Widar Andersson

Widardirekt

Totalt ansvarslösa statsråd

WidarDirekt Sveriges vice statsminister och utbildningsminister säger idag i en intervju med Dagens Nyheter att Sverige ”måste klara av att ta emot mellan 100 000 och 150 000 flyktingar i år.” För att klara detta vill Åsa Romson och Gustav Fridolin bland annat att momsen på cykelreparationer ska sänkas.

De båda statsråden agerar totalt ansvarslöst. Det svenska mottagningssystemet är redan nu i mycket dåligt skick. Basverksamheter för etablering fungerar inte. Handläggningstiderna för ansökningar sträcks ut åravis framåt i tiden. Polisen klarar inte ens i marginalen av sitt uppdrag med avvisningar av alla som inte frivilligt lämnar landet efter ett avslag. Arbetsförmedlingens handläggare har enligt generaldirektören Mikael Sjöberg att ”hantera mer än dubbelt så många nyanlända.” Arbetslösheten för utrikes födda ökar också stadigt medan den sjunker för inrikes födda.

Läs gärna: Nytt Fattigsverige växer fram

Bostadsbristen är akut i delar av landet. Enligt Boverket riskerar vi bostadstandards som upplevdes som stora problem för snart ett sekel sedan.

Romsons och Fridolins lättsinniga attityd till allvarliga samhällsproblem är skrämmande och provocerande. Precis i dagarna har statsministern utsett Ylva Johansson till ”superstatsråd” för etableringen av de nyanlända som redan är här. Hon ska se till att vässa regeringens insatser för de flera hundra tusen ännu oetablerade människor som kommit mellan 2005 och 2015. Migrationsminister Morgan Johansson har samtidigt varit tydlig med att regeringen kommer att vidta åtgärder om trycket från asylsökande återigen växer sig starkt.

Mot denna bakgrund är Romsons och Fridolins agerande oacceptabelt; ett skott i ryggen på sin statsminister.

Miljöpartiets agerande är mycket riskabelt för Socialdemokraterna. För dagen är inget viktigare än att hålla fast vid budskapet från den 24 november förra året då den reglerade invandringspolitiken återinfördes. Moderaterna har redan bytt politik och talar om behovet av en ”flyktingpaus”. Socialdemokraterna kan då inte ställa sig i andra ringhörnan med Miljöpartiet och inta positionen att det får bli som det blir. Det är på det ansvarsfulla mittfältet som Socialdemokraterna hör hemma. Annars kan det gå riktigt illa. Dagens siffror från DN/Ipsos visar att Moderaterna vinner mark och är största parti. Socialdemokraterna har också en framgång i och med att partiet ligger still på knappt 25 procent. SD tycks samtidigt ha drabbats av lite gnissel i maskinen. Uppgången är i vart fall för tillfället bruten. Moderaterna är där och knaprar. Ska S växa till sig kan partiet inte lämna Moderaterna ensamma vid matbordet.

Invandring är alldeles för allvarligt och viktigt för att kunna anpassas till ytterlighetspartiers ideologiska låtsasvärldar. Sverige ska vara ett lagom stort och bra invandringsland där människor från andra delar av världen så snabbt och effektivt som möjligt kan etablera sig och sina familjer.

Detta ordnade upplägg kräver en reglerad invandring i volymer som gör att både de som kommer hit och samhället är långsiktiga vinnare. Att det finns skolor, bostäder, arbeten och annat av etableringens nödtorft tillgängligt.

Nu behövs några år med fullt fokus på basal etablering av de som kommit hit under det senaste decenniet. För att det ska fungera krävs samtidigt återhållsamma volymer av asylsökanden.

Widar Andersson

 

 

 

En applåd för Anna Kinberg Batra!

WidarDirekt Anna Kinberg Batra tog under torsdagen ett viktigt steg i sitt politiska ledarskap. På en pressträff meddelade moderatledaren att hon vill att de borgerliga partierna ska lägga en gemensam budget redan före ett (högst) eventuellt regeringsskifte vid valet 2018.

Mer att läsa: Riksdagen behagade skärpa sig.

