Widar Andersson

Widardirekt

Totalt ansvarslösa statsråd

WidarDirekt Sveriges vice statsminister och utbildningsminister säger idag i en intervju med Dagens Nyheter att Sverige ”måste klara av att ta emot mellan 100 000 och 150 000 flyktingar i år.” För att klara detta vill Åsa Romson och Gustav Fridolin bland annat att momsen på cykelreparationer ska sänkas.

De båda statsråden agerar totalt ansvarslöst. Det svenska mottagningssystemet är redan nu i mycket dåligt skick. Basverksamheter för etablering fungerar inte. Handläggningstiderna för ansökningar sträcks ut åravis framåt i tiden. Polisen klarar inte ens i marginalen av sitt uppdrag med avvisningar av alla som inte frivilligt lämnar landet efter ett avslag. Arbetsförmedlingens handläggare har enligt generaldirektören Mikael Sjöberg att ”hantera mer än dubbelt så många nyanlända.” Arbetslösheten för utrikes födda ökar också stadigt medan den sjunker för inrikes födda.

Läs gärna: Nytt Fattigsverige växer fram

Bostadsbristen är akut i delar av landet. Enligt Boverket riskerar vi bostadstandards som upplevdes som stora problem för snart ett sekel sedan.

Romsons och Fridolins lättsinniga attityd till allvarliga samhällsproblem är skrämmande och provocerande. Precis i dagarna har statsministern utsett Ylva Johansson till ”superstatsråd” för etableringen av de nyanlända som redan är här. Hon ska se till att vässa regeringens insatser för de flera hundra tusen ännu oetablerade människor som kommit mellan 2005 och 2015. Migrationsminister Morgan Johansson har samtidigt varit tydlig med att regeringen kommer att vidta åtgärder om trycket från asylsökande återigen växer sig starkt.

Mot denna bakgrund är Romsons och Fridolins agerande oacceptabelt; ett skott i ryggen på sin statsminister.

Miljöpartiets agerande är mycket riskabelt för Socialdemokraterna. För dagen är inget viktigare än att hålla fast vid budskapet från den 24 november förra året då den reglerade invandringspolitiken återinfördes. Moderaterna har redan bytt politik och talar om behovet av en ”flyktingpaus”. Socialdemokraterna kan då inte ställa sig i andra ringhörnan med Miljöpartiet och inta positionen att det får bli som det blir. Det är på det ansvarsfulla mittfältet som Socialdemokraterna hör hemma. Annars kan det gå riktigt illa. Dagens siffror från DN/Ipsos visar att Moderaterna vinner mark och är största parti. Socialdemokraterna har också en framgång i och med att partiet ligger still på knappt 25 procent. SD tycks samtidigt ha drabbats av lite gnissel i maskinen. Uppgången är i vart fall för tillfället bruten. Moderaterna är där och knaprar. Ska S växa till sig kan partiet inte lämna Moderaterna ensamma vid matbordet.

Invandring är alldeles för allvarligt och viktigt för att kunna anpassas till ytterlighetspartiers ideologiska låtsasvärldar. Sverige ska vara ett lagom stort och bra invandringsland där människor från andra delar av världen så snabbt och effektivt som möjligt kan etablera sig och sina familjer.

Detta ordnade upplägg kräver en reglerad invandring i volymer som gör att både de som kommer hit och samhället är långsiktiga vinnare. Att det finns skolor, bostäder, arbeten och annat av etableringens nödtorft tillgängligt.

Nu behövs några år med fullt fokus på basal etablering av de som kommit hit under det senaste decenniet. För att det ska fungera krävs samtidigt återhållsamma volymer av asylsökanden.

Widar Andersson

 

 

 

SCB: Socialdemokrati ur form

WidarDirekt SCB-mätningen som presenterades tidigare i dag visar med ruggigt klarspråk på Socialdemokraternas stora problem. Det mest spännande med SCB är att väljarflöden mellan partierna redovisas. SCB är fortfarande så pass stort i sitt underlag att sådana data kan visas med statistisk säkerhet.

Ett friskt och stort parti vinner och förlorar väljare från i stort sett alla olika håll. Självklart ska fler väljare vinnas än vad som förloras. Men flödet och bredden är minst lika intressanta. Att väljare går och kommer från hela skalan visar att medborgarna uppfattar partiet som valbart och relevant. Vilket är livsviktigt för ett parti som Socialdemokraterna. Att vara relevant för allmänborgerliga väljare – utan att tappa för mycket till Vänsterpartiet - är socialdemokraternas klassiska framgångsfaktor.

I dagens mätning – liksom i flera på varandra följande halvårsmätningar från SCB – visar S upp att partiet befinner sig långtifrån högform.

