David Iwung

Fotbollsbloggen

Tkalcic insåg att det var tack och hej

NORRKÖPING Long time no see – som Nikola Tkalcic tänkte när snacket med Jens Gustafsson drog ut på tiden till den gräns att kroaten fick nog och droppade att det är dags att dra.

Givetvis inser han att det hade blivit den utgången ändå om ett par veckor.

Att beskedet från IFK:s håll blivit: ”Tack för den här tiden men vi väljer att satsa på andra”.

Rätt?

Fel?

Ur ett lojalitetsperspektiv är det självklart känsligt och svårt att nobba trotjänare som vunnit SM-guld och pinnat på med sina taxben över 97 minuter och Sveriges riksgräns om det så behövts.

27-åringen har växt i popularitet i hos supportrarna för varje säsong som passerat känns det som.

Det är lätt att relatera till.

Tkalcic omges inte direkt av en Markus Rosenberg-aura.

Det är inte typen domartrion har en egen genomgång om innan avspark att hålla ett extra par ögon på.

Han har visat ett enormt hjärta med att kriga sig tillbaka efter tre svåra knäskador, aldrig gnällt, aldrig visat missnöje.

Med det skrivet: Ska Peking ta nästa steg, få till det där lyftet som Jens Gustafsson beskriver vägen till här finns det (poäng)spelare med både större kapacitet och potential.

Till och med när beslutet att lämna var taget höll Tkalcic en förstående, ödmjuk profil och menade att så här är fotbollen.

Jag snackade med David Mitov Nilsson om ett annat ämne men gled in på Tkalcic och målvakten förstärkte bilden av en hundraprocentig lagspelare som nu kommer att tackas av.

För han får väl ett vettigt avsked efter sex år i klubben?

Det finns åtminstone en chans till något extra hemma mot Örebro.

----------------

Skickade just en grej (från GP) om att IFK Norrköping tappar mest publik i allsvenskan.

En av baksidorna med att skeppa sina största stjärnor.

Prognosen visar att Pekings snitt ändå landar någonstans över 9 000, inte illa men klubben behöver inte direkt låta huvudena rulla på marknadsavdelningen.

Stjärnprodukten glänser inte på samma sätt med alla försäljningar och uteblivna tunga investeringar.

Det är självklart en sak att sälja in det lag som startade upp säsongen - med två lysande säsonger bakom sig – en annan att försöka locka tillbaka publiken i en omstart som inte direkt varit spikrak och fortfarande till stor del söker sin egen identitet.

-----------

Tkalcic ut. Det är ingen som är särskilt förvånad om Marcus Falk Olander, Andreas Hadenius och Julius Lindgren får gå samma väg va?

Beroende på hur pass hett Isak Pettersson-spåret är, hur hårt Peking jobbar på den spännande Halmstad-keepern så lär Aslak Falch också söka sig vidare.

 ”Grabbarna på plan – hälften är från stan” från Curva Nordal känns mer och mer inaktuell men det är så det ser ut. Kontinuitet går knappast hand i hand med en lyckad hemvävd lokal approach.  

 

Meningen var att inleda och ägna inlägget Jón Gudni Fjuloson.

Det slog mig när islänningen la uppspelsmackor, 25 meter på fötterna och bröt Malmö-anfall med kirurgisk precision och tajming att han är Pekings bästa spelare 2017. Med marginal.

Niclas Eliasson hade en otrolig vår men jag hade petat ned Fjóluson först i laguppställningen alla dagar i veckan. Det är samtidigt en personlig avbön.

Jag tyckte att ”Fjölet” hade problem till en början i IFK efter flytten från Sundsvall.

Att han kändes loj, nästan ointresserad.

Det kan man inte direkt säga idag.

Det finns en anledning att han är med i den isländska landslagstruppen med. Peking skulle behöva jobba fram och flirta till sig en förlängning nu.

