Krönika Rabalder uppstod när cis-kvinnan Scarlett Johansson fick rollen som transperson. Kan sådana roller endast spelas av transpersoner?

I amerikansk kulturmedia dominerades juli av storyn att Scarlett Johansson fått rollen som Dante Gill, en transman. Huvudfokuset skiftade snabbt från rollsättningen som fakta till problematiken med att rollsätta en cis-kvinna som transman. Filmen ska regisseras av Rupert Sanders och har titeln ”Rub & Tug”. Han och Johansson har redan tidigare fått kritik när hon spelade huvudrollen i ”Ghost In The Shell” där rollfiguren som i animéversionen har östasiatisk bakgrund plötsligt gestaltades av Scarlett Johansson med svart peruk. Många ifrågasätter nu varför inte en transperson fick rollen. Johanssons pressteam löste inte situationen speciellt väl. De hänvisade frågan vidare till Jeffrey Tambor, Felicity Huffman och Jared Leto som alla spelat transpersoner och fått beröm för det. Men Johansson och hennes team har missat det faktum att viss kritik ändå funnits. Transsamfundet kanske inte fått sin röst hörd innan bara.

Frågan är väldigt komplex. I grund och botten stämmer det att en skådespelare ska kunna ta sig an vilken roll som helst. Att personens skicklighet avgör om publiken kan köpa personen i en specifik roll. Den kritik som filmen och andra filmer får utstå handlar om en större kontext. Det kräver av oss att gå in i helikopterperspektivet. Vissa kritiker menar att problemet är att möjligheter finns inte för skådespelare inom olika minoriteter. En transperson skulle aldrig få spela en cis-person, får aldrig ens komma in i audition-rummet. Varför ska då en cis-skådespelare får anta en sådan roll undrar vissa.

Precis som att identitetspolitik riskerar att sära på oss människor och sätta strålkastarljus mot våra skillnader finns också risken att krav på att man måste dela identitet med karaktären slutar med särskiljning. Ska vi börja med att skapa olika kategorier av skådespelare? På ett filosofiskt plan handlar skådespeleri ändå om att vi alla i grunden är samma. Vi är så pass lika att vi kan anta varandras skepnader. Om vi säger att endast transperson kan spela transroller, har vi inte också samtidigt sagt att endast cis-personer kan spela cis-karaktärer? Belyser vi då inte också våra olikheter och på något plan säger att vi är för olika.

Situationen är ett moment 22 som är svår att ha lösning till. Ganska ofta får cis-personer sådana roller därför att de är stora stjärnor. Utan Scarlett Johansson blir kanske ”Rub & Tug” inte ens av. Storstjärnor får filmer gjorda genom sin närvaro. Johansson är inte ens alltid strålande i sitt skådespel men hon är en kändis, som genererar resursflöde. Samtidigt är det svårt att bli storstjärna när du i din bransch aldrig får chansen, när den som väljer dig är fast i normativt tänk. Hillary Swank var inte särskild känd när hon spelade transmannen Brandon Teena i ”Boys Don’t Cry”. Kanske måste vi lägga undan drömmen än så länge och arbeta utifrån den situation vi är i. Och det kanske krävs åtgärder för att få bukt med diskrimineringen, att komma ur moment 22-cirkeln.