Ett vuxet drama med komplicerade förvecklingar tillhör inte vanligheterna 2018. Därför är det en fröjd att få försvinna in i Richard Eyres filmatisering av Ian McEwans roman. Att få uppleva intelligens i en bransch som ibland fokuserar lite väl mycket på underhållning. Detta allvarliga och högtidliga drama känns som funnet vatten under långvarig ökenvistelse.

Fiona Maye, spelad av Emma Thompson, är en familjerättsdomare som ofta dömer fall där besluten är svåra att fatta ur ett mänskligt perspektiv. Hon lutar sig starkt mot lagen och har skapat sig distans för att klara av de svåra fall hon ställs inför. Hennes arbete slukar det mesta av hennes tid. Så pass att hennes förtvivlade och negligerade man en kväll berättar att han tänker inleda en affär med sin kollega. Fiona tydliggör att om han väljer den vägen behöver han inte återvända hem. Under bråket i fråga ringer det hos Fiona om ett fall där en tonårig Jehovas vittne vill vägra blodtransfusionsbehandling för sin leukemi. Klart påverkad av sin mans beslut väljer Fiona ändå att lägga starkt fokus på fallet. Hon väljer ett ovanligt förhållningssätt, att under rättegången besöka 17-åriga patienten Adam för att få en bild av om han förstår sitt val. Besöket påverkar båda parter, Adam spelar på sin gitarr och Fiona börjar sjunga med. Här angränsar historien till det otroliga men utifrån det generellt trovärdiga manuset kan tittaren acceptera det med knapp marginal.

Att pojken sedan blir fascinerad över kvinnan som räddat hans liv och inte släpper henne är däremot mycket mer övertygande.

Det finns några små detaljer som är förändrade från bok till film som trots allt påverkar kvaliteten. Initialt kan det vara svårt att förstå varför vissa skeenden spelar ut sig som de gör. Anledningen bakom dessa ändringar är svårt att förstå eftersom McEwan själv skrivit manuset. Boken däremot ger mikroskopiska detaljer som tydliggör mer tillfredsställande.

Emma Thompson och Fionn Whitehead fullkomligt dominerar i huvudrollerna som Fiona och Adam. Att vi som publik accepterar de oortodoxa delarna i relationen beror på båda deras skärpa och förståelse för sina karaktärer. Jag tappar andan över deras enorma skicklighet.

I kärnan finns ämnet distans. Fionas arbete kräver så mycket avstånd till livet från henne att det också påverkar andra aspekter av hennes liv. Under filmens gång lider hon konsekvenserna av sitt sätt att undvika livet och distansera sig från människorna omkring henne.