Widar Andersson

Widardirekt

Totalt ansvarslösa statsråd

WidarDirekt Sveriges vice statsminister och utbildningsminister säger idag i en intervju med Dagens Nyheter att Sverige ”måste klara av att ta emot mellan 100 000 och 150 000 flyktingar i år.” För att klara detta vill Åsa Romson och Gustav Fridolin bland annat att momsen på cykelreparationer ska sänkas.

De båda statsråden agerar totalt ansvarslöst. Det svenska mottagningssystemet är redan nu i mycket dåligt skick. Basverksamheter för etablering fungerar inte. Handläggningstiderna för ansökningar sträcks ut åravis framåt i tiden. Polisen klarar inte ens i marginalen av sitt uppdrag med avvisningar av alla som inte frivilligt lämnar landet efter ett avslag. Arbetsförmedlingens handläggare har enligt generaldirektören Mikael Sjöberg att ”hantera mer än dubbelt så många nyanlända.” Arbetslösheten för utrikes födda ökar också stadigt medan den sjunker för inrikes födda.

Läs gärna: Nytt Fattigsverige växer fram

Bostadsbristen är akut i delar av landet. Enligt Boverket riskerar vi bostadstandards som upplevdes som stora problem för snart ett sekel sedan.

Romsons och Fridolins lättsinniga attityd till allvarliga samhällsproblem är skrämmande och provocerande. Precis i dagarna har statsministern utsett Ylva Johansson till ”superstatsråd” för etableringen av de nyanlända som redan är här. Hon ska se till att vässa regeringens insatser för de flera hundra tusen ännu oetablerade människor som kommit mellan 2005 och 2015. Migrationsminister Morgan Johansson har samtidigt varit tydlig med att regeringen kommer att vidta åtgärder om trycket från asylsökande återigen växer sig starkt.

Mot denna bakgrund är Romsons och Fridolins agerande oacceptabelt; ett skott i ryggen på sin statsminister.

Miljöpartiets agerande är mycket riskabelt för Socialdemokraterna. För dagen är inget viktigare än att hålla fast vid budskapet från den 24 november förra året då den reglerade invandringspolitiken återinfördes. Moderaterna har redan bytt politik och talar om behovet av en ”flyktingpaus”. Socialdemokraterna kan då inte ställa sig i andra ringhörnan med Miljöpartiet och inta positionen att det får bli som det blir. Det är på det ansvarsfulla mittfältet som Socialdemokraterna hör hemma. Annars kan det gå riktigt illa. Dagens siffror från DN/Ipsos visar att Moderaterna vinner mark och är största parti. Socialdemokraterna har också en framgång i och med att partiet ligger still på knappt 25 procent. SD tycks samtidigt ha drabbats av lite gnissel i maskinen. Uppgången är i vart fall för tillfället bruten. Moderaterna är där och knaprar. Ska S växa till sig kan partiet inte lämna Moderaterna ensamma vid matbordet.

Invandring är alldeles för allvarligt och viktigt för att kunna anpassas till ytterlighetspartiers ideologiska låtsasvärldar. Sverige ska vara ett lagom stort och bra invandringsland där människor från andra delar av världen så snabbt och effektivt som möjligt kan etablera sig och sina familjer.

Detta ordnade upplägg kräver en reglerad invandring i volymer som gör att både de som kommer hit och samhället är långsiktiga vinnare. Att det finns skolor, bostäder, arbeten och annat av etableringens nödtorft tillgängligt.

Nu behövs några år med fullt fokus på basal etablering av de som kommit hit under det senaste decenniet. För att det ska fungera krävs samtidigt återhållsamma volymer av asylsökanden.

Widar Andersson

 

 

 

Ropen om rasism vändes till stolthet

WidarDirekt I ett antal artiklar har Folkbladet granskat händelserna på ett av Svenska kyrkans konfirmandläger i Söderköping S: t Anna församling som ledde till att en ung man dömdes för sexuellt ofredande förra veckan.

Saken har många bottnar som gör den högaktuell och intressant ur flera perspektiv.

