Åsa Hanell

Krimbloggen

OK att polisen bryter mot lagen?

KRIMBLOGGEN

Det kan tyckas futtigt att ta upp en situation inom polisen som drabbar mig i min yrkesroll, men det handlar faktiskt ytterst om demokrati. Att polisen inte längre får skicka ut dygnslistor till media med diarienummer på, gör både mitt och deras arbete mer komplicerat och tar väldigt mycket längre tid.

Beslutet från Datainspektionen, som anser att diarienumret är en del som skyddas av personuppgiftslagen, PUL, och därför inte per automatik får ges ut till journalister - trots att ingen utanför polisens organisation kan härleda diarenumret till en person, innebär att jag antingen varje morgon måste ta mig till polishuset och be att få listorna på papper, eller som idag när jag som jag blivit uppmanad att göra och får dygnslistan mejlad till mig från polisregionens registrator, får alla anmälningar från hela regionen. Att jag sedan ska kunna utläsa via olika koder vad som rör läsarna i vårt område...tar tid. Väldigt lång tid.

Innan polisen gick in i sin nya organisation och nuläge 1 eller om det är 2, så fick jag en lista varje morgon mejlad till mig med händelser under det senaste dygnet. Var det ett ärende med en asterix på så visste jag att det var ett gammalt ärende. Nu hamnar alla ärenden först i samma tratt och varje gång det fördelas ut på ansvarig avdelning eller utredare förses det med en asterix. Det betyder att jag på presskonferenserna varje dag måste fråga om alla ärenden eftersom jag dels inte vet var de hänt, eller om det är ett gammalt ärende...det tar tid. Väldigt lång tid. Både för mig och för polisen.

Det är inte så att polisen själva tycker att det här är optimalt, så i väntan på en ny rutin där kommunikationen mellan polis och media ska bli smidigare - så väljer man medvetet att bryta mot lagen. Man mejlar ut listor med diarienummer från regionens registrator. 

Fungerar polisens nya organisation så fruktansvärt illa att polisen själva måste bryta mot lagen? 

Jag hatar clowner

KRIMBLOGGEN Alltså vad är det för fel på folk? Klä ut sig till clowner och skrämma vettet ur människor som kan få trauman för resten av livet och en tom plånbok efter åratal i terapisoffan, vad är det roliga med det? Å andra sidan är det ett missförstånd att clowner skulle vara roliga. Clowner är i själva verket sorgliga figurer. Speciellt när de har tvättat bort sminket. 

 

Jag har aldrig roats av clowners tillkortakommande, varken de med röd bullig näsa eller de vitsminkade. Trots det vet jag att folk fascineras av dem både på cirkus och i skräckfilmer. Det där med skräckfilmer har jag i och för sig en viss förståelse för. Finns det något obehagligare än att den som man tror är god visar sig vara ens värsta mardröm?

 

För att inte tala om hamburgerkedjans- och numer även sjukhusclownen - jag tycker ju inte ens om hamburgare. Än mindre om clowner.

Polisen i blåsväder

KRIMBLOGGEN Jag skulle inte vilja vara polis just nu. Inte nog med att de har omorganisationen som gått in i nyläge 2 att tampas med, allmänhetens förtroende för dem har oxå fått sig en rejäl törn.

Efter min artikel om polismannen som hamnade i bakhåll har kommentarerna vällt in. Folk frågar sig vart polisen och samhället är på väg när en händelse som den här inte verkar rendera några repressalier och polisen anser att det hela var ett missförstånd. Så om killens kompisar inte hade trott att han greps av polis så skulle de inte ha gått till attack? Spelar det verkligen någon roll. Att attackera en polis och låsa fast hans armar bakom ryggen samtidigt som man kastar brinnande cigaretter mot honom kan väl aldrig vara okej - oavsett orsak?

 

Inte nog med det. Nu verkar det som att de poliser som ingrep vid storbråket efter gymnasiefesten på Hallarna i helgen skyller i från sig på ordningsvakterna. Jag har full förståelse för att polisen kan hamna i situationer där det kan bli fel, men varför inte bara säga det då? Vi gjorde fel, nu ska vi ta en diskussion om hur vi kan undvika att hamna i liknande situationer igen. Men att skylla ifrån sig...det är rätt lågt faktiskt.

Bodström bara suckade

KRIMBLOGGEN Jag pratade med Thomas Bodström idag. Igen. Han suckade när han hörde mina frågor.

- Vilka konstiga frågor, varför frågar du om det, du som har hållt på så länge vet ju...

Ja, jag vet, men läsarna undrar ju, ja kollegorna också för den delen. Hur det egentligen fungerar.

Så Bodström förklarar.

Imorgon bitti kan ni läsa både i pappret och på webben vad han svarade. 

Så mycket kan jag avslöja att även en advokat kan slarva.

Silbersky fick rätt

KRIMBLOGGEN Tingsrätten dömer för dråp - sen frias den åtalade i hovrätten. Hur kan två olika rättsliga instanser komma fram till så diametralt olika beslut? Frågar man advokaten Leif Silbersky så är det inte konstigare än att tingsrätten gjorde fel och hovrätten gjorde rätt. Men det är klart, det är ju hans jobb att tycka att den som dömer till fördel för hans klient har gjort jobbet bäst.

 

Men för alla dem som inte är juridiska legendarer, eller för de anhöriga, eller till och med för oss journalister och kriminalreporter kan domslut tyckas svårförstådda. Även om man inte är känslomässigt engagerad i ett fall så tror man sig ibland veta åt vilket håll domen faller.

 

Gång på gång får jag påminna om att domstolarnas beslut inte har något med tro att göra. Här handlar det om att kunna bevisa fullt ut att alla andra möjligheter för vem som har begått ett brott eller hur det har begåtts är uttömda. Bortom varje rimligt tvivel. För det finns en sak som är värre än att en "skyldig" inte döms och det är att en oskyldig människa gör det. Hellre fria än fälla.

 

Så dömde Göta hovrätt efter att man tagit upp överklagandet av tingsrättsdomen i det uppmärksammade fallet där en man dödades och en annan var ytterst nära att dö av sina skador. Det fanns helt enkelt inte tillräckliga bevis för en fällande hovrättsdom. Det ansåg även en av nämndemännen i tingsrätten också, men där ansåg majoriteten att han var skyldig.

 

Så valde hovrätten att göra även när det gällde en man som dömts till tolv års fängelse i tingsrätten för "dubbelmordet" i Hageby för ett par år sedan. Hovrättens korta beslut sa bara att man inte kunde utesluta en gärningsman X som hade avlossat skotten.

 

Den andre mannen som stod åtalad vid hovrätten valde dagen innan domen att ta tillbaka sitt överklagande. Antagligen för att han ansåg att han satt pyrt till och att han inte bara skulle dömas utan också till ett strängare straff. Man vet vad man har men inte vad man får.

 

I juridikens värld är det bästa att inte vara för säker på sin sak - om man inte heter Silbersky vill säga.

 

 

 

Åsa Hanell är reporter på Folkbladet.

Bloggar