Logga in
Logga ut

Widar Andersson

Widardirekt

Fredrik Reinfeldt borde ta risken

WidarDirekt DN: s Niklas Orrenius har gjort en lång intervju med den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt. Artikeln publiceras i Dagens Nyheter lördagen den 1 september. Jag läser med intresse och välbehag. Dels därför att Niklas Orrenius är väldigt duktig i det han gör. Dels därför att Fredrik Reinfeldt trots sin låga ålder (53) är en historisk person; han var den förste som lyckades samla ihop den politiska borgerligheten till ett rationellt block och han lyckades dessutom att besegra en av socialdemokratins allra bästa och lurigaste partiledare. Göran Persson var visserligen trött och sliten 2006 efter en lång och hård vakt i Rosenbad. Men likafullt var det en bedrift.


Dramaturgin i Orrenius text spinner på konflikten mellan Reinfeldts ”öppna hjärta” och mer positiva perspektiv på tillvaron och den nuvarande partiledningens förmodat mer stängda hjärtan och svartsotiga verklighetsbilder.


Med tanke på Reinfeldts väldigt närtida framgångssaga så ställer jag mig skeptisk till att överdriva den där konflikten mellan då och nu i Moderaterna. Fredrik Reinfeldt varnar i intervjun för medias lust att beskriva tillvaron i mörka och spektakulära färger. När Orrenius använder negativa uttalanden om Reinfeldt av Ulf Adelsohn och riksdagskandidaten Ann Heberlein för att underbygga sin dramaturgi så känns det som om Orrenius gör det som Reinfeldt varnar för.


Jag är övertygad om att Fredrik Reinfeldt åtnjuter stor respekt och uppskattning inom lejonparten av det moderata partiet. Konstigt vore det annars. Hans strategiska misstag – som det skulle visa sig senare – var att gå fel i invandringspolitiken i och med alliansens uppgörelse med Miljöpartiet om att ytterligare liberalisera invandringsreglerna. Varför han gjorde så är höljt i dimma; även efter att ha läst Orrenius artikel. Fanns det inte stöd för någon annan politik i den borgerliga regeringsalliansen? Eller fick Reinfeldt – styrd av ett blint hat mot SD – kraftsamla och maktspela rejält för att få till en uppgörelse med MP? Eller var kanske alla – även Socialdemokraterna som ju inte sa ett pip i protest när politiken lades om – förblindade av motståndet mot det ”åttonde partiet” som tagit sig in i riksdagen och som fortsatte växa?

 

Mer att läsa: Behandla SD-väljare med respekt.


Fredrik Reinfeldt säger inget om vad han tycker om resultatet av hans politik med MP. Han vill inte vara en ”gubbe på hyllan” som sitter och utvärderar inrikespolitiken som efterträdarna håller på med. Vilket ju är sunt i sig förstås. Han säger emellertid i vart fall så mycket som att han är kritisk till att ”våld och kriminalitet i socialt utsatta stadsdelar spelar så stor roll i valrörelsen (--) 98 procent av de som bor i de här socialt utsatta områdena är hederliga människor som inte vill något annat än att det ska bli tryggare. De är jättetrötta på att höra människor som inte bott där tala om vilket jädra dåligt ställe de bor på och hur farligt det är och så där.”


I intervjun återkommer Fredrik Reinfeldt flera gånger till att han tror att det ”goda ska ta över”. Det vill jag med.


Det känns som om Reinfeldt sätter sig på lite höga hästar och liksom vill svartmåla oss som svartmålare; vi som springer runt och försöker göra något åt problemen som nu – skulle jag vilja säga- på allvar sätter den generella svenska välfärdsmodellen på svåra prov.

 

Nästan en femtedel av grundskoleungdomarna är inte behöriga till gymnasiet.

Hederligheten är kanske så utbredd (98 procent) som Reinfeldt talar om men i många av de här förorterna och stadsdelarna är arbetslösheten, bidragsberoendet och utanförskapet (om Reinfeldt minns det ordet?) bland de utomeuropeiska invandrarna på väldigt höga nivåer.

Bostadsbristen bland de fattiga – mestadels invandrare från fjärran länder – skapar trångboddhet, ovärdiga bostadsmiljöer inte minst för många barn och skapar grogrund för en omfattande kriminell handel med lägenheter och boytor. Enbart i Norrköping uppskattar en kommunal utredning den otillåtna överbefolkningen i de kommunala hyresrätterna till sex procent.