S tappar strukturellt stöd sedan valet 2014. Allvarligare är att S endast vinner väljare - 1, 1 procent – från sin regeringspartner Miljöpartiet medan man förlorar till Sverigedemokraterna (1, 4 procent) till Moderaterna (1, 2 procent) till Vänsterpartiet (0, 7 procent) och till Centerpartiet (0, 3 procent).

För att uttrycka det lite brutalt: Socialdemokraternas dubbla strategi med vänstervridning och med nazifiering av Sverigedemokraterna håller på att utvecklas till en annalkande katastrof.

Jag hoppas att partiets ledning ännu har förmågan att växla spår. Utan att vinna väljare från partier som man tampas om dominansen med så är det kört.

Jag ska inte här närmare gå in på alla övriga partiers vinster och förluster. Moderaterna – som också tappar något på totalen sedan valet 2014 – framstår som sundare i sina väljarflöden. De vinner från S och från Miljöpartiet och de förlorar till SD och till Centerpartiet.

Mer att läsa: Upp ur diket Löfven.

 

Sverigedemokraterna vinner från alla övriga sju partier och förlorar inte till något parti! Jag minns inte att jag sett något liknande tidigare. Sverigedemokraterna har också ökat starkt sedan valet 2014. Men ensidigheten hos SD – inga förluster utan bara vinster – visar också på partiets isolation från övriga. De ingår ännu inte i det naturliga flödet som kännetecknar ett friskt och stort parti.

Widar Andersson

Ännu en ångervecka i slaskmedia

WidarDirekt

En ångervecka drar genom slaskmediaSverige. Det kan säkert vara nyttigt. Men uppriktigt talat ger jag inte så mycket för de ursäkter och eftertänksamheter som nu kommer från till exempel företrädare för Aftonbladets ledarsida. Inget ont om Anders Lindberg och andra på tidningens politiska lönelista. Problemet är inte Anders i första hand; även om ingen naturligtvis kommer undan sitt personliga ansvar. Problemet är att de arbetar i en av tidningsledningen medvetet vald struktur där personpåhopp, överdrifter och lögner är byggstenar och fundament. De arbetar i en medvetet vald slaskstrategi eftersom de tror – kanske med rätta jag vet inte – att de får bäst genomslag i opinionsbildningen på det viset.

Anders Lindberg beskriver – kanske freudianskt omedvetet – på Aftonbladets ledarsida idag 21 november vad det hela går ut på. I artikeln ber Lindberg om ursäkt för tre riktigt vidriga påhopp på Annie Lööf, Moderaterna och Fredrik Reinfeldt som ledarsidan begått under senare tid. Han slår emellertid fast att många läsare av Aftonbladet även framgent kommer att bli ”rasande.”

Mer behöver inte sägas. Att ha som mål att delar av läsekretsen ska bli ”rasande” talar för sig själv och visar övertydligt vad som är problemet.

I Agenda i söndags kväll framträdde Hanif Bali (M) och Veronica Palm (S). Båda två är välkända och omtalade överdriftare och påhoppare. Genom det skruvade upplägget – att det är ”sociala medias” fel, och inte de enskilda personernas fel, att tonen är så hård och rå emellanåt – så kunde Palm och Bali stå där vid bordet som ett slags expertvittnen snarare än som de problembarn och förövare de är i dessa sammanhang.

Den mycket stora majoriteten av de som använder sig av sociala medier – Facebook, Twitter och vad det nu kan vara – är alldeles vanliga och hyggliga människor som aldrig skulle komma på tanken att vare sig skriva eller skrika ”hora” eller något annat när de debatterar och diskuterar.

Det är problembarnen som sticker ut. Självfallet ska de – liksom oss alla – ha rätten att göra misstag och ta lärdom. Men som Jonas Gardell klokt konstaterade i ”Min Sanning” i SVT på kvällen 20 november så är det däremot inte trovärdigt att ständigt göra samma misstag.

Denna ångerveckan inleddes med att Moderaterna – med all rätt – fick tung kritik för att de anställt ett av dessa gränslösa problembarn på sin kommunikationsavdelning. De ville så vind och fick skörda storm. Det kan de ha. Androm till varnagel.

Jag är trots allt optimist. De allra flesta medborgare bryr sig föga om sådana här saker. De ruskar på huvudet, tänker ”vilka konstiga människor det finns i vår herres hage” och byter kanal till något mer samhällstillvänt som söndagsfilmen med Beck.

Widar Andersson

 

 

Löfven har rätt attityd till Trump

WidarDirekt Valrörelsen är över. Donald Trump har segertalat och beskrivit sig som en ”unifier”; nu ska landet enas efter den brutala kampen i primärval och presidentval. Hillary Clinton har ringt och gratulerat Donald Trump till segern och Trump har – sa han i sitt tal – gratulerat Hillary för det fantastiska arbete hon har gjort för landet. Det kan kanske tyckas märkligt att gå från stadiet att ”Hillary ska kastas i fängelse” till nivån ”tack Hillary för allt gott du gjort.” Och att ringa och segergratulera en person som man i månader beskrivit som en katastrof och som en skam; det kan heller inte vara så lätt. Men det måste göras.

