Filmkrönika Kan den gyllene lösningen som ska rädda film- och biografbranschen vara här? Visning av klassiker ny och lovande satsning.

Mitt bland marknadsföringen av diverse svenska filmer som ”Borg”, Helena Bergströms kommande och Tarik Salehs ”The Nile Hilton Incident” kanske du har missat en helt ny biotrend. Klassiker på biograferna. Det vill säga äldre filmer som visas som om vi vore i 60-talet, 70-talet, 90-talet. Både ”The Shining” med Jack Nicholson och ”Tillbaka till framtiden”-trilogin har gått. Just nu kan du se Stanley Kubricks ”2001: Ett rymdäventyr”, ”Jakten på den försvinna skatten” och Jane Campions ”Pianot”. För vissa kan utvecklingen kännas som droppen. Inte bara gör filmbolag och producenter remakes, nu försöker de istället tjäna pengar på gamla förtjänster. Ungefär som om vi andra skulle på återbesök på ett tidigare jobb och be att få betalt igen. Det var trots allt en strålande produktion vi sysslade med, bra undervisning vi gav eller viktiga värden vi skyddade för framtiden. Men här gäller att tänka ett steg längre.

Biograf- och filmbranschen har i många år försökt hitta någon kassako. Deras prioriterade lösning har varit att gå på fildelning eftersom de trott att det är därför de förlorat intäkter (sluta göra ”Grown Ups”). Att många som laddar ner inte skulle bemödat sig att betala för just den filmen på bio verkar inte bekomma dem. Givetvis är otillåten nedladdning illegalt och inte okej. Däremot kan bolagen såklart analysera orsakerna.

En annan lösning har varit försöken att satsa på 3D-filmer. Ett försök som till en början gav visst resultat men sedan har framfarten stagnerat. På mindre orter verkar 3D gå bättre bland publiken medan vissa vill undvika det. Hursomhelst ser vi ingen föraning om att just 3D-teknik kommer att rädda biobranschen.

Ur sådant perspektiv kan visning av klassiker och direktsändningar av föreställningar däremot bli en räddning. Om branschen lyckas göra bio till en upplevelse istället för enbart filmvisning kan människor mycket väl tänka sig att betala mer. De som går och ser ”2001: Ett rymdäventyr” på bio över 40 år senare gör inte det endast för att se en film utan för att se en specifik film som betydde mycket för dem. Alternativt se något de inte kunnat se på bio tidigare eftersom filmen de älskar släpptes innan de föddes. När jag tänker efter känner jag också att jag mycket hellre ser ”Tillbaka till framtiden” än ”Lara Croft”, ”Assasin’s Creed” eller någon annan hemsk dussinfilm. Samma gäller de oändliga remakes och uppföljare som ständigt översköljer oss.

Att satsa så här kan göra att producenter och publik kan mötas i en givande kompromiss. Muséer världen över visar att konst kan fortsätta beskådas precis som tidigare. Att alla verk inte har ett bäst-före-datum. Vi som publik får njuta av äkta kvalitet medan biografer/verksägare tjänar pengar som de behöver för att hålla kvar sin verksamhet (och förmodligen mer där till men det är en annan krönika). Trots allt är det inte länge sedan biografer tog saftiga betalningar för att arrangera privatvisningar av ens gamla favoriter. Nu kan din favorit dyka upp till vanligt pris.