Logga in
Logga ut

David Iwung

Fotbollsbloggen

Viktiga faktorer med Larsson-värvningen

NORRKÖPING Jordan Larsson möter sin viktigaste säsong i karriären.

Ett lämpligare ställe än Östgötaporten för att kicka igång yrkeslivet igen?

Det är svårt att hitta faktiskt. 

Olympia är en superettanarena och det var inget snyggt farväl den där på alla sätt sorgliga kvalkvällen när pappa Henke intog karateställning för att försvara sonen mot den egna lynchmobben. 

Jordan Larsson kommer till Norrköping, småstukad och självförtroendesargad efter året i Nederländerna som inte alls blev vad han hade hoppats på, och ska ta avstamp mot vad han vill bli.

Vad han kan bli. Vad han förväntas bli.

En nystart som mycket väl kan vara ett år och en punkt som han ser tillbaka på med uppskattning och med insikten: "Det var helt rätt".

Ändra aldrig ett vinnade lag. Byt aldrig ut en väl fungerande arbetsform. 

Nicklas BärkrothNiclas Eliasson och Kalle Holmberg har gjort det och är tre färska exempel på vad som kan hända om man får gneta på i en miljö där det finns både tålamod, en sund dos med press samt ett starkt förtroende att vi tror stenhårt på dig. 

David Moberg Karlsson, Alexander Jakobsen och Eric Smith passar även de in i ovan nämnda förvandling men har lite mer att bevisa, mer att utveckla innan de är redo att ta nästa steg till större utmaningar än vad de får i IFK Norrköping och allsvenskan. 

Muamer Tankovic och Kristoffer Olsson var samma typ av nyförvärvsobjekt som i stället hamnade i storstaden.

Jordan Larsson är en lika dyr affär.

Minst. Och dessutom forward, det i sig drar i regel upp priset-

Under en period har signalen från IFK-ledningen varit att det ska våga kaxa upp sig mer och investera dyrare för att se till att klubben inte fortsätter att gå nedåt i det allsvenska ledet.

Etta. Trea och sexa. 

 Om det var värt att löpa den extra milen, tänja plånboken för att säkra upp Jordan Larsson? 

Vi får återkomma men det finns ett par viktiga faktorer att ta hänsyn till och lyfta fram:

1) Mervärdet. Det är mer än en anfallsvärvning för IFK. Det visar att de tagit sig upp i näringskedjan (tack för den, Janne Andersson).

2) Profilen. Larsson är som klippt och skuren i IFK-mallen. Åldern, potentialen. Var han befinner sig var han kan hamna. Läs: säljas för. 

3) Trovärdigheten. IFK skickar en signal att de tänker bråka i rätt del av tabellen.

4) Egenskaperna. Larssons vänster, hans vassa avslut, hans en mot-kunnande och även en stor arbetsakapacitet passar väl in i den nyfunna 3-4-3-babyn.

Peter Hunt inledde presskonferensen och när Jens Gustafsson tog över sa han i stora drag samma sak - att det är en värvning de jobbat stenhårt för att ro i hamn. 

Ett arbete som pågått under ett års tid. 

Nu satt Jordan Larsson där och medgav att pappa funnits med i funderingarna över klubbvalet.

Mycket mer än så ville inte anfallaren blanda Henke.

Klokt. 

Epitetet "Henkes grabb" kommer alltid att finnas där - långt ifrån alltid till Jordans fördel.

Jämförelserna är inte bara tröttsamma.

De kan vara kedjor och bojor på en energisk fotbollskropp. 

IFK-fansen som varit svältfödda på spännande action trippade på tå och sätter extra glöd på en försäsong som för IFK:s del drar igång 5 januari. 

Lars Krogh Gerson kommer hem för att göra luckorna efter Daniel Sjölund och Andreas Johansson mindre kännbara när de slutar.

Jordan Larsson jagar ett leende och en känsla som till viss del försvunnit i NEC Nijmegen.

Starten kunde knappast blivit bättre -  presenterad i en ny klubb samma dag som han kallades in som Carlos Strandbergs ersättare till Abu Dhabi-lägret. 

