Widar Andersson: Fotbollsdebut vid 62 års ålder

Åke Johansson är styrelseledamot och "allt-i-allo" i Sonstorps IK. Han har koll på det mesta som rör den anrika idrottsklubben som tillkom efter en bandymatch på sjön Gölen i Grytgöl i mars 1921. Till att börja med fanns flera olika sektioner i klubben men nu är det fotboll som gäller. Åke Johansson har varit med i klubben i flera decennier. Sin debut som fotbollsspelare gjorde han dock först vid 62 års ålder. Ett av klubbens lag hade drabbats av manfall och varje tänkbar person som kunde snöra på sig ett par fotbollsskor kallades in under fanorna. Åke Johansson började längst ut på avbytarbänken. Den ena efter den andra av Sonstorpsspelarna på planen linkade av med skador och allehanda besvär. Mot slutet av andra halvlek var Åke Johansson ensam kvar på avbytarbänken. 

– Precis när ännu en spelare i vårt lag signalerade för byte och jag gjorde mig redo att göra min plikt så blåste domaren av matchen och tack och lov för mig och för Sonstorp så stannade min debut som fotbollsspelare just där några centimeter utanför sidlinjen, sa Åke Johansson med ett varmt skratt när vi en eftermiddag härförleden träffades i Sonstorps gemytliga klubbstuga vid Stråkvads fotbollsplaner. 

Vi var inte ensamma i klubbstugan, Åke och jag. Med runt bordet fanns klubbens ordförande Mattias Eriksson och Bosse Sundqvist som är vice ordförande. Bosse är den mest seniora runt boret och han har själv varit ordförande "ett par varv" som han säger. Mattias Eriksson var målvakt i Finspångs BK och värvades över till Sonstorp i sin ungdom. Och när fotbollskarriären var över så återvände han till klubben och där har han blivit kvar, som den Finspångare han är. 

– Det är en särskild stämning här i klubben. Vi kan ju inte erbjuda pengar och andra förmåner av det slaget. Det vi kan ställa upp med är däremot omtänksamhet, lite extra gemenskap och juste uppträdande mot varandra och mot de lag och domare som vi möter på fotbollsplanerna, berättade Mattias Eriksson. 

Klubben har en hel del spelare som kommer åkande in från andra orter till träningar och matcher. Efter träningen på torsdagar brukar spelare och ledare samlas i klubbstugan för att äta en bit mat tillsammans. Maten har Kerstin Johansson - som är gift med Åke - lagat och runt matbordet byggs både gemenskap och en försäkran om att de unga männen får riktig och näringsrik mat i magen innan de sätter sig i bilarna för att åka hem.

Bosse Sundqvist började cirkla runt fotbollsplanerna vid tolvårsåldern. 

– Jag hade fotbollsskor på fötterna och under kläderna var jag ombytt och redo att hoppa in och spela om det var så att det fattades folk, berättade Bosse. När han var tretton kom han in mer reguljärt i fotbollsspelandet och han höll igång ända fram till 1978 då både kors- och ledbandskador ställde till det.

– Jag opererades inne på Finspångs sjukhus och då fanns ju inget rehab som det finns nu. Så där tog fotbollsspelandet slut, sa Bosse Sundqvist. Han lät sig dock inte nedslås för den sakens skull. Under årens lopp har han varit engagerad i det mesta som hänt och skett i Sonstorps IK. Vilket är en hel del. Klubben är till stora delar en samhällsförening där de ungefär 350 medlemmarna sysslar med lite av varje.  Det är loppis i Vibjörnsparken i Finspång varje torsdag, "Gummorna och Gubbarna" i klubben spelar bingo och boule, Sonstorps IK är mästare på att samla in pantflaskor/burkar av alla de slag och såg till att iordningställa en fin rastplats inne i Sonstorp i samarbete med Hällestad friförsamling. För att nu bara nämna något.

Lokala samarbeten är viktigt för Sonstorps IK. När klubben nyligen gjorde stora investeringar i solpaneler, bergvärmepump och vattenburen värme - och sänkte elnotan med uppemot 50 000 kronor per år! - så är det hantverksfirmor från Sonstorp, Hällestad och Finspång som gjort jobben.

De tre jag möter i klubbstugan den här dagen visar på olika vägar att komma in i föreningslivet. Åke Johansson kom in i klubben som inflyttad förälder med tre barn som spelade i klubben, Mattias Eriksson kom in som värvad spelare och Bosse Sundqvist som spelare från de egna leden. Allt det där är viktiga rekryteringsled som behöver hållas levande för att Sonstorps IK ska fortsätta "må bra".

– Nu har ju pandemin stängt och ställt in det mesta. Vi är glada att vi kan spela våra matcher i Senior - och B-laget och att vi kan hålla igång barn- och ungdomssamarbetet i Hällestad Fotboll. Men det klart att vi alla längtar efter en tid med färre restriktioner, sa ordföranden Mattias Eriksson.