Därmed tar hon självklart en risk. Vilket är precis vad som krävs för att hon ska kunna lyfta i sin roll som parti- och oppositionsledare. Och vilket är precis vad som krävs för att Sverige så snabbt som möjligt ska komma bort från dagens modell med hitte-på-majoriteter i riksdagen.

Som socialdemokrat applåderar jag Kinberg Batras lappkast. Moderaternas tidigare strategi – att tvinga Socialdemokraterna att hålla fast vid Vänsterpartiet för att kunna åtnjuta rollen som ”största partikonstellation” – är livsfarlig för Socialdemokraterna. S strateger har anpassat sig till det nya maktläget och driver en politik där allt intresse riktas vänsterut och där noll intresse riktas mot att vinna över allmänborgerliga väljare.

Mer att läsa: Ett steg för förnuftet.

Socialdemokraterna står också – under sakta dalande nedåt - helt still. I flera utav SCB: s halvårsvisa mätningar framkommer att S har tappat sin attraktionskraft. Allt som noteras är förluster till M, SD, C och lite till V.

Mer att läsa: Hoppa du också Löfven.

Om Anna Kinberg Batra går hela vägen så ruskas riksdagens partier om på ett hälsosamt sätt. Partierna tvingas återvända till det naturliga läget i den parlamentarisk demokrati. Regeringen ska styra i majoritet; antingen i regeringen eller i riksdagsunderlaget. En sådan ordning kräver förhandlingar och kompromisser i de riktigt tunga frågorna.

Därför applåderar jag även Kinberg Batras initiativ som väljare och medborgare. För Sverige är det solklart bäst om politiken utformas utifrån en bred majoritet istället för att dikteras av småpartier.

Kinberg Batras besked i dag innebär också att riksdagens partier nu äntligen tar sig an Sverigedemokraterna på riktigt. Det duger inte att låtsas som att SD inte finns.

Som Stefan Löfven har sagt flera gånger till Anna Kinberg Batra. Antingen regerar du med oss eller med Sverigedemokraterna.

Nu får även Stefan Löfven chansen att visa om han menar allvar. Har han kraft och mandat nog att göra S till ett möjligt koalitionsparti/samarbetsparti för borgerliga partier?

Även Jimmie Åkesson prövas. Kommer SD att vilja rösta på en borgerlig budget; och därmed tappa en hel del av sin antietablissemangsfrihet? Och Annie Lööf och Jan Björklund, vill de regera med ett stöd av SD i riksdagen?

Äntligen händer det något på riktigt i politiken. Hur det än går så ska Anna Kinberg Batra ha en eloge för att hon försöker, att hon vågar ta en risk och för att hon vågar lägga sitt partiledarskap i potten.

Widar Andersson

"Rättssystemet ett stort skämt"

WidarDirekt En ganska stor del av Folkbladets nyheter handlar om brott och straff i olika former och av alla arter. Våra medarbetare bevakar rättegångar och polisens presskonferenser och vi talar ofta med åklagare, advokater och poliser. Under ett år ”svischar” det förbi ett försvarligt antal allvarliga brott i spalterna: Skjutningar, bilbränder, rån, misshandel, våldtäkter, hot, trakasserier och dödligt våld. För de av oss som inte är brottsoffer i all denna framvälvande kriminalitet kan det nog ibland kännas som om brotten just ”svischar förbi” i flödet av händelser.

För många känns det helt annorlunda. Vid sidan av rättssamhällets alla officiella talespersoner finns en stor och växande skara av personer för vilka livet helt slutade svischa när kriminaliteten slog till rakt in i deras liv. Kretsen av brottsoffer är betydligt vidare än enbart just de personer som direkt utsattes för våld och övergrepp. Här finns mammor, pappor, barn, fruar, syskon, makar, vänner till såväl offer som gärningsmän som ofta kastas in i chock och tumult. Och som lätt kan känna sig övergivna och överkörda när den rättsliga processen rullar på. Om den ens rullar på.

 

I Folkbladet i dag publicerar vi en lång intervju med två brottsoffer som vår nyhetschef Malin Perk har träffat. Det är mamman och systern till Tommy som knivhöggs till döds i Norrköping i november 2015 som träder fram med sin berättelse och som ger sina bilder av det rättsliga efterspelet till deras sons och brors död.