 

Under samtalen med såväl Mitov Nilsson som Jens Gustafsson i går vädrades höstens uppenbara problem med att upprätthålla 90 bra, ihopsammansatta minuter - något inte Kamraterna lyckats med mot vare sig Häcken, Hammarby eller Malmö men där det också visats upp perioder av fart, fläkt och ett passningsspel som laget inte nådde upp till under sina bästa perioder i våras. 

"Vi behöver bli mer cyniska", menade Mitov Nilsson.

Jens Gustafsson menade att det kommer att ställas högre, tuffare krav på det Peking-lag som kliver in i 2018.

Ska du ha en plats i startelvan ska du klara att "spela i ett högre tempo. Klara att göra fler maximala rörelser ofta". 

I mina öron låter det som en justering, en växel till att nå dit, Jens Gustafsson velat ha sitt IFK Norrköping från dag ett. 

 

Kom igen nu - lite sans för fan!

NORRKÖPING 0-1 på nationalarenan och det är dags att kicka Jens Gustafsson.
Han skulle helst fått packa väskan och knalla hem från huvudstaden.
Oduglig som manager.
På väg att dra ned IFK Norrköping i fördärvet.
Tredjeplatsen är egentligen en illusion.
Lilla silvret 2016 ren och skär tur.
Första cupfinalen på 23 år likaså och att torska mot Östersund borta gör ju knappt någon.
Galatasaray, en liten medioker klubb, undantaget.
Samma sak vad gäller Djurgården så sent som i söndags.
Rädda det som räddas kan. Nu.
Det är dags att agera.
Kan inte Gustafsson förvalta alla nyförvärv, alla dyra investeringar på ett klokare sätt är det bättre att låta någon annan ta över.
Allt tjat om att allas välbefinnande och må bra-approach är en tom ballong som spruckit.
Skit i hur folk mår – bara IFK vinner.
Det är ju en elitklubb vi pratar om.
Resultat räknas.
Vill du mysa och skratta får ta en fika med polarna.

Att IFK tagit en på många sätt unik väg, stakat ut ett sätt att jobba som lyft föreningen från famlande osäkerhet till attraktiv stabilitet är sekundärt.
Det är oväsentligt att räkna in att ”Peking” sålt /släppt dussinspelare som Emir Kujovic, Arnór Traustason, Christoffer Nyman, Nicklas Bärkroth, Tesfaldet Tekie, Alexander Fransson och  Alhaji Kamara.

Kom igen nu för fan!
Lite sans, tack.

Då var då. Nu är nu.
Janne Biffs mantra som känns högaktuellt att damma av.

Förbundskaptenens upphöjda status och vad den springer ur kan inte sättas i paritet med dagens verklighet i IFK Norrköping.
Det är inte rättvist utan skevt. Snedvridet. Korkat rent av. 

Igen: Jämför trupperna från guldåret med dagens.

Eller förresten: Gör det inte.

Det går inte.

Vad den allt mer utbredda irritationen ligger i är såklart frustrationen över tre raka förluster och en otydlighet vad Jens Gustafsson vill få ut.
En spelidé som det laboreras och mixtras med lite för mycket.
Det har lyst lite panik, det kan jag erkänna.

Jag skrev om det här.

Lagmaskinen med poänggaranti som klubben varit och skämt bort supportrarna med har hackat på slutet men det är inte samma sak som att laget är på väg att spåra ur.

IFK Norrköping är fortfarande trea i allsvenskan och kan studsa vidare i Europa League.
Vi kan ta den meningen igen: IFK Norrköping är fortfarande trea i allsvenskan och kan studsa vidare i Europa League.

Kicka tränaren eller skrika sig hes efter hans avgång är ett fall av hybris som vi annars ser i andra, större städer och klubbar.
En rubbad verklighetsuppfattning som varit roten till ironiserade skratt från Norrköping.

Nu är det här det svingas utan att träffa vare sig poäng eller charm.

För att inte glömma det som var för inte allt för länge sedan påminner jag om: Mats Jingblad, Felix Magro, Kevin Amuneke och ett treårskontrakt med Djordje Mrdjanin.

Om "ett dukat bord" och att IFK Norrköping som klubb faktiskt hängde på repen existensmässigt.