Enligt Socialstyrelsen finns det numera (2015) 38 000 könsstympade kvinnor i Sverige, varav 7000 är flickor under 18 år.

Sjukvårdens köer har förvärrats dramatiskt på bara några år på grund av den aldrig tidigare skådade snabba befolkningsökningen i Sverige.

För att nu bara nämna några av de mest tydliga problemen - utöver våld och kriminalitet - med anknytning till den misslyckade politik som Reinfeldt har ett delansvar för.


Sverige balanserar inte på grunden av kollaps på grund av detta. Men många människor i Sverige känner nog från och till att kollapsen för egen del är ganska nära.

 

Det ”glömda Sverige” som vid flera tillfällen tidigare i historien – inte minst genom liberala politiker som Bertil Ohlin och Bengt Westerberg – har lyfts till ytan under strid och konflikt - det behöver bli sett ännu en gång. Bli uppmärksammat igen. Bli reformerat igen. Det är det som det handlar om. Visst finns det svartmålare som bara vill spy ut oro, hat, konflikter, motsättningar och elände. Så är det. Och det är ingenting att ha. Men vi är heller inte hjälpta av abstrakta godhetsapostlar som gärna vill vifta bort sociala samhällsproblem som vore de främst svartmålade överdrifter.


Fredrik Reinfeldt är en klok och erfaren politiker som den hårda vägen har lärt sig hur saker och ting hänger ihop och fungerar. Jag tolkar honom därför på så vis att han egentligen mycket väl inser de invandringsrelaterade problem som det offentliga Sverige och många svenskar nu har att hantera. Hans vilja att distansera sig från allt detta är dock ännu starkare.


Niklas Orrenius sinnrika intervju i DN ger kött på benen för en sådan analys. Fredrik Reinfeldt försörjer sig numera som föredragshållare och som rådgivare i företag och organisationer. Orrenius låter Reinfeldt prata på om den nya värld där han agerar nuförtiden. Och nu är det en mer realistisk Reinfeldt som visar upp sig:

Jag ägnar merparten av min tid åt geopolitiska analyser. Och det kan jag ju säga: det är inte så att jag piggar upp dem med mina analyser. Därför att i grunden så är det geopolitiska läget som vi har runt omkring oss det svåraste jag sett under min levnadstid. Och det säger jag dessutom på toppen av en långt utdragen högkonjunktur. Tänk att på det lägga en kraftig avmattning i ekonomin.
Fredrik Reinfeldt hejdar sig lite. Han säger att det är lätt att bygga riskscenarion, men att han håller fast vid det han kallar sin grundfilosofi: optimismen.
– Sen finns det risker och då är det väl viktigt att prata om det.”


Det är en elegant passage i Niklas Orrenius intervju. ”Fredrik Reinfeldt hejdar sig lite” när han kommer på att han nästan skulle kunna beskrivas som en sån som svartmålar, inte bara Sverige utan hela världen.
Och jag håller med. Finns det risker så är det väl viktigt att tala om det. För att kanske amatörpsykologisera lite väl mycket kanske så tror jag att Fredrik Reinfeldt och många andra i och utanför Moderaterna skulle må mycket bra av att tala om riskerna med en invandringspolitik som går över styr.
Widar Andersson

 

Klockan klämtar för Ohly

I juni samlas vänsterpartiet till kongress här i Norrköping. Lars Ohly ifrågasätts nu öppet som partiledare. Till radions Ekoredaktion säger Marianne Eriksson, ordförande för det största partidistriktet, att Lars Ohly inte lyckas föra ut partiets politik. Hon är kritisk till att han alltför länge klmarade sig fast vid att kalla sig kommunist. Ekot refererar också till anonyma källor inne i partiet som sägs befinna sig till "vänster" - vilket i detta sammanhang måste vara närmast synonymt med ett slags kommunism. Denna falang är missnöjd med Ohly för att han inte på ett trovärdigt sätt lyckats förklara realismen i partiets krav på att 200 000 nya människor ska anställas i offentlig sektor.
Med sådana krav på sig är det ett under att Ohly håller sig nykter.
Efterträdaren lär bli en kvinna - om nu inte Jonas Sjöstedt kan komma igen. Det lär stå mellan Alice Åström och Josefin Brink, enligt vad jag förstår.