Hillary Clinton måste vara mer än utmattad i själ och hjärta. Hon har krigat mot två grymma populister och grova opportunister. Först Bernie Sanders som hon konkurrerade ut till slut. Sedan Donald Trump som hon fick sträcka vapen inför frampå de amerikanska småtimmarna.

 

Mer att läsa: Solen går upp ochså i dag.

 

Det finns mycket att diskutera och fundera på. Det som främst bör undvikas är svartsyn och pekoraler. Frågetecknen om säkerhetspolitiken och om den ekonomiska politiken kommer vad det lider att rätas ut; förhoppningsvis till det bättre.

Fattade jag rätt så höll Republikanerna i sin ledning i Senaten. Det betyder att Kongressens båda kamrar styrs av republikanerna. Vilket ger partiets kloka och modesta kvinnor och män bra möjligheter att maktdela styret med presidenten Trump.

Statsminister Stefan Löfven intar en mycket bra attityd när han säger i intervju med Ekot att Sverige självklart eftersträvar ett fortsatt bra samarbete med USA; alldeles oavsett skillnader i partifärg.

Efter några snöflingebekymmer rullar nu mitt tåg mot Norrköping på tämligen tryggt och målinriktat. Lika smärtfritt kommer nog inte det politiska USA igång efter vad som varit. Men politik är en konfliktfylld men/och relationsinriktad sysselsättning. Toppolitiker är vana vid att kastas mellan konfliktläge och samverkansläge utan att fundera alltför mycket på de tvära kasten.

För dagen kanske det är svårt att se Donald Trump som en ”Unifier”. Men märkligare saker har hänt. En opportunists främsta tillgång är just känslan för vad som behövs för att nå fram. I den grenen har Trump visat att han förstod vad som krävdes för att mobilisera varenda kotte som kunde tänkas tro på hans grova budskap. Kan han nu ställa om och lika målmedvetet ena landet?

 

Widar Andersson

När sådant kan hända i USA

WidarDirekt Här på valvakan där jag är just nu känns stämningen nervöst dramatisk. Opinionsundersökningarna har återigen visat sig ha missat rörelserna under ytan. Deltagarna i paneler utgår nu vid femtiden på onsdagsmorgonen mer eller öppet från att Trump vinner. Såg Carl Bildt på Twitter; han sorterade in presidentvalet i samma katastroffack som Brexit.

2016 är inget vidare år för traditionella demokratiska institutioner. Mats Karlsson från Utrikespolitiska Institutet talar nu om ett paradigmskifte som har stor effekt för hela världen. När auktoritära, vulgära och hatfyllda ledare som Trump kan vinna i en mogen demokrati som USA så vad kan då hända i andra delar av världen? Utöver vad som redan finns i Ryssland och på många andra ställen.

Trump vann just i Florida; en av de viktiga och folkrika stater som avgör presidentvalet.  Trump leder även i Michigan när hälften av rösterna räknats. Jag tror det är så att vi nu möter en ny värld där det kommer att krävas många nya tankar och förhållningssätt. Mina egna förhoppningar om att det etablerade Clintonlägret skulle kunna slå tillbaka tycks ha kommit på skam.

Widar Andersson

WidarDirekt i vargtimmens närhet

WidarDirekt Självklart kör vi en liten valvaka här på Folkbladet framåt småtimmarna. Jag räknar med att återkomma här på WidarDirekt någon gång vid fyrasnåret i morgon bitti. En ledartext är planerad att läggas ut senast vid ordinarie tid som är 06 15 i morgon.

Valet i USA är stort och globalt påverkande. Det är alltid svårt att veta exakt var gränsen går mellan ens tro/hopp och ens mer nyktra vetande/kunskap. Jag har i vart fall och hur som helst redan skrivit på Folkbladets ledarsida att Hillary Clinton vinner detta ganska klart.

Det är en viktig seger. Framförallt därför att det är viktigt att det etablerade, demokratiska och anständiga politiska etablissemanget då och då behöver visa sig kapabel att tvåla till de värsta populisterna och lycksökarna i politiken.

 

Mer att läsa: Sansa er medan tid finns.

 

Sådant är trygghetsskapande i sig.

En ”svensk ledare” kommer redan klockan åtta i kväll på våra mobil- och datorsajter. Läs den gärna. Handlar om "konstarten socialdemokrati" och om varför vänstern i Sverige aldrig ens har varit i närheten av att ta regeringsansvar under sina snart hundra år som parti. iMycket nöje. Och vi ses när vargtimmen närmar sig.

Widar Andersson

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. I "bloggen" ger Widar Andersson snabba kommentarer och sin bild av den dagliga utvecklingen.

  • Twitter
  • Widar Andersson
  • Instagram
  • Widar Andersson

Bloggar