Logga in
Logga ut

Widar Andersson

Widardirekt

Löfven var stadig om ungdomsbrott och invandringsnivåer.

WidarDirekt Stefan Löfven har varit partiledare för Socialdemokraterna sedan januari 2012. Han är således ingen nybörjare längre. Särskilt inte efter de gångna fyra åren som statsminister i en minoritetsregering tillsammans med Miljöpartiet och med ett stadigt växande SD i hasorna.


På tisdagskvällen var det Löfvens tur att framträda i SVT: s långa utfrågning. Trots den formidabla medieexplosionen under senare tid så har sådana här program fortfarande betydelse; inte minst för traditionella S-väljare – likt mig själv – som är vana vid den här sortens program. Och som gillar Stefan Löfven. Han ”har inte orden” som Göran Persson sa. Så är det. Men det är en mycket bra person. Finns inget ont eller elakt där. Sådant gillar jag.

Problemet för S är att de senaste årens politikval inte har varit fullödiga. Löfven – som inte har orden – sätts att torgföra en politik i fyrkantiga talepunkter som inte riktigt tål granskning och rättmätiga diskussioner.

 Film: Löfven nynnade nog på Afzelius slagdänga. 


Socialdemokraterna har det tufft. Runt 24–25 procent i opinionen. Inledningen påbörjades med sjukvården. Ett område där S har en relativt stark förtroendeposition. Programledarna fokuserade på vårdköerna och gav exempel från fasansfullt långa väntetider för cancerpatienter. Jättesvåra områden, visst är det så.

 

Men det finns något stereotypt över svaren om att vi har ”investerat” si och så många miljarder; svaren möter inte den förtvivlan som kan anas i köerna. ”Investera” är ett mycket märkligt ord i sammanhanget. Svaret på alla frågor blir liksom bara att ösa på med mer av samma för att lösa problemen. Det borde finnas plats för reflektioner över att det inte tycks bita. Köerna växer.


Resonemangen blir också haltande – och det är inte Stefan Löfvens fel – när programledarna inte vare sig i sjukvårdsfrågan eller i frågan om ”klyftor mellan fattiga och rika”, eller gängkriminalitet för in dimensionen om att antalet fattiga och vårdbehövande – genom den misskötta invandringen – har ökat på ett påtagligt och samhällspåverkande sätt.

Diskussionen skulle bli mer riktig och allvarlig om helheten diskuterades. Tillgången på sjuksköterskor, läkare och annan medicinsk och logistisk personal är inte hela problemen, de har fått mycket mer att göra. Ökade kapitalinkomster är inte hela förklaringen till ekonomiska skillnader. För få poliser är bara en del av svaret. Och så vidare.


Stefan Löfven placerade Socialdemokraterna något till vänster om mittlinjen och något mer på den globala sidan än på den traditionella. Att placera ut sitt parti på en värdeskala är ett inslag som alla partiledare får göra under utfrågningen. Löfvens placering känns klok och rimlig. Visst kliar det säkert i fingrarna att gå än mer åt det traditionella hållet, med tanke på konkurrensen från SD. Å andra sidan är frihandel ett kärnvärde för S som ett regeringsparti så det är nog en rätt balansering av Löfven. Han sa att vi vill ”vara ett parti för många” och då kan man inte ligga för långt åt något håll. Så är det; det är socialdemokratin.


Löfven hade självklart svårt att på ett begripligt sätt förklara gymnasielagen. Den är obegriplig och jag tror att S tappade stöd där; helt i onödan.


Löfven fick ungefär samma problem med skatterna som med sjukvården. Anslaget är för stereotypt och okänsligt. När S säger att det är omöjligt att sänka skatten och att samtidigt satsa på välfärden så visade programledarna med siffror från både Perssons och Reinfeldts regeringar att det faktiskt går att göra just det.


När det gäller ungdomsbrotten och delar av migrationspolitiken var Löfven riktigt bra. Här kändes han mer som sig själv med sina egna värderingar. Han stod på sig bra när programledarna prövade honom med lite vänstermjukisfrågor. ”Det här är det sossiga”, sa Löfven när han förklarade varför han agerar som han gör i de här frågorna. 

 

Summa summarum så tror jag att S och Löfven lämnade SVT-studion på ganska gott humör. Det gjorde kanske ingen nytta men det gjorde ingen skada; som sången säger. Och som landet ligger så får nog S vara nöjda med ett sådant utfall.