Tiden innan Curva Nordahl: Remember?

När det var söndag i kyrkan. Fast på Östgötaporten och med en betydligt gnälligare kör.

Var det tar oss?
Jens Gustafsson upplever sin tuffaste period som manager i IFK men har ett transferfönster som just öppnats och där det med största sannolikhet kommer att ske saker in.

Returen mot Trakai på torsdag och Europa Laeague-turneringen som helhet blir extra viktig när det blåser motvind i allsvenskan.

Just det – för första gången på 20 år avancerade IFK i internationellt cupspel och kan mycket väl förlänga vistelsen där en eller två rundor till.

Bättre förr?

Kanske men det beror också på hur långt du vill vrida tillbaka klockan.
Tre raka förluster och allt är inte nattsvart.

Precis som allt inte var toppklass när Kamraterna radade upp vinster - och bland annat vände 0-1 till 2-1 nere i Malmö - i våras.

Men det är fascinerande att lidelsen i motgång smärtar så pass mycket att det förvränger verklighetsuppfattningen. 

 

 

 

 

IFK har rätt kul för en miljon kronor

NORRKÖPING För en miljon svenska kronor kan man ha ganska kul.

Grunden är lagd för en vulgärt galen semester i Las Vegas.

Du kan köpa ett vrålåk.

Investera i en helt okej lya i centrala Norrköping.

Eller köpa loss en oslipad diamant i Solna.

Putsa honom, sälja dyrt, tiofallet mer än vad du betalade och landa ett par nya, tunga miljoner på ett redan imponerande - allsvenskt mått mätt - konto.

När IFK och AIK enades om att utlåningen av Niclas Eliasson skulle leda till en övergång kom de överens om en summa på en miljon för att slutföra affären.

En miljon. 

Rena jackpoten för Peking.

--------

Niclas Eliasson avslutade våren på samma sätt som han uppträtt de senaste månaderna: Med klass.

Vi måste givetvis ställa frågan: Kommer han tillbaka?

Och: Är han inte för bra för allsvenskan?

11 poäng på 13 matcher, åtta assist och tre mål är otroligt bra siffror för en yttermittfältare. 

 

Det skulle vara fantastiskt konstigt om det inte landar bud på Eliasson när transferfönstret öppnar.

Bud av den sorten som kommer placera IFK i ett läge där de har ett knöligt beslut att fatta: Pengarna eller kraftigt reducera chansen att utmana Malmö vägen ut?

------

Det kommer med topplaceringen och en vardag att vara en väl fungerande toppklubb att leva under ett "hot" att tappa de bästa.

Emir Kujovic, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, Arnór Ingvi Traustason. 

Linus Wahlqvist och Niclas Eliasson tar semester som IFK-spelare. 

Om de är det senare i sommar vet inte stjärnorna eller IFK just nu men det är onödigt att poängtera utmaningen att fylla de luckorna om det blir en Europa-flytt.

------

Hemma-trippeln med Halmstad, AIK och IFK Göteborg gav sju av nio poäng.

Innan IFK klev in i det här matchinfernot hade jag en krönika där jag menade att här är säsongen. 

Det är dags att delsummera och det går inte klaga på vad IFK mäktat med i halvtid.

27 totalt och högsta betyg för den här våren.

Det kan inte bli annat. 

--------

Kamraterna reste sig efter Östersunds-resorna, kollapsen i cupfinalen, dammade av sig förlusterna och började en vändning som är värd all respekt.

För att sätta saker i ett sifferperspektiv:

9: Antalet raka matcher utan förlust.

21: Antalet gjorda mål (bara Elfsborg är bättre med sina 24). 

10: Antal poäng som IFK är före hårdsatsande Djurgården (med en match mer spelad ska tilläggas).

-------

Det är krattat för en höst likt de vi haft de två senaste säsongerna med IFK Norrköping som en högst kompetent guldutmanare. 

Jag trodde det inte.

Det kändes som IFK hade en övertro på truppens kapacitet, att den var lite snedbelastad och att det behövdes fler anfallsalternativ av klass.

