Skulle ordet diva personifieras skulle Maria Callas vara en av toppkandidaterna. Tom Volf håller förvisso igen något, men det undgår inte någon tittare att operasångaren också var en tvättäkta diva av högsta rang. Inte för att upplägget är Callas i hennes mest extraordinära scenstunder eller i färgsprakande intervjuer. Det finns bara något i hennes sätt att förhålla sig till omvärlden som andas diva. Något utomjordligt glänsande och självklart.

Dokumentären är kronologisk i dramaturgi med Fanny Ardant som spelar berättarrösten Maria Callas. Innehållet i narrationen kommer från Callas själv, hämtad från olika brev, intervjuer och annat. Dessa till både bilder, intervjuklipp och scenframträdanden. Vi börjar i den udda uppväxten och ansträngda relationen med modern. Hennes flytt från USA till Grekland. Hennes hårda arbete för att komma in på en musikskola i Grekland. ”Maria By Callas” fokuserar inte främst på karriärens glansdagar utan på alla de år då divan inte lyckades förena sig med scenen.

Filmen gestaltar en kvinna med tungt bagage som aldrig riktigt kunde njuta av livet. Hennes enorma talang kunde hon inte ta tillvara på eftersom demonerna aldrig riktigt släppte henne. Tyvärr har Volf inte klarat av gå under ytan tillräckligt mycket. Callas hade ett mycket ovanligt liv, vilket inte riktigt kommer fram. Eftersom filmen inte heller innehåller speciellt mycket intervjuer kan den oinsatta inte alltid förstå kontexten. Den som inte känner till något om opera kommer inte lämna salongen speciellt kunnig. En så spännande historia förtjänar mer. Samtidigt är filmen klart intressant för den som redan är ett opera-fan.