Det mest uppseendeväckande är hur kyrkan lokalt har hanterat situationen då en 14 årig flicka på konfirmationslägret berättade för kyrkans medarbetare att den unge mannen utsatt henne för sexuella trakasserier och ofredanden. Flickans föräldrar underrättades inte om det inträffade. Någon polisanmälan gjordes inte. Att den unge mannen tilläts ligga i flickornas rum under konfirmationslägret är naturligtvis mycket märkligt. Att mannen var muslim på ett kristet konfirmationsläger tillför ytterligare en dimension som naturligtvis har betydelse.

 Mer att läsa: Biskopen: Förlåt oss.

Den unge mannen från Afghanistan har tidigare varit asylsökande men befinner sig nu enligt tingsrättens dom ”olovligen i landet”.  Efter domen i tingsrätten publicerade den unge mannen en text på sin Facebooksida där han beskrev sig som oskyldig och att motivet bakom dessa anklagelser var att ”smutskasta” honom. Han anklagar alltså den 14-åriga flickan för att ljuga och hitta på därför att hon – och kanske andra – vill smutskasta honom.

Hundratals till synes vuxna kvinnor bedyrade snabbt sin tilltro till honom på Facebooksidan – innan mannen raderade sidan – och föll således även de in i anklagelseakten mot den 14-åriga flickan. 

Folkbladets nyhetschef och reporter Malin Perk har gjort ett mycket gott journalistiskt arbete i det här sammanhanget. Hon har ställt raka frågor om relevanta saker och hennes artiklar har rönt stor uppmärksamhet i hela Sverige.

Hon har – vid sidan av mycket uppskattning - också fått ta emot mycket oförskämdheter och dumheter från människor som tycks anse att det är ”rasistiskt” att skriva om sådant här.

I ett inlägg på WidarDirekt pekade jag på att Kyrkan har ”gått vilse bland flickor och asylsökanden.” Samma vilsenhet och rädsla för att tala om samtidens delvis nya konflikter speglas också i de besvär som radikaler i exempelvis Vänsterpartiet har och har haft att förhålla sig till hedersbrott där invandrarmän från muslimska länder förtrycker, misshandlar och ibland till och med mördar unga kvinnor. Feminismen kolliderar med invandringssnällismen på ett olyckligt sätt. Liknande vilsenhet är pådrivande faktorer hos de vuxna människor som av iver att framstå som toleranta och modernt invandringsvänliga hyllar en sexdömd ung man som olovligen befinner sig i landet. Och som gör detta utan att – hoppas jag i vart fall – ens reflektera över att de samtidigt anklagar en 14-årig flicka för att vilja ”smutskasta” den unge mannen genom falska anklagelser.

Vilsenheten finns också i det egna skrået, det bör inte heller förtigas. Jag känner därför stor stolthet över att vara chefredaktör på Folkbladet när vi utan ängslighet och med stor varsamhet rapporterar rakt och utan krusiduller om svåra och känsliga konflikter och händelser som är relevanta samtalsämnen för i stort sett alla medborgare. Jag är också stolt över att vara chef  för journalister som Malin Perk som är beredd att utsätta sig själv för obehag och mobbens attacker för att göra ett bra journalistiskt arbete. Slutligen är jag denna dag stolt över att vara medlem i Svenska kyrkan.

 

Martin Modéus är biskop i Linköpings stift. På tisdagskvällen publicerade biskopen ett uttalande med anledning av händelserna på konfirmandlägret. Biskopen konstaterar att kyrkan ”brustit” på flera punkter.

Jag har stort förtroende för biskopen. Jag upplever honom som en man som har ordning och reda på sina värderingar. Som förstår att Svenska kyrkans öppenhet för flyktingar är en  självklar sak medan vaktslåendet om barns och ungdomars trygghet och frid på kyrkans verksamheter  är en annan självklar sak. Att tiga och tysta ner händelser i den ena saken av ängslighet för att det ska skada bilden av den andra saken; det tror jag inte ligger för biskopen.

(Nedan Martin Modéus uttalande i sin helhet.)

Widar Andersson

 

 Uttalande av Martin Modéus

I förra veckan föll domen mot en ung man från Afghanistan, som deltagit som assistent vid ett konfirmandläger i Söderköping S:t Anna församling i november 2016 och där sexuellt ofredat en av konfirmanderna.