Peking har motbevisat mig och bevisat att de fortfarande har landets klokaste spelidé.

Skarpa tränarhjärnor på Jens Gustafsson, Stefan Hellberg och Mathias Florén är självklart också en stor del av framgångsfaktorn. 

Tillsammans med Östersund och Sirius är IFK de lag som får ut mest av materialet.

Malmö har bästa truppen med flest spelare av hög kvalité men IFK:s väl ingjutna strategi och trygghet där alla vet vad de ska göra är ett vapen som får Magnus Pehrsson och kompani i Malmö att svettas.

Garanterat.

Det går inte skaka av eller räkna bort IFK Norrköping.

MFF: 27 poäng.

IFK Norrköping: 27 poäng.

Håll i hatten. 

--------

Kommer förlängningen med Michael Langer i veckan?

------

När David Moberg Karlsson väl fick göra det där målet han löpt, krigat och suktat efter så var det ett skitmål.

Inte mindre förlösande för DMK men personligen kan jag inte komma ifrån uppfattningen att han är bäst på en kant.

Och där kommer han inte att ta en plats med herrar Eliasson/Bärkroth i nuvarande galna form.

---------

Han nämndes "som den stora överraskningen i EM-truppen".

Det brukar i regel betyda att man är med och bär flaskor och koner när mästerskapet väl drar igång.

Håkan Ericson bör dock utnyttja allsvenskans hetaste spelare och ha honom i spel så mycket som möjligt. 

-------

IFK Göteborgs kurva de senaste åren går motsatt håll jämfört med IFK Norrköpings.

Inte bara den fotbollsmäsiga.

Ekonomin, disharmoni i klubben, ifrågasatta toppar i föreningen och så vidare.

Martin Smedberg Dalence och David Boo Wiklander tar ledigt som allsvensk elva...

--------

Det blev en söndag som veks helt och hållet åt allsvenskan från tv-soffan.

Derbyt i Stockholm var en konstig historia med ett spöke som skrämde Djurgården till paralyserade vilsna spelare efter en halvlek där de var i total kontroll.

Bajen - med en rad nyckelspelare borta - firade som de vunnit Champions League.

Smittande glädjescener som visar hur skönt det är att tvåla dit rivalen.

Det känns mer och mer som Bajens hårda dansk till coach suddat ut auran av att vara ett...ska vi kalla det loserlag?

Seger mot AIK, 2-1 och så den här starka vändningen från 0-1 till 3-1 mot Djurgården.

-----

Och då har inte Sebastian Andersson vaknat än.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reflektioner från Malmö

