Filmkrönika Att klimatet är under hot och människans påverkan på planeten varit negativt är ett återkommande ämne i de flesta sfärer. Inom filmen likaså, både i dokumentärer, nutidsstudier eller apokalyptiska skildringar av framtiden. Politiker har talat om problem och behov att göra något i cirka tio år. Nu har informationen sipprat ner så pass att "vanliga" människor gör förändringar i sina liv för att försöka rädda planeten för framtiden. Självklart är det samtidigt även många som inte förändrat sitt levnadssätt. Skillnaden mot tidigare är att vissa har gjort det. Senaste året har till och med barnalstring blivit föremål för diskussion. Inte i den offentliga opinionen ännu men som uppstickaråsikt här och var.

Dessa tendenser är förmodligen orsaker till en nyare minitrend inom de mer explosiva filmgenrerna. När "Kingsman: The Secret Service" kom tidigt 2015 var den onde i historien en excentrisk tekniskt geni vid namnet Valentine. Han spelades av Samuel L Jackson. Det som särskiljer denna mycket underhållande skurk är hans motivation. Valentine vill förgöra större delen av människosläktet eftersom vi är för många på planeten och alla prognoser pekar på att situationen bara kommer att bli värre och värre. Mänskligheten är en för stor belastning på planeten och behöver därför krympa i antal tycker Valentine. Därför är han inne på planerade attacker.

En annan storfilm som berör samma ämne är "Avengers: Infinity War" som går på biografer just nu. Den här femtioelfte upplagan av "Avengers" huvudskurk är Thanos. Denna stora jätte har för vana att halvera planeters och galaxers befolkning för att enligt hans uppfattning blir allt möjligt bättre när vi inte är så många. Nu är hans mål att fortsätta sprida sitt varumärke till hela universum. Thanos verkar övertygad om att han gjort nytta när han låtit befolkningar förgås för att resurserna ska delas lättare mellan färre. Filmens grundstory är hans jakt på sex värdefulla stenar. När han väl har alla krävs endast ett fingerknäpp och han kommer kunna förgöra hälften av universums varelser. De olika superhjältarna försöker sätta stopp för det. Thanos håller långa monologer i olika scener om varför hans metod och mål är egentligen bättre.

Som en cineast måste jag säga att jag gillar den komplexitet som hittat sig till historierna. Tidigare var berättelsernas bov en rakt igenom diabolisk person vars enda motivering till handlingar var ett ogillande av andra. Att skurkarna har en genomtänkt strategi och inte ett huvudsyfte att vara elaka för ondskans skull gör det hela mer realistiskt. För så fungerar ondskan i verkligheten, nästan ingen människa, eller diktator för den delen, går in för att vara ond. De tror att de gör gott, utifrån sitt eget perspektiv. Däremot kan man fråga sig varför i alla fall Hollywood borstar bort överbefolkningsfrågan så lättvindigt genom att i filmerna förmedla budskapet "det var en galnings åsikt och nu fortsätter vi som vanligt".