Där får han spendera tid med färska lagkamraterna Linus Wahlqvist, David Moberg Karlsson och Kalle Holmberg

Kättinge: Ursäkta mitt hånfulla skratt

NORRKÖPING 1-27. Hånfullt skrattade jag högt och hänsynslöst. "Hur dåliga är de - egentligen?". "De kan inte bry sig för fem öre".

Kättinge IF behövde inte bara stå ut med att bli överkörda, manglade och tillplattade på planen. 

Sparkarna kom även när de låg ned. Långt mycket värre än att inte räcka till och förnedras på fotbollsplanen. 

Ovärdigt.

I synnerhet när man inte förtjänar det. När det inte alls handlar om bristande vilja eller engagemang.

Tvärtom.

Det är just vad Kättinge vilar sina bräckliga division 6-ben på.

Den här jumbon skulle egentligen gett vika och fallit vid det här laget bort men väljer att kriga vidare med medel som inte finns.

Christer Andersson åkte ut och träffade den största krigaren, Peter Erlandssoni det här läsvärda reportaget som blev en väckarklocka.

Dels runt mötesbordet på jobbet när bilden av en slagpåse, utan seger, med tre inspelade poäng och 133 insläppta mål i stället växte fram till något annat.

Dels för att man alltid är så jävla idiotiskt snabb att döma och placera saker, klubbar och människor i fack.

Ett stycke i texten etsade sig fast.

Det om att Kättinges lag de senaste åren haft ensamkommande asylsökande från Afghanistan i laget.

– De åker buss hit när de kan, men busskortet gäller bara till klockan sju. Därför har vi några eldsjälar som hämtar och skjutsar hem dem. Vi tar hand om dem och tar ett socialt ansvar, sa Peter Erlandsson

Läs det igen och fundera på 1-27-torsken. Den faller platt. 

Och här satt man och skrattade högt. 

Fan. Förlåt. 

Kättinge har en walk over hängandes över sig redan. En till och de åker. 

Det viner en isande motvind i en lårmuskelkrämande uppförsbacke.

Det är för länge sedan klart att de kommer komma sist men Peter Erlandsson ger inte upp där många andra, de flesta av oss, hade valt att acceptera de kassa oddsen.

Det är en kamp som ska lyftas fram. Något att uppskatta och komma ihåg när vi som bevakar och ni som följer tar allting för givet.

Därför förvånar JG:s förlängning

NORRKÖPING Det må vara landslagsuppehåll och inte allsvensk boll på ett par veckor men det är inte direkt lugnt uppe på Östgötaporten. 

Efter Arnór Sigurdssons rekordtransfer kom Andreas Johanssons besked att han knyter ihop det i Halmstad.

Följt av Jens Gustafsson förlängning.

Att Ante G sluter HBK-cirkeln är mer väntat än att Gustafsson kritar på för tre nya år.

Ingen chock men tecknen och signalerna från IFK och Peter Hunt tolkade i alla fall jag som att det inte var högaktuellt att behålla Gustafsson.

Dagarna gick. Månaderna passerade. När Hunt inte tyckte att det var en högprioriterad fråga heller så kändes det som det var tack och hej, Gustafsson

Tyck vad ni vill om det. 

Jag skrev det här i juni 2017 där jag tyckte att Gustafsson skulle få förlängt förtroende och att han hanterat en tuff situation med att jämföras med guld Janne Biffster och samtidigt se spelare efter spelare från mästarlaget lämna.

Mycket kan hända på ett drygt år. Ännu fler spelare lämnar. Och kommer. Spelsystem byts. Målsättningar höjs. Gulddrömmar väcks - och är på väg att krossas.

Under hela det här tydliga strategitagandet som Peking gjorde med att värva oetablerade unga spelare som nosar på genombrottet, och fostra dom omsorgsfullt är Jens Gustafsson en bra kapten att styra båten.

Det är svårt att hitta en bättre lämpad, faktiskt.

Listan på att teorin fungerar i verkligheten är ganska lång nu: Niclas Eliasson, Isak Pettersson, David Moberg Karlsson.

Tesfaldet Tekie, Eric Smith och Nicklas Bärkroth var inte Gustafssons värvningar men han var med och gav en skjuts ut i Europa. 

Vad som ändå ger en känsla av förvåning över det nya treårskontraktet är att Peking inte spelmässigt blir bättre.

Det har glimtat till under säsongen.

