentra på 50-talet.

"The Death Of Stalin" handlar inte om diktatorns död i första hand utan efterspelet av hans plötsliga och oväntade bortgång 1953. Filmen börjar på en orkesterkonsert för radio. Produktionsteamet blir uppringd av Stalin som vill ha inspelningen. Problemet är att ingen har tänkt på att spela in. Det resulterar i halt av alla i lokalen, konserten ska återskapas och spelas in för att göra Stalin nöjd. Eller rättare sagt, för att rädda livet på de som arrangerat direktsända radiokonserten. Ett par timmar senare får Stalin inspelningen men får hjärnblödning och faller ner i koma ganska omgående. Hans närmaste team av ministrar börjar väsa i hopp om att ta över makten.

Det blir till en komplex röra där ingen demonstrerar någon form av omtanke eller godhet, som väntat. Värst intrigerande är Chrusjtjov och Berija. Den som kan sin historia vet vem som kom vinnande ur den kampen. Slaget om ondska blir i alla fall oavgjort, de är båda så skrämmande satanistiska att tittaren omedvetet sänker huvudet och höjer axlarna. De andra positionerar sig hela tiden i relation till despoterna i fråga. Kanske framstår de inte lika hänsynslösa, men även de har en iskall inställning till det som händer.

Hur mycket som är sanningen och hur mycket som regissör Iannucci har lagt till vet endast de inblandade som sedan länge är raderade från jorden.

"The Death Of Stalin" är en mycket skickligt sammansatt film där varje detalj är genomarbetad och drivande. Iannucci som är mest känd för serien "Veep" har samma skärpa här. Det är ingen slump att filmen är förbjuden i Ryssland. Skådespelarna är överlag häpnadsväckande duktiga. Steve Buscemi är egentligen den enda som ibland spelar sig själv mer än sin rollfigur, men även han håller hög nivå. Simon Russell Beale är utomordentligt vanlig och infernalisk i samma gestalt som Berija. Även Jeffrey Tambor som Malenkov och Michael Palin som Molotov är strålande som viljelösa mähän.

Mellan händelserna, mellan de hänsynslösa krafterna, där händer "The Death Of Stalin". I rädslan som uppstår, känslan som skapas. Essensen av en diktatur är blottad framför våra ögon.