Domen och omständigheterna kring händelsen gör att kyrkan måste ta en titt i spegeln och fråga sig om vi lever upp till de förväntningar människor med rätta har på oss. Kyrkans konfirmandverksamhet måste självfallet alltid vara en trygg plats, där unga människor ska kunna utvecklas i trygghet och säkerhet. Att ett brott kunnat begås mot en konfirmand är ett hot mot det löfte vi ger alla konfirmander, och deras föräldrar. Det är djupt tragiskt och får inte inträffa.

Det skedda ger alltså anledning till självprövning för kyrkans del. Jag har samtalat med kyrkoherde Ola Linderoth och vi är eniga om att formerna för konfirmandundervisningen måste granskas noga. Konfirmandtiden ska vara ett ”tryggt rum” för de unga – och för deras föräldrar. Självklart innebär detta, till exempel, att på kyrkans läger ska flickor och pojkar, oavsett ålder, sova i olika rum. Något annat är otänkbart.

Domen och omständigheterna kring händelsen gör att kyrkan måste ta en titt i spegeln och fråga sig om vi lever upp till de förväntningar människor med rätta har på oss

Vid misstanke om brott ska polisanmälan ske, detta är sedan länge den självklara policyn i Linköpings stift. Framför allt ska föräldrarna också underrättas omedelbart om deras barn har farit illa. Inget får tystas ner. Konfirmander ska mötas av ett professionellt stöd redan om det föreligger misstankar om ofredande. På flera punkter har det brustit här.

Den nu dömde mannen deltog som assistent på lägret. Det är i och för sig ingen dålig idé att en ung person som är intresserad av kristen tro får vara med på ett konfirmandläger för att lära sig mer. En åldersskillnad kan motivera anpassade uppgifter, till exempel en assistentroll.

(Självklart ska dock en person i den rollen aldrig ha någon form av lägeransvar eller ansvar för undervisningens innehåll, och det hade han heller inte i detta fall).

Som Ola Linderoth tidigare meddelat kommer personalen i församlingen att genomgå särskild utbildning i arbetet mot sexuella trakasserier. Jag kommer också att ta kontakt med övriga kyrkoherdar i stiftet för att se till att detta viktiga arbete ges utökad uppmärksamhet.

Tillsammans med Ola Linderoth ber jag flickan och hennes anhöriga om förlåtelse för vad de fått gå igenom.

Martin Modéus

Biskop i Linköpings stift, Svenska kyrkan

 

 

Vilse bland flickor och asylsökanden

WidarDirekt Folkbladet skriver idag om en asylsökande ung afghansk man som igår dömdes i Norrköpings tingsrätt för sexuellt ofredande mot en 14-åring flicka.  Tingsrätten skriver i sin dom” 18-åringens handlande har haft en klar sexuell inriktning” och framhåller att han hade ”uppsåt till gärningen.”

Övergreppet mot den 14 –åriga flickan skedde på ett konfirmationsläger med Svenska kyrkan. Mannen var med som ”hjälpledare” och därför att han ville lära sig mer om kristen tro.

Saken är mycket underlig. Två saker sticker ut. Dels har Svenska kyrkan en hel del att fundera på när det gäller värderingar och klarsyn.  Mycket tycks ha gått fel på en och samma gång. Kyrkan förefaller ha gått vilse bland konfirmander och asylsökanden.  Mannen tillåts ligga inne i de tonåriga flickornas rum. När flickan berättade för kyrkans medarbetare vad som skett så ordnades ett samtal mellan mannen och flickan. Efter samtalet ”verkade flickan förstående och tillmötesgående mot 18-åringen”, sa församlingspedagogen i polisförhöret. Flickans föräldrar underrättades heller inte.

Mamman till flickan säger i polisförhöret att församlingspedagogen tagit 18-åringen i försvar på ett sätt som antyder att pedagogen tankar sörjat ihop sig eftersom en ensamkommande ung man var inblandad. ”Vad är det för skillnad på om en svensk gör så här än om en afghansk kille gör så här”, ska pedagogen ha frågat enligt polisförhöret. Mammans kommentar är sund: ”Det är en helt sjuk fråga eftersom det är lika illa vem det är, ” säger mamman.

