Logga in
Logga ut

Setareh Yousefi

Frankly my dear...

Christian Bale har gjort det igen

Norrköping Christian Bale med blekta ögonbryn och synlig viktökning

Christian Bale är en sådan där människa som menar det. Han tar livet på allvar och definitivt sitt yrke. "All in" är standard för Bale. Vilket han om inte annat bevisade när ljudupptagning från inspelningen av "Terminator 3" släpptes. Där uttalade han argt att han blev störd när han utförde sitt hantverk av inspelningspersonal. Det var blodigt allvar för Bale medan resten av världen skrattade förvånat åt det som pågick.

Med det sagt så har Bale flera gånger gått upp och ner i vikt för filmer för att mer korrekt gestalta rollfiguren. Mest välkänt är när han gick ner till sjukligt smal nivå i "The Machinist", men även i "The Fighter" och "American Hustle". Det krävs inte ett geni för att lista ut att en variant av dessa är mer nöjesfylld. Att för jobbet svälta eller äta av allt möjligt gott? Ja, jag säger inget mer. Nu har alltså Bale gjort det igen, gått upp ordentligt i vikt för att spela Dick Cheney, och ovan på det även blekt ögonbrynen.

Jag ser faktiskt fram emot filmen. Trots att Bale är rätt anal gör han nästan alltid ett bra jobb. Det är som Roy Andersson sagt, vill man ha något av värde måste man anstränga sig. Om det så gäller en middag. Eftersom Bale har förmåga och anstränger sig får han till det.

Vill du läsa mer om hans transformation kan du läsa mer här, och se bilder på fler förvandlingar >>

Ännu mer om Bale och förändringen >>

Viggo Mortensen gör filmen

Norrköping "A Dangerous Method" går på bio i Norrköping just nu och jag såg den igår. Det är historien om Carl Jung och hans älskarinna Sabina Spielrein och den effekt den relationen har på Jung och Freuds relation men också psykoanalysen.

Till höger Mortensen till vänster Freud

Om det finns en orsak att se den här filmen så är det för Viggo Mortensens humoristiska och intressanta gestaltning av Sigmund Freud. Fassbender är okej, Knightley är otillräcklig som oftast men Mortensen...YES!

Rollen var först Christoph Waltz som lämnade projektet för att spela i "Water For Elephants"...? Nåväl, slutet gott allting gott för vi hade inte velat missa Viggo som Freud.

Kommer Wes Anderson kunna återfå Rushmore-glansen?

Norrköping

Wes Anderson började sin regikarriär med underbara "Bottle Rocket" som han följde upp med sublima "Rushmore". Sedan kom några mindre lyckade produktioner, relativt talat, som "The Royal Tenenbaums" och "The Life Aquatic With Steve Zissou". 2007 och 2009 släpptes "Darjeeling Limited" och "Den fantastiska räven" som båda var en stilla återgång till det under som "Rushmore" var.

Om Anderson har ett mönster borde alltså hans kommande film "Moonrise Kingdom" var ett steg tillbaka igen efter han släpper sina bästa filmer två efter varandra och de mindre bra i par efter varandra.

Är det kanske för mycket begärt att han ska ge världen ännu en "Rushmore"?

Jag rekommenderar verkligen "Rushmore"!

Julia Ormond som Vivien Leigh i Monroe-filmen?!

Norrköping Ikväll var jag och såg "My Week With Marilyn", filmen baserad på Colin Clarks memoarer om tiden då Monroe kom till Storbritannien för att spela in en film med Laurence Olivier. Jag ska inte gå in på Michelle Williams som Marilyn mer än att det borde rimligtvis finnas skådespelerskor som väger cirka 65 och har kurvor. Recensionen av filmen kommer på lördag i tidningen!

 

Till det sämsta i filmen, Julia Ormond spelar Vivien Leigh. Leigh var kvinnan som blev vald bland tusentals att spela Scarlett O'Hara, en extremkarismatisk skönhet med exceptionell skådespelartalang. I Den här filmatiseringen gestaltas hon av Ormond som är lika rolig som makaroner. Det enda Ormond har att luta sig mot är att valet av henne inte är lika stor travesti som när Kate Beckinsale somspelade Ava Gardner i "The Aviator".

 

Julia Ormond och Vivien Leigh

Valet av Ormond illustrerar väldigt väl att det saknas filmstjärnor idag på det sätt som fanns på 40-60-talet. Var är magin?

Konsten att massakera en klassiker

Norrköping 1922 skrev F. Scott Fitzgerald romanen "Den store Gatsby" om överklassens bekymmerslösa liv. Historien har sedan dess filmatiserats flera gånger. Den mest kända versionen är från 1974 med Robert Redford i titelrollen och Mia Farrow som Daisy.

 

Baz Luhrman är under produktion med en ny version. Det sägs att den ska vara en musikal och i 3D (hjälpe oss!). Inte nog med det, rollbesättning är allt annat än klockren. Karaktären vars perspektiv historien berättas ur, Nick Carraway, visar sig vara den ende i historien som är värd att beundra, den ende som är mogen och den ende som har ett stadigt hjärta.

Bild på skådespelarna från den inte ännu släppta "Den store Gatsby"

 

Vad gör Luhrman? Anställer Tobey Maguire i rollen. Förbluffande! Maguire kan spela naiv och se naiv ut, men han är ingen Sam Waterston. Maguire saknar elegans, mognad och den djup som karaktären Nick har och det behöver synas på duken. Jag kan inte beskriva hur besviken jag är över det valet.

 

Det har nog alltid varit Luhrmans problem, konstverket är han bra på, att ha egen stil och en sammansatt film klarar han av men hans filmer saknar ibland djup. Det är okej för en sådan film som "Moulin Rouge" men "Den store Gatsby"...rädda oss från spektaklet!

Filmbloggen "Frankly my dear..." är en anspelning på det bästa filmcitatet från "Borta med vinden". Jag skriver om och recenserar film i Folkbladet. Bloggen innehåller både exklusiva recensioner för den och allt det som går att skriva om filmer som inte ryms i en recension.