NORRKÖPING
Avfärd: 11:35.
Tillbaka i Norrköping: 03:45. 
Det var inte med en OS-gymnasts spänst i steget jag tog promenaden hem i natten. 
IFK Norrköping gjorde vad ingen annan lyckats med i årets allsvenska - besegra Malmö FF.
Självklart är det extra imponerande att göra det i mästarnas fullpackade hem.
En signal att det även i år är en jävligt knepig motståndare att ha att göra med från Norrköping.
Här är krönikan jag skrev från Swedbank Stadion som alltid är speciell att komma till.
Är du där och jobbar är det en fröjd med mottagande, service, du sitter som en Gud på pressläktaren, allt är smidigt, bekvämt och proffsigt.
Sen är det väl å andra sidan lika mycket folk som jobbar runt matcherna som klubben har pengar på banken. 
------------------------------
Och den där uppsvällda speciella MFF-stoltheten slår dig så fort du sätter foten i arenans innangömmen.
Inloggningen till wi-fi är MFF:s antal säkrade SM-guld och cuptitlar. 
Lokalmurvlarna låter gärna och med kraft meddela att sympatierna finns hos klubben de bevakar. 
Publiken ger enögdhet en ny innebörd. 
Och som vanligt tar Markus Rosenberg rollen som katalysator, gör mål, gnäller, småtjafsar och sågar sina övermän efter förlusten. 
Gilla eller avsky den uppblåsta MFF-andan. 
Jag gillar det. 
Malmö FF har och kommer aldrig att ta den allsvenska försiktiga medelmåttan i handen.
Och det är givetvis det här som gör att Linus Wahlqvist myser extra mycket när 0-1 blir 2-1 på ett smått osannolikt sätt och chocken sänker sig över arenan.
------------------------
En av 30 allsvenska matcher, fortfarande tre poäng i potten men självklart är det här ett statement av Peking
Jag var ganska tuff mot laget - trots vinst och trots toppkänning - efter insatsen mot Kalmar.
Det kändes som det saknades något. 
Som om det finns en eller ett par till och med nivåer till att få ut.
------------
Det kanske inte nödvändigtvis föll på plats Malmö FF men det är ganska naturligt. 
Dels på grund av motståndet, dels på grund av underlaget (Peking är bättre på plast. Punkt.) men det är inget snack om att Kamraterna har konserverat sin vinnarmentalitet från de två senaste säsongerna. 
Laget visar att de kan åka till Hisningen och dansa med Häcken och att de kan ställa om och åka till Skåne och spela den fotboll som behövs för att hitta en mäktig vändning och seger mot Malmö FF.
Hittar man inte nätet under spelet på planen får man ta till andra verktyg.
Den här gången från respektive hörnflagga. 
Det var väldigt mycket gammal räv-smartness fån Daniel Sjölund när han dök upp på bortre.
Det var väldigt mycket påpasslig killer-målskytt när Kalle Holmberg karatesparkade in vändningen, utan att tänka.
På instinkt: Pang. 
---------------------------
Sebastian Anderssson är inne i en tyngre period.
Touchen finns inte där, han kommer fel, väljer fel beslut.
Vill hitta målet så gärna att det knyter sig.
Kalle Holmberg hade samma tyngre period och bänkades.
Nu är det Anderssons tur att få vila mot Halmstad
Holmberg har ett vassare spelsinne än Andersson och kan servera en speedig David Moberg Karlsson bollen i rätt tid. 
-----------------------------
Mårten Jacobsson och kompani måste gnugga händerna.
Jag tror knappast att triumfen i Malmö kommer dra ned vare sig intresse eller biljettförsäljning till de tre dusterna som kommer: Halmstad, AIK och IFK Göteborg.
---------------------
Klubben är inte främmande för att investera dyrare och vara mer framfusig än innan. 
Det får fansen att gnugga händerna men stanna även upp och reflektera över att föreningens beslut att inte göra en Djurgården och hetsköpa ihop ett lag, trots att pengarna finns, har slagit väl ut.
--------
Till sist: När Jón Gudi Fjóluson och Andreas Johansson nickade och styrde bort tre MFF-inlägg efter varandra i ett evighetslångt Malmä-anfall var det tydligt hur mycket mittbacksparet älskade att stå mitt i grytan och jävlas med guldfavoriten.
Fjóluson spräckte ett ögonbryn, bandagerades, hade en infekterad match i matchen mot Markus Rosenberg och Andreas Johansson tänder till extra i klassiska prestige-och toppmatcher inför en storpublik.
Kaptenen bjöd på en Cryuff-vändning vid egen straffområdeslinje, han lurade bort Rosenberg på mittplanen när anfallaren tjuvrusade och han fick fira som segrare.
Precis som 2015.
Då vann IFK Norrköping guld.
I går tre poäng. Om "Ante G" gillar att vinna? 
Well.

Allsvensk bakelse med extra allt

NORRKÖPING Djurgårdens IF-IFK Norrköping 3-3.

Som en ovanligt flippad Laleh-låt. 

Fin. Spretig. Svår att greppa och bombatisk. 

En överjäst allsvensk bakelse med alla ingredienser som nästan blev för mycket att svälja.

Özcan Melkemichel avslutade sin analys i CMore med att att han tyckte det var en rättvis utgång efter allt. 

Det såg inte ut som Jens Gustafsson höll med, det är svårt att göra det när man släpper in en kvitteringsboll som kan placeras i kategorin skit-skit-mål i den i sista stopptidsminuten.