Inte mer med ett riktigt fint spelarmaterial.

Gustafsson har inte varit riktigt, riktigt nära att nå hela vägen.

Platt fall i cupfinalen.

Platt fall i Europa två gånger. 

I allsvenskan IFK har segnat ihop i toppstriden.

Och ser ut att göra det igen - trots att klubben rustat dyrt och starkt i Simon Thern, Jordan Larsson och Alexander Fransson.

Det känns som Jens Gustafssons bästa tid, resultatmässigt, ligger framför honom. 

Det måste den göra för att hans ska förtjäna jobbet.

Det är trots allt elitidrott som bedrivs i föreningen där resultat är det allra viktigaste.

-------

Tio matcher återstår av säsongen.

Tio matcher med Andreas Johansson, Daniel Sjölund i laget/truppen.

Alla vet vilka framtida hål vi pratar om här.

IFK Norrköping kan behöva sin rekordfeta plånbok för att klara tiden efter "Daja" och "Ante G".

Men det finns samtidigt vissa saker som inte går att köpa för pengar.

Allt vad dessa herrar står för till exempel. 

Och vad även Jón Gudni Fjóluson och Linus Wahlqvist bidrog med. 

Det känns som de kommande transferfönstrena avgör var IFK Norrköping är på väg. 

Ett bra sätt att behålla en cementerad pålitlighet och ett stort hjärta är självklart att ta hem Christoffer Nyman.

-------

Självklart måste vi behandla NT:s skildrande av vad som pågått i IFK Norrköpings eget hus de senaste åren.

Klubbdirektörernas cirkus har varit ett kapitiel för sig och avslöjar att något inte stått helt rätt till.

Det här, personalomsättningen och deras berättelser, i NT-avslöjandet är ett underbetyg av sämsta sort. 

-------

Och dessutom: Smart drag av IFK att skicka ut nyheten om Jens Gustafsson just ikväll...

 

 

 

Skev bild om IFK:s anfallare

NORRKÖPING Formsvacka eller tillstånd?

Har vi passerat den tidsmässiga gränsen för att avfärda teorin om ett anfallsspel som gått vilse för att i stället konstatera: Det är inte bättre än så här?

Det kommer inte bli bättre än så här?

”Pekings” anfallsgåta har inte klarnat ett skvatt.

Hur kan så mycket potential ge så lite?

3-4-3-uppställningens alla för-och nackdelar har ältats till förbannelse.

Funderingen när Kalle Holmberg kommer tillbaka i tjänst har snurrat lika många vändor och medan vi sitter här och söker och klurar försvinner guldet till Solna.

Europa-möjligheten börjar att hänga allt mer löst och en säsong som hade alla förutsättningar att bli något extra kan mycket väl sluta med…

….ingenting.

1-1 i Trelleborg var det sista IFK gjorde innan ett par dagars ledighet.

 Här avhandlades tankarna om den dystra tillställningen som sammanfattar lagets nuvarande status - och egentligen hela 2018.

Det är svårt att lämna det här.  

Det är svåraccepterat att en så i grunden offensiv trupp inte klarar att omsätta kunnandet i mål och poäng i större utsträckning.

Fullt medveten om att Kamraterna ligger trea i den allsvenska tabellen och det är 30 poäng kvar att spela om - men det känns inte som det kommer lossna.

Peking sitter fast. Har kört fast. Tydligare bevis än lagets spel efter VM-uppehållet finns inte. 

 

Jag ringde nyligen Stefan Hellberg om anfallskrampen.

Han tuggade på i ett skönt samtal som var intressant på flera sätt. 

Hellberg höll inte med om att IFK inte kan göra mål men menade att jämnheten ligger laget i fatet.

Det saknas inte alternativ framåt men det saknas en utpräglad målskytt – vilket vi alla har sett.

Men vad har Peking för alternativ? 

Egentligen?

Vi styckar ned det.

Flinka snabba fötter och löpstyrka i David Moberg Karlsson, Simon Skrabb, Jordan Larsson och Arnór Sigurdsson (som bosatt sig i Moskva).

Därtill: Kalle Holmberg som har andra egenskaper, en mer utpräglad typ som gillar att möta snarare än att dra iväg och älskar – i alla fall i fjol – att slå till i straffområdet.

