Det är ytterst tråkigt att regelbundet kommentera filmers översatta titlar till svenska men det är en relevant invändning ganska ofta. Exempelvis i fallet ”Mäklaren från Paris” har all tvetydighet och dubbelhet raderats från originaltiteln ”Irréprochable” eller internationella översättningen ”Faultless”. Den verkliga betydelsen är alltså oskyldig eller oantastlig. Vilket blir en ganska spännande titel för den som ser filmen. ”Mäklaren från Paris” säger ingenting annat än det vi får reda på några minuter in i filmen.

Constance, 40 år passerad, har misslyckats som mäklare i Paris. Hon bestämmer sig för att ta sig till sin hemort för att börja om. Under förevändningen om att ta hand om sin mamma beger sig hon ut ur storstadens förlovade mark. Att något med Constance är lite ”off” är tydligt relativt tidigt. Men tittaren kan uppfatta signalerna som ganska harmlösa. Väl tillbaka söker hon sig till före detta flamman Philippe i hopp om att få jobb på mäklarfirman där de båda varit anställda tidigare. Han håller inte tillbaka med sin avsky för henne. Med tiden känner han däremot sympati för hennes situation och kan inte låta bli att försöka hjälpa till. En tjänst som mäklare lyckas han inte fixa till henne. Chefen tycker redan illa om henne sedan tidigare och på den vakans som finns tillsätter han en frilansande ung mäklare, Audrey. För att försöka påverka sin situation börjar Constance därför närma sig den yngre och vackrare förlagan.

Stegvis blir bilden tydlig, Constance har inte varit någon att räkna med tidigare. Vi kan också ana att hon har haft svårigheter i de flesta av sina relationer.

”Mäklare från Paris” är till en början inte speciellt lustförhöjande eller spännande. Och för en så kallad ”coming of age story” berör den inte. Efter ett tag börjar vi dock skönja en bild. Det här är inte en sådan historia.

Filmens stora förtjänst är Marina Fois, som du kanske kommer ihåg från ”Polis”, och hennes mångfacetterade skådespel. Hon växlar mellan psykopatiska tendenser, charmig, livsglad, frustrerad och ungefär alla andra känslor däremellan. Fois slår av och på energi på ett förvånande sätt. Att se henne på duken är som att vara en av de i hennes närhet. Å ena sidan känner du frustration mot henne, å andra sidan kan du se varför andra inte riktigt motstår charmen. Hon framstår som ytterst obehaglig och på något plan kan tittaren känna empati och sympati. Vilket definitivt får klassificeras som otroligt.