Tiden har dock en sund tendens att ge andra ögon på saker och ting.

IFK-managern och hans lag är svårslagna nu, har satt åtta mål på de tre senaste matcherna och det råder ingen tvekan att de är och nosar på den nivå - när de är som bäst - som fört laget till den allsvenska toppen.

--------

Det blev en sällsynt rörig match för Kamraterna.

Stukning på Linus Wahlqvist och byte som följd.

In med Eric Smith som landade illa med byte som följd.

Positionsbyten i backlinjen är knappast en fördel och det var för rörigt för ofta i och runt Pekings straffområde för att Jens Gustafsson kan vara nöjd.

-----

Christopher Telo fortsätter att visa strålande form, öppnade - förlåt: dunkade igång - showen på sin egen arena (Telo2, fan hade lovat mig själv att inte göra det...) och var inte direkt supernöjd med Stefan Johannessons domarinsats. 

Vänsterbacken fick fötterna avtrampade av Magnus Eriksson innan 2-2-kvitteringen och efter slutsignalen joggade Telo bort mot Johannesson på nytt för att vädra något.

Telo höll inte direkt tillbaka heller i det här snacket med Sport-Expressen. 

------

Anmärkningsvärt: Andreas Isaksson, närmare två meter med dobbar under sina jättefötter, släpper två skott strax under ribban. 

--------

Det Niclas Eliasson visat upp på slutet, en fot med i alla tre målen mot J Södra och sagan till frispark mot Djurgården, den fart och den våg av offensiva hot mittfältaren rider på är sådant som drar blickar till sig. 

21-åringen är mitt i det lyft som han aldrig fick i en betydligt mer stressad och pressad AIK-tillvaro.

Och räddande ängel, inte en utan två gånger, på mållinjen.

-----

Kim Källström var riktigt bra!

---------

Vilken sjusatans allsvensk måndag vi fick.

Bomberna till mål började att droppas och brisera redan i Kalmar. 

Melker Hallberg behöver spela i Kalmars tröja för att hitta rätt med sådana projektiler.

Viktor Elms frisparkssmekning var inte så pjåkig den heller och med två raka nollor, hemma mot Malmö FF och nu 2-0 på Halmstad, sitter inte Peter Swärdh lika löst till.

Om nu Kalmar hade några planer på att ersätta honom - det är alltså så illa att det hänger ett konkurrshot över smålänningarna.

-------

Lagen som kan vara med och hota Malmö FF kryssade sig igenom omgången (AIK, Peking, Djurgården) samtidigt som MFF hittade en ny väg till seger.

Den här gången mot Örebro och plötsligt det fyra poängs marginal i toppen. 

Efter sex omgångar.

------

Det var inte alls lika "vacker" fotboll på Swedbank, riktigt gräs inbjuder inte till det.

Här viker jag inte ned mig. 

Bevisen är för många och tydliga att det spelas en på alla sätt skickligare fotboll i högre fart på det konstgjorda underlaget.

Med den skicklighetsgrad som spelarna håller i allsvenskan ska tilläggas.

---------

Jag skriver det igen: Malmö har en förmåga att hitta vägen till trepoängarna.

Likheten mellan skåningarnas fight och bakelsen i Stockholm var att det fanns en tjurig-på-gränsen-nyttig-spelare på båda planerna.

Magnus och Markus.

Eriksson och Rosenberg.

Jag skrev den här krönikan om Rosenberg efter förra årets premiär. 

Den tåls att dammas av. 

Och ha Eriksson i tankarna när du läser den. 

-------

Gudmundur Thorarinsson - någon som sätter emot att han startar mot Sundsvall?

Det är lika mycket känsla i den där vänstern som i islänningens lena stämband. 

------

Christoffer Nyman skjuter Eintracht Braunschweig till Bundesliga. Alexander Fransson får sparsamt med speltid men  har redan två ligatitlar med FC Basel och en ny tränare nästa säsong.

 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 38 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Bloggar