På onsdag är det premiär för ”Djungelboken”, en musikteater med sång och dans – men också en historia om utanförskap, ensamhet och fördomar.

Frågeställningen är: Vad gör rädsla och misstänksamhet mot den som är annorlunda med oss?

Uppsättningen på Skandiateatern är ett samarbete mellan Kulturskolan och Norrköpings fritidsgårdar. Pia Molin och Annika Svensson står för manusbearbetning och regi.

Artikelbild

| "Djungelboken". En musikteater om utanförskap. Lisa Kostmann spelar Mowgli.

– Vi har bearbetat Kiplings grundhistoria och plockat ut det som vi har tyckt fortfarande håller. Det handlar om rotlöshet, det handlar om utanförskap, en vilja att höra samman med någon. Mowgli är ju varken varg eller människa, som hon säger på slutet, säger Pia Molin.

– Samtidigt vill vi också göra en rolig föreställning.

Ett 40-tal ungdomar – musiker, dansare och skådespelare – medverkar. Viktoria Ahlin har gjort dräkterna och Pascal Behnan står för koreografin.

Scenen: en grön djungel med kamouflagenät. Musik: "Welcome to the Jungle" och Michael Jacksons "They don´t care about us".

Artikelbild

| "Welcome to the jungle". "Djungelboken" på Stage Skandia. Premiär på onsdag.

Lisa Kostmann, 14, spelar Mowgli, som i den här versionen är en flicka.

– Det är jättespännande, säger hon om att spela huvudrollen.

Artikelbild

| Mowgli. Lisa Kostmann gör huvudrollen som Mowgli.

Hon går i musikklass och sjunger mycket, men har aldrig haft en så stor roll tidigare.

– Mowglis största dröm är att höra hemma någonstans. Hon behöver inte ha det bra, hon behöver inte vara rik eller ha mycket mat. Allt hon begär är att vara älskad, säger Lisa Kostmann.

Artikelbild

| Mowglis mammor. Vargmamman och människomamman. Alma Mörnås och Mathilda Lindström.

– Det är en ganska hård version vi kör av "Djungelboken". Det slutar med att Mowgli känner att nej, ingen älskar mig, så jag får väl klara mig själv. Det är inget lyckligt slut, som i filmerna.

– Det är ingen Disneysaga, det här. Det är ett lite tyngre budskap, säger Annika Svensson och talar om att inte bli accepterad som den man är.

Artikelbild

| Regissörer. Pia Molin och Annika Svensson i en paus.

När man möter fördomar och utanförskap formas man själv, och vad blir det av en sådan människa? säger Annika Svensson.

– Vi vill att människor går härifrån med att "ja, så här kan det vara, och vad kan jag göra för att det inte ska bli så?", säger Pia Molin.

Katja Lundgren spelar tigern, Shere Kahn, och Lukas Ahlin gör björnen Baloo, inte en Disney-Baloo, men fortfarande en komisk roll.

Totalt blir det sex föreställningar. Föreställningen vänder sig till lite äldre ungdomar.