Fel Pettersson fick sparken

av näringsminister Maud Olofsson. För detta ska hon nu stå till svars inför riksdagens konstitutionsutskott. Saken är både kul och väldigt talande för den sossekäkande Olofsson.
För ett par veckor sedan hade Olofsson kallat till presskonferens. Något så spännande som ett tilläggsdirektiv till en utredning om trygghetssystem för företagare skulle presenteras. Hon passade också på att meddela att den tidigare utredaren - utsedd av den slemma s-regeringen - Lars-Olof Pettersson nu skulle sparkas. Pettersson var, enligt Olofsson "ledare för Seko under valet 2006 och har en klar facklig bakgrund".
Denne Pettersson avsatte Olofsson emellertid redan för ett år sedan. Den Lars-Olof Pettersson som nu fick foten har aldrig haft något med Seko att göra. Han är egen företagare sedan sju år tillbaka.
Det vill till att hålla reda på vilka man sparkar.
Den läxan har kanske Olofsson lärt sig nu.
Undra om Pettersson som fick sparken för att Oofsson trodde att han var den andre redan sparkade Pettersson, fick behålla jobbet?

Spekulationer

Lek med tanken att socialdemokraterna hade gjort en bättre slutspurt och vunnit valet 2006. Vad hade varit annorlunda i Sverige, jämfört med hur vi har det i dag?
Ämnet är spekulativt. Ingen vet vad som hade hänt om alliansen misslyckats att erövra regeringsmakten. Men som sagt; spekulera ihop en kort lista kan man ju alltid:
1 Erik Fichtelius hade inte fått pris som årets mest förnyande journalist. Hans TV ? film skulle nämligen inte ännu ha visats. Göran Persson hade suttit kvar som partiledare och statsminister i vart fall till en extrakongress nästa vår.
2 På extrakongressen skulle inte Mona Sahlin ha valts till partiledare för socialdemokraterna.
3 Tillväxten av nya jobb skulle ha varit ungefär lika stor som vad den är idag.
4 Folkpartiet skulle ha haft kvar sin profilfråga om mer betyg och fler nationella prov i skolan.
5 Djurskyddsmyndigheten skulle ha varit kvar.
6 Ersättningen från a-kassan skulle vara 80 procent.
7 Anders Borg skulle ha varit chefekonom på någon internationell storbank.
8 Ulrika Schenström kunde ha pussats och druckit vin med vem hon ville utan att hamna på helbild i Aftonbladet.
9 Thomas Östros hade varit socialminister
10 Mikael Odenberg skulle gå och fundera på om han skulle ställa upp som ordförandekandidat i moderaterna.

Idag samlas

världens ledare på Bali. Kevi Rudd labour, nyvald premiärminister i Australien, såg till att hans nya regering omedelbart skrev på Kyotoavtalet. Australien är, vid sidan av USA, en av världens stora utsläppsskurkar. Genom undertecknandet av Kyotoavtalet kan Kevin Rudd ta ut Australien ut ur skamvrån.
Men Kyotoavtalet är snart historia. Miljömötet på Bali handlar om hur nästa utsläppsdämpande avtal ska se ut. Förhoppningsvis tar Australien redan från början en ledande position i det nya avtalet.

Dags att

packa väskan, gå ut med Sumo och sen trava i väg ner mot järnvägsstationen. Har en del att skriva på tåget; hoppas på ett elektrifierat tåg från Sala till Norrköping.
Kommer nog inte till Falun på ett par veckor nu. På lördag, söndag ska sambon och jag ses i sthlm. Tillsammans med ett gäng kompisar ska vi se en teaterpjäs och käka något gott. Evenemanget är en 50-årspresent till en kompis som nu ska utlösas.
På torsdag tänkte jag försöka hinna med att kvista över till Oslo fram och tillbaks. Dottern som bor där fyller år. Kan skriva från tåget fram och tillbaks.
Men nu är det andra tåg som gäller.

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. På WidarDirekt skriver Widar med oregelbundna mellanrum. Typ när något händer - eller en ny tanke dykt upp - och det är för långt att vänta till nästa ordinarie ledarsida i Folkbladet. 

  • Twitter
  • Widar Andersson