Ändå tycks det inte helt självklart att alla delar den analys som ligger till grund för att ta itu med en sådan gigantisk uppgift.
Den slutsatsen kan man dra av reaktioner på det programarbete som Socialdemokraterna genomför inför nästa val. Arbetsgrupper ska komma med förslag till reviderad S-politik inför nästa val.
En grupp har döpts till ”Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk” och leds av riksdagsledamoten Lawen Redar som också är Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson.
Det handlar alltså om att ta itu med konsekvenserna av flyktingkrisen och den stora invandring Sverige hade innan kranarna stramades åt hösten 2015. Eller som Dagens Nyheter formulerade det i en stor intervju med Redar. Att hitta en analys och en politik som kan bygga ett segregerat Sverige helt igen. ”Det största socialdemokratiska projektet på årtionden”, som Magdalena Andersson kallat programarbetet.
Efter att ha åkt runt i Sverige har Lawen Redar och hennes gruppkamrater lagt sin ganska dystra analys av läget:
”Framväxten av bostadsområden med utrikesfödda utan sysselsättning eller med osäkra anställningar har skapat en etnifierad underklass koncentrerad till bostadsområden präglade av trångboddhet, låga hushållsinkomster, undermåliga utbildningsresultat, sämre uppväxtvillkor och begränsade kunskaper i det svenska språket.”
Slutsatsen är att den största förändringen av samhället i Sverige under 2000-talet är hur befolkningen förändrats på grund av invandringen. Lawen Redar betonar skillnaden mellan arbetskraftsinvandring och de som kommer från krigshärdar där framförallt kvinnorna saknar grundläggande utbildning.
De flesta skulle nog säga att det är så här det ser ut. Att Redars arbetsgrupp bara presenterat fakta över tillståndet i de utsatta områden som uppstått. Problemen uppstod när Socialdemokraterna och Moderaterna från 2006 och fram till 2015 övergav sin tidigare överenskommelse om en kontrollerad invandring.
Att den största samhällsförändringen sedan millennieskiftet skulle vara invandringen är inte riktigt vad som hörts från ledande socialdemokratiskt håll tidigare. Mycket riktigt så är det inte heller alla som instämmer i analysen från Redars arbetsgrupp. Rapporten har fått skarp kritik internt inom S för att den utmålar invandringen som vår tids största problem. Det förstärker Sverigedemokraternas beskrivning av invandringen som roten till allt ont, heter det.
Och visst finns det ljuspunkter. Man kan exempelvis glädjas åt att Sverige tycks lyckas bäst av alla länder inom EU med att få invandrare som kommer från länder utanför EU i arbete.
Men fortfarande kan väl ingen förneka att det finns stora problem med utanförskap i spåren av invandringen som lägger grunden för parallellsamhällen utanför den svenska lagstiftningen och att svenska språket knappt talas i vissa områden.
Det är inte konstigt att invandrare söker sig till andra invandrare från samma länder och kulturer. Så har det alltid varit genom historien. Men frågan är hur länge det ska dröja innan de blir integrerade i det nya landet.
Kärnfrågan är enligt Lawen Redar hur länge vi ska ha utsatta områden. Det handlar inte om att någon ska behöva göra avkall på religion eller kultur. Det räcker att alla ska kunna svenska och följa svenska lagar.
Ganska självklart kan man tycka. Nu återstår bara för Lawen Redar och Socialdemokraterna att svara på hur det ska åstadkommas inom rimlig tid.