Ett hån att mördare går fria

”Rena rama sandlådenivån. Det svenska rättssystemet är ett stort skämt”, säger mamman Ingela i vårt reportage. Och hon fortsätter: ”Ingen försvarade Tommy som blivit berövad på sitt liv. Men mördarna och deras stjärnadvokater kunde sitta i rätten och dra lögn efter lögn. Och smutskasta honom.”

 

Domstolarna har sagt sitt. Den juridiska processen är en sak för sig. Det finns dock som sagt även andra berättelser, känslor, upplevelser och åsikter som bör komma fram. Allt här i livet är inte rättssalar, advokater, åklagare och domare.

I dag kan du läsa Malin Perks reportage i vår papperstidning. Från klockan sju på morgonen även på folkbladet.se och folkbladet.mobil.se

 

Läs gärna. Låt det inte bara svischa förbi.

 

Widar Andersson

 

Tiggeriet närmar sig så sakta vägs ände

WidarDirekt Ann-Sofie Hermansson (S) är kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. På DN Debatt idag 5 januari invänder hon med starka känslomässiga argument mot Stefan Löfvens och Ardalan Shekarabis uttalanden om att ett förbud för tiggeri på allmän plats kanske borde bli verklighet här vad det lider.

Ann-Sofie Hermansson företräder den välkända linjen ”Det går inte att förbjuda fattigdom” på ett respektabelt sätt. Med ett trist undantag: ”Turerna skapar skarpa frågetecken. Jag ser nämligen inte mycket till socialdemokrati i de båda S-ministrarnas agerande.”

Det där ofoget – att antyda att de i ens parti som har andra uppfattningar än en själv egentligen inte är särskilt socialdemokratiska – är lågvattenmärken av de sektminnen som konstigt nog lever kvar i det dominerande maktpartiet i Sverige. Dessutom är det monstruöst ohistoriskt att påstå att det skulle finnas en bestämd S-uppfattning om detta och att denna uppfattning i så fall skulle vara i linje med Ann-Sofie Hermanssons. Vilket inte stämmer. De allra flesta linjer finns företrädda från och till. Utgångspunkten i den mer klassiska socialdemokratiska socialpolitiken – jag tänker på Gustav Möller - kan dock inte på något sätt anföras som stöd för den Hermanssonska uppfattningen.

Mer att läsa: Han är nog snart störst.

Hermanssons verklighetsuppfattning om sitt eget parti lämnar också mycket övrigt att önska. Hon skriver – apropå de testballonger om tiggeriförbud som främst Shekarabi sänt ut:

”När det gäller processen undrar jag om det ens hänt i partiets historia att S-ministrar försökt hantera en så central fråga i en ”kolla-vartåt-vinden-blåser”-manöver. Testballonger har inte varit aktuella. Det här är ett parti där vi efter rejäla diskussioner tar ställning och sedan kommunicerar vad vi tycker.”

En sådan grovt idealiserad bild av socialdemokratin är milt sagt inte särskilt trovärdig. På olika sätt, under olika tider och med olika metoder har testballonger använts för att kolla av hur landet ligger. För 50 år sedan och tidigare testade partiledningen främst attityden hos partimedlemmar. I mer modern tid är testandet framförallt riktat mot medborgarna; eftersom partimedlemmarna är allt färre och allt mindre representativa för breda väljargruppers uppfattningar och livsstilar.

”Rejäla diskussioner” är dessutom – för att något hårddra det hela – en konstart som socialdemokraterna är tämligen bleka på. S är sedan mer än 80 år tillbaka framförallt ett maktägande parti som ändrar/inte ändrar politik i linje med vad maktutövandet kräver; och inte utifrån rejäla diskussioner om vad som vore mest ”renlärigt socialdemokratiskt.”

Den formeln har varit mycket framgångsrik. Åren i opposition – framförallt från Göran Perssons avgång 2006 och till Stefan Löfvens tillträde 2012 – var däremot helt erbarmliga. Utan maktens styråra for partiet lite hit och dit ungefär som prästens lilla kråka i den kända barnsången. Bilden av ett idéparti som finner sin väg genom att sitta i rejäla diskussioner är således väl romantiskt influerad oavsett om vi utgår från S i regering eller i opposition.