Den andra som sticker ut på ett oroande sätt är alla ”likes” och kommentarer som långt över hundra – mestadels kvinnor – lämnat på den dömdes Facebook sida där han i ett långt inlägg – strax efter Folkbladets publicering – bedyrade sin oskuld och förklarade sig oskyldigt dömd.

Mer att läsa: Prästen i församlingen i intervju med Folkbladet.

Jag fick Facebooksidan sänd till mig av en person. Det var verkligen skrämmande att läsa hur mängder utav vuxna kvinnor så reservationslöst tog parti för den sexbrottsdömde mannen. Flera av kvinnorna smutskastar på grova sätt den 14-åringa flickan. En Ann – Christine Jansson skriver till exempel: Små flickor med långa ögonfransar kan ställa till ett helvete för grabbar, män.”

Flera andra inlägg går i samma grova stil.

Det kan vara enstaka freaks. Sådana finns överallt. Det riktigt oroande är därför alla de ”snälla och goda” kvinnor som synbart utan att reflektera tar ställning för den sexdömde och därmed mot den 14-åriga flickan.

Jag förväntar mig inte att de som gillar honom plötsligt skulle vända honom ryggen. Så skulle inte jag göra om det var en vän till mig som dömts. Men en stunds eftertanke och vuxen erfarenhet borde ha fått merparten av de som kommenterat att hålla sig lite kortare och mer behärskat.

Här finns ett brottsoffer och här finns en dömd person.  Skrämmande att se hur den goda sidan rusar fram till stöd för den dömde mannen och vänder ryggen åt offret. Och som sagt. Kyrkan har en hemläxa att göra. 

(Den dömde mannens Facebooksida raderades tidigt på torsdagen)

Widar Andersson

 

Agenda: Drömmen lever om de stora

WidarDirekt Partiledardebatten i Agenda började pang på rödbetan med en duell mellan statsminister Stefan Löfven och moderatledaren Ulf Kristersson. Ämnet var det breda grundläggande ”välfärd och jobb”.  Läsarna av dessa rader bör känna till att min utgångspunkt i politiken är en önskan om att S och M tillsammans ska ha en bra bit över 50 procent av valmanskåren. Då finns det stora möjligheter för stabila och kloka lösningar i tunga frågor framöver. Hur det blir med den saken återstår att se.

Duellen mellan Löfven och Kristersson – lämpligt klädda i röd respektive blå slips – visade på en samsyn i ambitionen att förstå och erkänna de båda bilderna av svensk verklighet som gäller. Å ena sidan superbra för de allra flesta med nödvändiga kunskaper och färdigheter – typ kunna svenska språket – och å andra sidan superdåligt för de som saknar dessa kunskaper och färdigheter.

Stefan Löfven har en stark poäng när han envetet påtalar att det är parterna på arbetsmarknaden som ska förhandla om sådant som lägre ingångslöner med mera. De förslag som varit uppe från de borgerliga partierna om lagstiftning för lägre löner är en återvändsgränd.

Ulf Kristersson är samtidigt stark i argumenten när det gäller behovet av ett bidragstak och nödvändigheten av att inte blunda för hur socialbidragsberoendet riskerar att bli manifest för hundratusentals människor med svag position på arbetsmarknaden. En mix mellan Löfven och Kristersson känns angelägen.

Jimmie Åkesson (SD) talade klokt och nyanserat om behovet av att kvalificeringsregler införs i flera välfärdssystem.  Det han talar om införs också gradvis, till exempel i föräldraförsäkringen. Framöver är det dessutom viktigt att se över även andra delar av den generösa välfärdsstatens förmånssidor.

Vänsterledaren Jonas Sjöstedt ägnade sig åt obehagliga personpåhopp på Ulf Kristersson. Jag har så otroligt svårt för den där vänsteragendan där personangrepp anses legitima eftersom de gagnar det ”höga” ändamålet.

Gustav Fridolin från Miljöpartiet hade ingen vidare kväll i mina ögon. I vart fall inte den första timmen. I sin iver att höras och synas så mycket som möjligt återföll han i gamla och bortstötande MP-synder. Han uppträdde arrogant och översittaraktigt. Hans angrepp på de borgerliga partierna för att använda arbetslöshetskrisen bland utrikes födda för att sänka lönerna för alla svenskar, var rent beklämmande.