Widar Andersson

 

 

Klockan klämtar för Ohly

I juni samlas vänsterpartiet till kongress här i Norrköping. Lars Ohly ifrågasätts nu öppet som partiledare. Till radions Ekoredaktion säger Marianne Eriksson, ordförande för det största partidistriktet, att Lars Ohly inte lyckas föra ut partiets politik. Hon är kritisk till att han alltför länge klmarade sig fast vid att kalla sig kommunist. Ekot refererar också till anonyma källor inne i partiet som sägs befinna sig till "vänster" - vilket i detta sammanhang måste vara närmast synonymt med ett slags kommunism. Denna falang är missnöjd med Ohly för att han inte på ett trovärdigt sätt lyckats förklara realismen i partiets krav på att 200 000 nya människor ska anställas i offentlig sektor.
Med sådana krav på sig är det ett under att Ohly håller sig nykter.
Efterträdaren lär bli en kvinna - om nu inte Jonas Sjöstedt kan komma igen. Det lär stå mellan Alice Åström och Josefin Brink, enligt vad jag förstår.

Fel Pettersson fick sparken

av näringsminister Maud Olofsson. För detta ska hon nu stå till svars inför riksdagens konstitutionsutskott. Saken är både kul och väldigt talande för den sossekäkande Olofsson.
För ett par veckor sedan hade Olofsson kallat till presskonferens. Något så spännande som ett tilläggsdirektiv till en utredning om trygghetssystem för företagare skulle presenteras. Hon passade också på att meddela att den tidigare utredaren - utsedd av den slemma s-regeringen - Lars-Olof Pettersson nu skulle sparkas. Pettersson var, enligt Olofsson "ledare för Seko under valet 2006 och har en klar facklig bakgrund".
Denne Pettersson avsatte Olofsson emellertid redan för ett år sedan. Den Lars-Olof Pettersson som nu fick foten har aldrig haft något med Seko att göra. Han är egen företagare sedan sju år tillbaka.
Det vill till att hålla reda på vilka man sparkar.
Den läxan har kanske Olofsson lärt sig nu.
Undra om Pettersson som fick sparken för att Oofsson trodde att han var den andre redan sparkade Pettersson, fick behålla jobbet?

Spekulationer

Lek med tanken att socialdemokraterna hade gjort en bättre slutspurt och vunnit valet 2006. Vad hade varit annorlunda i Sverige, jämfört med hur vi har det i dag?
Ämnet är spekulativt. Ingen vet vad som hade hänt om alliansen misslyckats att erövra regeringsmakten. Men som sagt; spekulera ihop en kort lista kan man ju alltid:
1 Erik Fichtelius hade inte fått pris som årets mest förnyande journalist. Hans TV ? film skulle nämligen inte ännu ha visats. Göran Persson hade suttit kvar som partiledare och statsminister i vart fall till en extrakongress nästa vår.
2 På extrakongressen skulle inte Mona Sahlin ha valts till partiledare för socialdemokraterna.
3 Tillväxten av nya jobb skulle ha varit ungefär lika stor som vad den är idag.
4 Folkpartiet skulle ha haft kvar sin profilfråga om mer betyg och fler nationella prov i skolan.
5 Djurskyddsmyndigheten skulle ha varit kvar.
6 Ersättningen från a-kassan skulle vara 80 procent.
7 Anders Borg skulle ha varit chefekonom på någon internationell storbank.
8 Ulrika Schenström kunde ha pussats och druckit vin med vem hon ville utan att hamna på helbild i Aftonbladet.
9 Thomas Östros hade varit socialminister
10 Mikael Odenberg skulle gå och fundera på om han skulle ställa upp som ordförandekandidat i moderaterna.

Idag samlas

världens ledare på Bali. Kevi Rudd labour, nyvald premiärminister i Australien, såg till att hans nya regering omedelbart skrev på Kyotoavtalet. Australien är, vid sidan av USA, en av världens stora utsläppsskurkar. Genom undertecknandet av Kyotoavtalet kan Kevin Rudd ta ut Australien ut ur skamvrån.
Men Kyotoavtalet är snart historia. Miljömötet på Bali handlar om hur nästa utsläppsdämpande avtal ska se ut. Förhoppningsvis tar Australien redan från början en ledande position i det nya avtalet.

Dags att

packa väskan, gå ut med Sumo och sen trava i väg ner mot järnvägsstationen. Har en del att skriva på tåget; hoppas på ett elektrifierat tåg från Sala till Norrköping.
Kommer nog inte till Falun på ett par veckor nu. På lördag, söndag ska sambon och jag ses i sthlm. Tillsammans med ett gäng kompisar ska vi se en teaterpjäs och käka något gott. Evenemanget är en 50-årspresent till en kompis som nu ska utlösas.
På torsdag tänkte jag försöka hinna med att kvista över till Oslo fram och tillbaks. Dottern som bor där fyller år. Kan skriva från tåget fram och tillbaks.
Men nu är det andra tåg som gäller.

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. På WidarDirekt skriver Widar med oregelbundna mellanrum. Typ när något händer - eller en ny tanke dykt upp - och det är för långt att vänta till nästa ordinarie ledarsida i Folkbladet. 

  • Twitter
  • Widar Andersson