I själva sakfrågan om tiggeriförbudet har Ann-Sofie Hermansson fel. Det är inget konstigt alls att en regering/riksdag bestämmer att tiggeri är förbjudet på allmän plats.

Ett eventuellt tiggeriförbud skulle självklart vara en inskränkning i förvärvsfriheten. Sådana inskränkningar är inte ovanliga. I reglerade marknadsekonomier och välfärdsstater är det inte tillåtet att tjäna pengar hur som helst. I trapphusen på hyreshusen var det för alls inte länge sedan vanligt med små skyltar som upplyste om att ”tiggeri och bettleri” inte var tillåtet. Inget konstigt med det. Saken har inte ett dugg att skaffa med något försök att ”förbjuda fattigdom”.

Ann-Sofie Hermansson anför vidare att ” Med ett definitivt förbud skulle det bli olagligt eller otillåtet för en människa i nöd att be en annan människa om hjälp.”

Så är det naturligtvis inte alls. Ett tiggeriförbud skulle dock göra det olagligt att ”be en annan människa om hjälp” genom att tigga på allmän plats. Vilket är något helt annat än ett förbud om att be någon om hjälp.

Jag har ingen bestämd uppfattning i hur man bäst ska ta sig an tiggerifrågan. Jag är dock övertygad om att ett första steg är ett förbud för kommuner att ge bidrag och annan kontinuerlig social service till tiggare från andra länder.

Av partipolitiska skäl tror jag också det vore mycket bra för S om tiggeriet närmade sig vägs ände. Tiggarna utanför snart sagt varje butik i Sverige är den främsta sinnebilden för hur Sverige har förändrats och försämrats. Den stadiga strömmen av väljare som lämnar S för SD har säkerligen denna sinnebild för ögonen när de byter parti.

Sedan kanske det bästa är att göra frågan om tiggeri på allmän plats till rena och klara frågor om kommunala ordningsstadgor? Där kommunalt anställda väktare – snarare än statens poliser – har uppdraget att se till att ett tiggeristopp efterlevs? Jag vet inte. Vid sidan av frågans partipolitiska symbolvärde är det angeläget att tiggeriet faktiskt minskar vid ett eventuellt förbud.  Därför är tekniska frågor viktigt.

Widar Andersson

 

 

Vänsterns hämnd på Socialdemokraterna

WidarDirekt  

I Mellandagarna kom den definitiva dödsstöten för de som förfäktat och eventuellt också trott på att socialdemokraternas ”vinstjakt” i välfärden står på en solid realpolitisk grund. Det globala och marknadsledande revisions- och redovisningsföretaget PwC har på Svenskt Näringslivs uppdrag genomfört en oberoende utvärdering av regeringsutredaren Ilmar Reepalus förslag om ”vinsttak för välfärden.”

Utvärderingen är pinsamt övertydlig:

”Ilmar Reepalus förslag är att välfärdsföretagens maximala avkastning begränsas till sju procent plus statslåneräntan på företagets bokförda operativa kapital. I utredningen görs gällande att detta är skäligt med hänsyn till att välfärdsbolagens avkastning på bokfört operativt kapital överstiger den avkastning som är rådande i tjänstesektorn som helhet. PwC har genom analyser presenterade i rapporten kommit fram till följande slutsatser.

 

  • Avkastning på bokfört operativt kapital är ett avkastningsmått som framför allt är tillämpbart på kapitalintensiva bolag. När det tillämpas på tjänsteföretag med små bokförda tillgångar blir resultaten lätt orimliga/intetsägande med oändligt hög avkastning.

 

  • Utredningens jämförelse mellan avkastningen på operativt bokfört kapital för välfärdsföretagen och tjänstesektorn saknar relevans. Detta beror på att tjänstesektorn som helhet innehåller branscher som till sin verksamhethet och tillgångsstruktur är olika välfärdssektorn.