Under debatten blev det alltmer tydligt att Socialdemokraterna behöver befria sig från blocket med V och MP. Socialdemokraterna – väl företrädda av Stefan Löfven – har väldigt lite gemensamt med det ytterkantsspringande som MP och V ägnar sig åt inför valåret.

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor påminde om Gustav Fridolin när det kom till grader av desperation. KD: s opinionsläge är – likt MP: s – ingen munter läsning. Jag är dock tveksam till att det är rätt medicin att likt Ebba Busch Thor alltid tala om hur många miljarder kronor som partiet satsar på äldreomsorg; alldeles oavsett vad ämnet för debatten var.

Annie Lööf ger ett stabilt och betydligt mindre flåshurtigt intryck än i tidigare debatter. Hon var nog den som agerade med mest självförtroende under partiledardebatten i Agenda. Ulf Kristersson kom bort lite från och till. I de inlägg han gjorde märktes tydligt att han framförallt vill diskutera sakligt om de problem som finns i samhället. Förhoppningsvis håller han i sin stil och attityd under dagarna som kommer.

Jan Björklund hade ingen jättebra kväll. Det måste man inte alltid ha. Det vet Björklund. Han är veteranen i sammanhangen. Han känns dock inte lika vass och klarspråklig som tidigare. Vi får väl se hur det rullar på under valåret.

Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor ägde avslutningen av debatten. Ämnet var sjukvård. Men det som orsakade laddningen var dels Åkessons klartext om det absurda i att de borgerliga partierna inte kan eller vågar tala med SD trots att de har ungefär samma politik på vissa områden. Dels glänste Ebba Busch Thor när hon pressade Jimmie Åkesson om varför han inte har bättre ordning på sin riksdagsgrupp än vad han har.

Stefan Löfven har ett öppet sinnelag. Han försvarade i ett replikutbyte med Jonas Sjöstedt behovet av blocköverskridande samarbeten framöver. Löfven behöver dock fila på sina argument på varför han vill hänga av ytterkantspartierna för en bättre regering. Så fort budgeten är klubbad i riksdagen i början på december så räknar jag med att Stefan Löfven kan frigöras.

Kvällens mest framgångsrika aktörer är svåra att utse. På ett sätt Annie Lööf som är alltmer stabil och säker och förtroendeingivande. På andra sätt tycker jag att Stefan Löfven som statsminister hade en bra kväll. Det hade också Jimmie Åkesson som agerade sansat och utan överdrifter. Ebba Busch Thor blixtrade till på slutet. Ulf Kristersson är säkert hyfsat belåten han också; hans sakliga och vuxna uppträdande bör kunna nå fram till en större publik om han orkar hålla i sin attityd. Där har vi vinnarna enligt mig. Känner glädje över bredden i svensk politik. Det borde gå att få till bra och rationella regeringar utifrån detta.  

Och såväl Kristersson som Löfven gjorde vad de kunde för att hålla liv i förhoppningarna om att "de två  stora" lyckas utmana tidens tand och förbli stora i den meningen att de säg samlar i vart fall 55 procent av väljarna tillsammans. Det ger stabilitet åt politiken i Sverige. Vilket är viktigt för oss alla i ett så politiskt land som Sverige. 

Widar Andersson

Kristersson och Busch Thor befriar Löfven

WidarDirekt Moderaterna och Kristdemokraterna gör nu det drag som kan göra valet 2018 betydligt mer intressant. Genom att gå fram tillsammans och fullfölja misstroendet mot Peter Hultqvist – där även SD finns på samma sida – visar de på ett möjligt regeringsalternativ med lite norsk lutning. M och KD i Rosenbad med 25 procent tillsammans och SD i riksdagen med 25 procent är inget fantasifoster om vi tänker ett år framåt.

Alliansen är död som regeringsalternativ. Det har den varit väldigt länge. Det vi ser nu där KD och M går åt ett håll och C och L åt ett annat är snarast ett uttryck för att Alliansen nu också är vederbörligen begravd på ett nyktert och sakligt sätt.

