Utställningen har sju akter som utspelas i olika delar av det gamla Bankhuset mittemot kyrkan i Skärkind där utställningens huvudperson galleristen, fotomodellen, folkbildaren och tusenkonstnären Lili Stenmark bor, lever och verkar sedan drygt ett decennium tillbaka. För första gången i mitt liv är jag själv en del av en utställning. I en av akterna om sitt liv har nämligen Lili låtit duka upp ett matbord där åtta gäster bjuds på rödbetssoppa vid vernissagen.

Jag är en av de utvalda gästerna och det gör mig väldigt stolt och glad. Dessvärre har jag av personliga skäl inte möjlighet att vara i Skärkind nu på söndag. Därför besökte jag Skärkind en eftermiddag tidigare i veckan för att få en inblick i utställningen lite i förväg och lite innan allt var klart och hängt och upplagt.

Lili Stenmark är fjorton år äldre än mig. När hon och ”mansvännen” - eller vad man nu kalla Norrköpingssonen Bosse Westanbäck som sedan några år tillbaka är ihop med Lili Stenmark - visar mig runt i utställningen känns det som om Lili har levt fjorton gånger mer än vad jag har gjort. Det är helt otroligt vad människan har hunnit med, orkat med och vågat med.

Artikelbild

| Lili Stenmark och Bosse Westanbäck är ett par sedan några år tillbaka. De har många gemensamma intressen.

Utställningen har föredömligt elegant producerats av journalisten Ywonne Sahlberg, som bland annat arbetat 30 år på Norrköpings Tidningar, varav 19 år som tidningens familjeredaktör och Klas Ahlström, som bland mycket annat under de senaste 17 åren varit projektledare och AD på reklambyrån Anfang i Norrköping. Utställningen sker i samarbete med Svenska kyrkan Norrköping och ABF Östergötland; två samhällsinstitutioner som tillika med Norrköpings stadsbibliotek står Lili Stenmark mycket nära. Utställningens tre invigningstalare Lena Bohman, kyrkoherde i Borgs församling, Gunilla Solveigsdotter, chef för ABF Östergötland och Birgitta Hjerpe, bibliotekschef på Norrköpings stadsbibliotek är kort sagt valda med stor omsorg.

I ett av utställningens rum har Lili hängt några av de konstverk som på olika sätt betyder mycket för henne. Varje tavla har sin berättelse; ett besök i rummet tillsammans med värdinnan ger således insikter, fördjupningar och kunskaper om oanade samband mellan personer och händelser.

Själv fastnade jag mycket för en räv av Börje Evert Hjorth som till hösten återigen ställer ut på GallerLi.

I ett annat rum fångades mitt intresse av ett foto på Harry Brandelius - en superstjärna på sin tid som i en omröstning utsågs till Århundradets schlagerartist. Året 1965-66 var Lili Stenmark en del av Harry Brandelius show på en Finlandsbåt. Lili mannekängade och sjöng tillsammans med den stilige Harry som radade upp hits som ”Nordsjön”, ”Inga stora bevingade ord”, ”Med en enkel tulipan” och ”Han hade seglat för om masten”.

Vid mitt besök fick vi också en stund vid kaffebordet; som alltid med (minst) sju sorters kakor. Vi talade om att utställningen i sin puppa först var tänkt att bli en bok. Lili har skrivit ”rakt upp och ner” om delar av sitt livs dramatiska händelser och personer som hon mött och ibland älskat. ”Du sitter på en bomb Lili!” lär en litteraturbevandrad vän och medarbetare ha utbrustit vid genomläsningen av manuset. Så kan det vara. Den som lever får se. Tills nu har vi en högt smällande utställning om och med Lili Stenmark att se fram mot. Missa inte den.

Och missa inte de folkbildande ”samtal runt köksbordet” som hon bjuder in till. Det var i sådana sammanhang som vi möttes; Lili och jag.