 

 

  • Förslaget om vinsttak för välfärdsbranschen från utredningen mynnar i praktiken ut i ett vinstförbud för de allra flesta företagen. Detta beror på att när vinsttaket sätts i relation till välfärdsföretagen låga bokförda operativa kapital blir den tillåtna rörelsemarginalen så låg att förslaget i praktiken kan betraktas som ett vinstförbud.Välfärdsföretagens möjligheter att bedriva sin verksamhet blir påtagligt begränsade om utredningens förslag blir verklighet. Företagen kommer att ha små möjligheter att bygga upp ekonomiska buffertar vilket gör dem mycket sårbara för ekonomiska störningar.”

ledarsidan i Folkbladet sammanfattade jag läget med dessa ord den fjärde november i år:

Att agitera mot vinster på det sätt som S gör saknar i allt väsentligt verklighetskontakt. Det är absurt att beskriva vårdens, skolans och omsorgens problem som om de vore orsakade av företag och vinster. Det finns kort sagt inga erkända vetenskapliga och/eller erfarenhetsmässiga studier eller utvärderingar som ger belägg för sådana uppfattningar. Det fantasifulla talet om att företagens vinster "stjäl miljarder" från skattebetalarna är på motsvarande sätt just fantasier.

Att Socialdemokraterna anammat vänsterteologernas räknemetoder är alarmerande. Det finns inga vinster att hämta hem för den som är ute efter att tvinga bort företagen från de helt eller delvis skattefinansierade arenorna. När företagen försvinner så försvinner nämligen också vinsterna.

Observera att vi här inte talar om återkommande och nödvändiga korrigeringar och anpassningar av regelverk som till exempel ersättningssystem, valfrihetsmodeller, etableringsregler, betygssystem eller ökad insyn i välfärdsekonomin. Vi talar heller inte om stramare kvalitetssystem eller om hårdare prövning av företagarnas handel och vandel. Sådant är att sköta landet. Det Socialdemokraterna håller på med i de här sammanhangen är däremot något helt annat. Vi talar om symbolpolitik av värsta sort.”

Det skär verkligen i min socialdemokratiska själ när partiledningen sätter vänsterideologiskt trams och symbolpolitik före den riktiga politiken. Vart tänker de sig att den här färden ska ta vägen? Att traska patrull efter ett vänsterparti som trots massivt medieunderstöd – framförallt genom den förljugna så kallade Caremaskandalen – inte fick mer än knappt fem procent i väljarstöd för sin fleråriga kampanj mot vinster och företagare? Tänk om Sveriges populäraste skola Internationella Engelska Skolan stänger? Tänk om Aleris stänger sina sjukhus och vårdcentraler? Tänk om stora delar av vuxenutbildningen slår igen?" Vilket PwC nu visar mycket väl skulle kunna hända.

 

Tidigare i december tog de två seniora, självständiga, seriösa och på många sätt S-nära näringslivsprofilerna Carl Bennet och Rune Andersson till orda på Aftonbladets debattsida. De ställde ett antal högst rimliga frågor angående regeringens välfärdspolitik:

För oss är det obegripligt att regeringens utredare får frikort att jaga välfärdsföretagen med blåslampa i en tid då Riksrevisionen larmar om att kommunerna går med underskott till år 2020 på grund av den snabba befolkningstillväxten. Myndighetens dom är att en kommunal skattebomb med två kronor måste genomföras eller att staten skjuter till 50 miljarder kronor.

Vad händer i vårt samhälle om uppskattade vårdcentraler, skolor och äldreboenden bommar igen samtidigt som skatten höjs? Var ska patienter och elever ta vägen när kommunerna redan går på knäna? Välfärdsföretagen har i princip samma intäkter som de offentliga motsvarigheterna. Att redovisa vinst för ett välfärdsföretag kräver kunniga medarbetare, engagemang, skicklighet och effektivitet. Om vinsten skapas genom försämrad kvalitet försvinner patienterna eller eleverna på samma sätt som en restaurang med usel mat får svårt att locka stamgäster.

På de vinster som välfärdsföretagen skapar betalas, utöver andra avgifter, dessutom 22 procent bolagsskatt som går tillbaka det offentliga. Det är ett faktum att välskötta privata välfärdsföretag netto blir billigare för skattebetalarna än de offentliga motsvarigheterna.”

 

En socialdemokratiskt ledd regering kan (rentav ska) givetvis från och till ligga i fejd med intresseorganisationer som till exempel Svenskt Näringsliv, LO, Villaägarna, diverse branschföreträdare och vad det nu kan vara. Men då bör konflikterna naturligtvis handla om riktiga saker och ting. Inte om symbolpolitik och ideologiskt trams som ingen tänkande regeringssocialdemokrat kan ta på allvar. Hur kan det ha gått så tokigt med en sådan jordnära person som Stefan Löfven vid rodret?

 

Det finns ännu tid att vända. Ska socialdemokratin kunna rosa den svenska politiktillvaron – vilket jag hoppas – ännu lång tid framöver så behöver Socialdemokraterna se till att lämna Vänsterpartiets tvångströja. Det vore ju illa om 2017 – 100 år sedan S 1917 kastade ut vänsterpartisterna ur partiet – skulle bli året då vänstern tog en gruvlig hämnd genom att lura bort ärkefienden S från allt vad makt och inflytande heter.

Widar Andersson

 

Våga vara rädd för terrorism

WidarDirekt Förbundskansler Angela Merkel framträdde tidigare idag i Berlin. I ett kort, kärnfullt uttalande signalerade Merkel stabilitet, medkänsla, lugn och handlingsförmåga på denna svåra dag för Tyskland och Berlin.

Dödssiffran har stigit till 12. Ingen tvekan råder längre om att det var en ”attack” och ingen olycka som låg bakom att den stora långtradaren i hög fart mejade ner människor på julmarknaden i Charlottenburg i Berlin i går kväll. Ett drygt fyrtiotal människor – varav många mycket svårt – är skadade och vårdas på sjukhus i regionen. Den misstänkte gärningsmannen – en asylsökande pakistanier som bodde på ett flyktingboende på den gamla flygplatsen Tempelhof – ska enligt läckor från höga polisbefäl till tysk media – vara ”fel man”.

Enligt läckorna ska den riktiga gärningsmannen vara ”beväpnad och på fri fot.” Snart nog lär vi få veta hur det ligger till.

 

Mer att läsa: Fyra vågor av terror.

 

Polisen och ledande politiker som Angela Merkel har framträtt och agerat proffsigt och målinriktat. Om det skulle visa sig att den dödliga attacken mot fredliga människor som roade sig på en julmarknad har utförts av människor som fått chansen att söka asyl i Tyskland så vore det ”motbjudande” för alla oss som står upp för öppenheten och asylrätten, sa Angela Merkel. Så är det. men oavsett vem, vad och varför så finns det inga ismer och gudar någonstans som kan försvara eller förklara mord på helt oskyldiga människor.

Det är rakt igenom sjuka och föraktliga gärningar. De skyldiga ska straffas med all den skärpa som lagarna medger, sa Angela Merkel. Det är bra. Vare sig det är en asylsökande, en tysk, en svensk eller en marsian som visar sig vara gärningsman så är Merkels attityd den enda gångbara och försvarbara.

Det råder självklart en spänd oro i Berlin och på många andra platser i Europa just nu. Dumt vore det annars. Är detta inledningen på en serie av hobby/amatörterrorism som kommer att slå till på flera orter under den närmaste tiden?

Efter sådana här attacker brukar det alltid sägas att vi inte ska bli så rädda och misstänksamma att vi inskränker våra liv och friheter alltför mycket. För då har ”terroristerna segrat”; så brukar det låta. Ligger mycket i det förstås. Men det behöver nog inte sägas. Människan går tämligen snabbt och fort vidare efter sådana här händelser. För de direkt inblandade offren och för många av deras anhöriga ter sig saken förstås oftast annorlunda. Men för resten av oss rullar livet snart på som vanligt igen.

Terrorn segrar aldrig i det stora hela. Men vi bör ta till oss några mer doser av vaksamhet och försiktighet idag än vad vi hade i går. Det är ingen eftergift för terror att se sig om, tänka sig för och att vara lite mer uppmärksam. Det är inget fel att vara lite rädd. Tvärtom är det rationellt och klokt att ta in nya faror i kalkylerna. Tillfället gör tjuven som bekant. Samma gäller för terroristen. Dumt att bjuda på tillfällen i onödan.

Widar Andersson

 

 

 

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. I "bloggen" ger Widar Andersson snabba kommentarer och sin bild av den dagliga utvecklingen.

  • Twitter
  • Widar Andersson
  • Instagram
  • Widar Andersson

Bloggar