 Mot den bakgrunden är det märkligt att till exempel den gode Tomas Ramberg på Sveriges Radio bygger hela sin analys av att det skedda är ett stort nederlag för Alliansen.

Mer att läsa: Skolan ska vara ojämlik.

Ska KD ha en chans att få moderata stödröster – vilket nästan alltid krävs för att sitta kvar i riksdagen – så måste KD vara lojalt med M i tunga frågor. Vilket de är nu.

M, KD och SD kommer att förlora misstroendeomröstningen mot Hultqvist. Det är i sak bra. Peter Hultqvist är en bra försvarsminister som inte bör sluta som ett bondeoffer i ett politiskt spel. Men det är en bisak i detta drama.

Mer att läsa: Arbetslöshet på låtsas.

Moderaternas tillträdande partiledare Ulf Kristersson tar nu Anna Kinberg Batras januariinsats ett steg vidare. Det handlar vad jag förstår inte om förhandlingar eller samtal mellan SD och M. Det handlar däremot om att visa upp ett möjligt regeringsalternativ för alla som kan räkna mandat.

Upplägget vid den kommande förtroendeomröstningen om Hultqvist visar att det plötsligt finns hotfulla utmanare mot Stefan Löfven och Socialdemokraterna.

Alliansen hade aldrig utmanat S. Men nu kan vad som helst hända.

Det är i grunden mycket positivt att politikerna på det här viset knyter an till verkligheterna. Pressen ökar på S att närma sig Centern och Liberalerna och kanske Miljöpartiet för att kunna matcha M och KD i nästa val.

Vilket jag ser fram mot. Socialdemokraternas undfallenhet mot Vänstern har varit plågsam att genomleva. Nu är den epoken slut. Tack för det! Socialdemokraterna har definitivt chansen att kunna utmana M, KD och SD.

Widar Andersson

 

Skattesänkning som heter duga!

WidarDirekt Regeringen sänker skatten på pensioner med sammanlagt 4, 4 miljarder kronor. Bortser vi från de stora och extra statsbidragen till kommunerna så är skattesänkningen på pensionsinkomster budgetförslagets enskilt största satsning.

Den S-ledda regeringens politik innebär att skatten på pensioner upp till 17 000 kronor i månaden sänks ner till de jobbskattenivåer som den tidigare borgerliga alliansregeringen införde för arbetsinkomster.

Det är ett bra förslag. Skattesänkningen ger i vissa fall så mycket som 410 kronor mer i handen för människor med låga och halvlåga pensioner. Politiskt är det också både kul och intressant att Socialdemokraternas största budgetsatsning är ett slags repris på den forna Alliansens jobbskatteavdrag.

I retoriken under alla år har det ju ofta låtit som om den förra regeringen höjde skatten på pensioner. Vilket de faktiskt inte gjorde. Däremot sänktes inte pensionsskatten när skatten på arbetsinkomster togs ner genom ett antal jobbskatteavdrag.

Att Alliansen gjorde på det viset hängde förstås ihop med den dominerande politiska profilen där Moderaterna som det nya arbetarpartiet gick i spetsen för att det ska löna sig bättre att arbeta.

Nu skulle man kunna säga att Socialdemokraterna tar vid där Moderaterna slutade. Vilket är intressant.

Jag tycker mig ana en socialdemokrati som börjar hitta formen. Trots det envisa upprepandet av att ”skattesänkningarnas tid är förbi” så kan partiet drämma till med en så pass stor skattesänkning som kanske inte ens de borgerliga fått ihop i sina budgetmotioner som kommer inom 2-3 veckor. Det bådar gott. Här finns inga ideologiska hangups och/eller oomkullrunkeliga spärrar.

Människor med pensionsinkomster är att gratulera. Och S är att gratulera till ett reformförslag som välbehövligt breddar intrycket av hur partiet tänker och agerar.

Widar Andersson

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. På WidarDirekt skriver Widar med oregelbundna mellanrum. Typ när något händer - eller en ny tanke dykt upp - och det är för långt att vänta till nästa ordinarie ledarsida i Folkbladet. 

  • Twitter
  • Widar Andersson
  • Instagram
  • Widar Andersson

Bloggar