Det är ungt och det är spännande men om vi ska se nyktert på det, och det ska vi, så är det ingen som kan kalla sig etablerad.

Holmberg drog dit 14 mål i fjol men innan han kom till Peking användes han lika mycket som yttermittfältare i Örebro, när han inte satt på bänken.

David Moberg Karlsson har också blivit forward fullt ut först under senare delen av IFK-tiden.

En forward som kan vara lika vass som han är oskärpt. Väldigt högt stundtals. Vääääldigt lågt stundtals. 

Simon Skrabb har hattat mellan positionerna men trivs bäst som forward och inte ansetts som en fullgod startspelare förrän nu.

Var Jordan Larsson står och är på väg i karriären vet ingen. Inte heller hur bra han kan bli.

Summerat på sista raden: Det finns en övertro och en skev bild att IFK Norrköping sitter på en så bra anfallsbesättning, vilket är bilden utåt.

Det är en direkt felaktig beskrivning.

Det är en offensiv sättning som fortfarande söker sin egen identitet och är på väg att formas till vad de kan bli. 

 Stefan Hellbergs klokhet och breda fotbollskunnande tar alltid diskussionen på ett djupare plan.

Det tenderar att bli stycken ur kurslitteraturen men blir inte mindre intressant för det:

”Det är svårt att hitta skottlägen. Just målen på ett tillslag måste vi jobba med och utveckla", menar Hellberg.

Simon Skrabb brände ett jätteläge över mot Trelleborg. David Moberg Karlsson satte ett öppet - från en meter.

Det är fotbollens svåraste konst att vara kreativ, att göra mål - och speciellt att bemästra det på ett tillslag.

20 matcher in i allsvenskan kan ingen påstå att det är något som Pekings forwards glänst med att kunna.

Diskussionen om det är för många spelare som är för lika och att någon behövs som bryter mönstret har påpekats tidigare och aktualiserades när Kasper Larsen skickades upp som forward i ett sista desperat försök och bidrog till att  0-1 till 2-1 mot IFK Göteborg.

Det är en annan diskussion. I vändandet, vridandet och sökandet varför IFK Norrköping har ett anfallsspel som kört fast ligger i alla mitt svar närmast att det saknas kunnande från de som har i uppgift att göra mål.

I alla fall i nuvarande tid av respektive karriär.

"Fjölet" - typen som lämnar avtryck

NORRKÖPING IFK Norrköping styrde till Portugal för att växla upp försäsongen.

De gjorde det som svenska mästare.

De gjorde det utan David Boo Wiklander som inte fick nytt kontrakt.

Ett beslut som många förkastade och hade svårt att acceptera.

Fightern som är villig att ta en vristspark i ögat för att freda målet uppskattades av fans och medspelare men Peking hade redan bestämt sig för att satsa på en kontraktslös islänning med Sundsvall som senaste klubbtillhörighet.

Jón Gudni Fjóluson.

Han dök upp senare under lägret, direkt från USA där han var upptagen med landslagsjobb.

Jag och Christer Gustafson (då bittra konkurrenter) fick se mittbacken i en mjukstart. Zenit St Petersburgs miljardbygge med Hulk på andra sidan.

Det var tydligt att Janne Andersson hade stora planer för Fjóluson.

Han kastades med en gång in bredvid Andreas Johansson och sedan dess har de suttit fast.

Genom 4-4-2 och 3-4-3.

Ryggrad kallas det visst.

Vissa spelare som man följer lämnar spår.

Gör avtryck. Fjóluson är absolut en sådan. Utan att ta till de stora gesterna, vara spexaren eller citatmaskinen (eller kanske just på grund av allt det här) så vann han respekt och förtroende. 

Till en början minns jag att han inte direkt utstrålade den där självklara pondusen som jag i alla fall vill se i en mittback.

Det var lite trevande. Det var lite försiktigt. Allt det där sopades bort när islänningen kom till sin rätt.

Den fina uppspelsfoten.

Förmågan att städa upp andras misstag. Alternativet att vräka upp som forward i slutminuterna för att sätta press och jaga mål. Jag har inte hört någon kritisera Jón Gudni Fjóluson någon gång egentligen.

Inte från supporterhåll. Inte från ledarhåll. Definitivt inte från medspelarhåll.

Krasnodar har haft en halvskaplig mittback under ett par år som numer lirar i superettan.

Det är inga mil mellan Andreas Granqvist och Fjóluson i spelstil förutom att de är höger- respektive vänsterfotade men ryssarna verkar veta kvalité när de ser den. 

 29-åringen har aviserat under en längre period att han vill iväg.

Det finns inte många kontrakt kvar i karriären.

I Ryssland kommer Peking-backen att ekonomiskt trygga upp framtiden för sig själv och familjen.

Det blev inget VM för Fjölet men väl en fin chans, sportsligt och lönemässigt, att trösta sig med. Väl värd!

------------------

Det är inget nytt.

Det är en trend som pågått ett tag men att en hemsida som IFK i det här fallet väljer att gå ut med att Fjóluson är "nära Krasnodar" innan något kontrakt är påskrivet och innan affären är klar  är ett nytt tecken på att klubbarna i allt större utsträckning väljer att paketera nyheterna själva på sin egen plattform. Det gäller inte bara IFK och fotboll.

Inget konstigt. Det handlar - som det så vackert heter - att dra traffik. 

------------

IFK agerade innan de fick se Fjóluson vinka hej. Chansen att få se Kasper Larsen spela ökade markant - men frågan är om dansken kastas in i en så pass tung match som Bajen hemma på måndag? En match Peking måste vinna. 

Ingenting talar för att Smith lyckas

NORRKÖPING Å ena sedan: Det där utlandskontraktet, ett fetare lönekuvert och en skön bekräftelse.

Å andra sidan: Gent! Igen! Really?

Är det här ett skämt?

Eric Smith är en läkarundersökning ifrån att bli tredje IFK-spelaren på kort tid att lämna Östgötaporten för den belgiska klubben.

Lundbergs, Ståhls, Stadium, Holmen kan ta en promenad. Ni är efter på listan över generösa samarbetspartners.

Sportsligt är inte kombinationen lika lyckosam. 

Uppenbarligen har inte Emir Kujovic och Tesfaldet Tekies iskalla vistelser i Gent avskräckt Smith eller Gent.

En snabb återblick:

Kujovic gick från att vräka in 21 mål, bli allsvensk skyttekung och vara en del av landslagstruppen till att spela fyra minuter i Gents A-lagströja.

Tesfaldet Tekie hade Jens Gustafssons stora förtroende, kunde stoltsera med en allsvensk startplats i Pekings topplag men gick till noll.

Japp: Noll.

Mittfältaren har fortfarande inte debuterat i seriesammanhang i Belgien och är numer på lån i Östersund.

Ett annat nästan dagsfärskt exempel är Anders Christiansen.

Allsvenskans bästa spelare 2017 ansågs inte duga, körde fast och hann bara med fyra framträdanden innan han tröttnade och återvände till ett Malmö FF som bytt skepnad från mästare till krislag.

Andra mindre lyckade exempel på svenska utflykter till Gent är Kalle Holmbergs bästa polare, målvakten Jakob Rinne (13 starter innan flytten gick till Ålborg).

Erik Johansson - snart i Djurgården - flydde till Köpenhamn. Då hade han hunnit med nio matcher, varav sju från start. 

Det är kass bevarad hemlighet att allsvenska spelare försvinner i Belgien.

Vad talar för att Eric Smith kan bryta den trenden?

Ingenting.

Mittfältaren är på väg att bli den spelare som IFK såg potentialen att han kunde bli när de köpte honom från Halmstad.

Mellan skador, sjukdomar och positionshattandet har Smith arbetat upp en dynamik som gör honom till en intressant och kompetent central mittfältare.

Grym passningsfot. Stark bollvinnare. Stor arbetskapacitet.

Men...

...det är en chansing att dra till slukhålet.

En onödig chansning som kan äventyra vad IFK-mittfältaren byggt upp under det här året. 

Innan den olyckliga skadan var Eric Smith bättre än vad han varit någonsin tidigare, det är i sig inte så konstigt att det finns ett konkret intresse.

Han är i rätt ålder, har rätt kropp och spännande egenskaper men det räcker uppenbarligen inte för att hävda sig i Gent.

Det känns på gränsen till oansvarigt mot egna karriären att tro att det kommer att gå bra. 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 38 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter