Frankly my dear...
Filmbloggen "Frankly my dear..." är en anspelning på det bästa filmcitatet från "Borta med vinden". I vanliga fall skriver jag om film i Folkbladet. På den här bloggen kommer jag skriva allt det som går att skriva om filmer som inte ryms i en recension. Annars kan ni läsa mina recensioner i tidningen.
Norrköping - den 26 mars 2012, kl 20:56

Märkliga förändringar från bok till film

Tre cirkusartister förbereder sig för showen

 

Burt Lancaster (mannen till vänster i bild) hade en dröm att få göra en cirkusfilm. Till slut lyckades han nå sitt mål med "Trapeze", en historia om två trapetsartister på cirkus som kämpade om ära och en kvinna.

 

Lancaster har skrivit i en biografi om den filmen. Han har också berättat om historien bakom filmen från en bok. I boken handlade historien om två trapetsartister där den ena är kär i den andra. När hans kärleksobjekt gifter sig med en kvinna mördar han kvinnan på ett sätt så det verkar som att det är maken som har dödat hustrun. En explosiv historia om mord och homosexualitet var väl förmodligen inte var producenter ansåg att publiken kunde ta då 1956, men jag tyckte det lät mycket mer intressant än två rivaliserande cirkusakrobater.



Här ska kommentarerna till forumet komma in via ajax, fungerar inte detta så har du en gammal webbläsare eller fel inställningar. läs mer här...
- den 28 juli 2014, kl 23:33

Kiefer Sutherland och Freddie Prinze Jr

Freddie Prinze Jr kanske ni känner igen mest från filmen "She's All That" om en tjej i high school som gick från pluggis till eftertraktad skönhet (lite förenklat). Prinze var rätt lovande, kanske inte som den störste skådis världen beskådat men en blivande filmstjärna. Han hade utseendet med sig, stora fängslande ögon och han hade DET.

 

Hursom, hans karriär har på senare år mest handlat om TV. 2010 spelade han i tv-serien "24" i rollen som Cole Ortiz. Och nu talar han ut om den tiden i en intervju. Freddie är ovanligt frispråkig:

 

"I did '24,' it was terrible. I hated every moment of it," Prinze said. "Kiefer was the most unprofessional dude in the world. That's not me talking trash, I'd say it to his face, I think everyone that's worked with him has said that."

 

Det säger han till tv-kanalen ABC. Han påstår att han slutade skådespela ett tag efter det. Han blev helt enkelt less. Kollar man honom på IMDB så agerade han inte på två år. Svårt att veta om det är verkliga orsaken men i så fall vore det bland det roligaste jag hört sedan Shaquille O'Neal lade 1000 dollar per vecka på mobilappar. Prinze Jr säger att han tröttnade på att behöva spela utan skor, vilket tydligen krävdes då han är lång och Sutherland kort.

 

ABC skriver att de inte har fått tag på Sutherlands representanter.

 

Läs artikeln här http://abcnews.go.com/Entertainment/working-kiefer-sutherland-made-freddie-prinze-jr-quit/story?id=24720569

Kommentera och dela  
Norrköping - den 25 juli 2014, kl 23:50

Profil av Batman

Förra sommaren kom filmen "Man Of Steel", det vill säga Superman. Uppföljaren kommer att heta "Superman vs Batman" och i den ska Ben Affleck spela Batman, mot Henry Cavills Stålmannen. Här är bild på Affleck som Batman...en roll som inte känns som något han skulle klara av. Men vem vet, han kanske överraskar.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 25 juli 2014, kl 23:46

Väntan är över...för den som har väntat, nu är trailern för "50 Shades Of Grey" här (jag liksom vägrar säga 50 nyanser av honom)...

 

 

...och vad de har lyckats få Anastasia att verka ubertråkig och inte speciellt anmärkningsvärd. Jag antar att det lämpliga att säga är "bra jobbat!".

 

Christian däremot känns inte helt rätt. Han ser på något plan lite för vanlig ut. Jag ser Jamie Dornan lika gärna som en amerikansk fotbollspelare. Det lilla jag läste i första boken upplevde jag det som någon som är udda, en extremt ung miljardär med en aura av mystik. Dornan ser helt enkelt inte speciellt mystisk ut.

 

Annars känns det udda att bedöma spektaklet eftersom jag tyckte boken var enormt illa skriven. Efter att ha läst den del jag läste kände jag att "Twilight" ändå var helt anständig som litteratur, vilket jag egentligen inte tycker om vampyrdramakärleken. Underhållningsvärdet av 50 Shades ser jag däremot fram emot.

 

Vill du läsa lite mer om Jamie Dornan så klickar du dig vidare här http://jezebel.com/fifty-shades-real-problem-jamie-dornan-is-hotter-than-1610145450

Kommentera och dela  
Norrköping - den 10 juli 2014, kl 21:56

Ben Affleck som Nick Dunne

I höstas såg jag trailern för David Finchers kommande film "Gone Girl". Efter att fått tipset om bokens förträfflighet bestämde jag mig för att läsa den. Jag visste redan att Ben Affleck hade den manliga huvudrollen.

Det tog cirka 30 sidor och jag insåg vilken perfekt casting Ben Affleck är. Visste man inte bättre, vilket jag egentligen gör, skulle man tro att Gillian Flynn skrivit sin karaktär baserat på Affleck. Inom de första 30 sidorna beskrivs han bland annat som "en irlänsk pojke fången i en börsmäklares yttre". Han refereras också till som "douche"...vilket är ungefär en idiot. Dessutom är han en snygging utan karaktär, något han försöker fixa genom diverse knep som att le ofta och ta på sig glasögon utan styrka. Hans ansikte refereras till som "punchable" och jag är ledsen att säga det men Affleck har den där kvaliteten. Nick är inte över 40, så det är väl det enda som inte stämmer annars har jag aldrig varit med om en sådan ypperlig bok-till-film-överföring av en karaktär.

 

Man kan tänka sig invändan att eftersom jag visste vem som spelade rollen var jag redan färgad. Det är möjligt men jag såg första "Hungerspelen" som film innan jag läste den och tyckte inte att Katniss Everdeen var lik Jennifer Lawrence. Jag tänkte mig Katniss på ett helt annat sätt i utseende. För att inte tala om vännen Gale som är helt fel i Liam Hemsworths skepnad.

 

Även Rosamund Pike är en total hit som Amy. Karaktären beskrivs som en kylig kvinna från rika delen av New York. Skådespelare som Gwyneth Paltrow, Reese Witherspoon och Rachel McAdams var nämnda innan som möjliga aspiranter men Pike som liksom de har förmågan att se ut som en kontrollerad societetskvinna har också en röst som ger rätt dimension till rollen.

 

För mig var bokens slut en besvikelse, det passande inte resten helt enkelt. Därför är jag också glad och förväntansfull över filmen som författaren Gillian Flynn skrivit manus till. Hon har redan sagt att slutet är förändrat...jag tackar och håller tummarna för att det blir ett bra slut denna gång.

 

Här är första trailern som kommit ut för filmen. Marknadsföringen av den här filmen är lite överdriven, två trailers hittills och planscher som kommer ut inför trailers. Det vill säga, reklam för trailers. Märkligt värre. Men första trailern var verkligen bra.

 

Kommentera och dela  
Norrköping - den 26 juni 2014, kl 22:36

Leona Lewis vid en mikrofon

Det här är Leona Lewis, mest känd som sångerska. Lewis slog igenom i en tävling. Hennes röst kan både beskrivas som stark och själfull. Hennes röst är märkvärdig kan man säga, den särskiljer sig och har en distinkt klang. Leona Lewis försöker också lyckas som skådespelerska.

 

Fredag den 27 juni har musikalfilmen "Walking On Sunshine" premiär och Leona Lewis har en biroll. Leona Lewis får sammanlagt kanske fyra meningar solosång i en musikal. Resten av ensembeln är också duktiga sångare men LEONA LEWIS får inte sjunga nästan någonting. Det är ungefär som att köpa en bröllopsklänning för att sedan gifta sig i en vanlig blå klänning...eller något i den stilen. Som att ha en Cristiano Ronaldo i sitt lag och använda honom som mittback, han kommer kunna försvara lite men hans plats är där hans glänser mest framför motståndarnas mål.

 

Om vi ser till filmen i sig så är det en kopia av "Mamma Mia" i många avseenden. Musikal, utspelas på en pittoresk stad med långa stränder och glittrande hav, ung kvinna i centrum och hennes kärleksbekymmer och en upplösning som liknar förlagan. Enstaka scener är nästintill identiska scener från "Mamma Mia".

 

Musiken är 80-talshits istället för Abba-låtar och det är inte direkt till filmens fördel även om musiken är bra. Ingen sjunger falskt men sedan är det grejen med Leona Lewis, jag satt och väntade på att hon skulle bryta ut i ett eget nummer men nej. Så fick det inte bli.

 

Som tidsfördriv, vardagsflykt och kvällsmys fungerar "Walking On Sunshine" utmärkt, den är inte lika stark som "Mamma Mia" eller ens "Rock Of Ages" men den duger för stunden och färgerna sprakar livfullt på duken. Däremot är den beräknande, har inte mycket till syfte förutom att kopiera framgångarna med "Mamma Mia". Av hjärta och själ syns inte mycket. Jag skulle säga endast en scen där huvudkaraktärerna Taylor och Raf sjunger Roxettes "It Must Have Been Love" visar prov på känslomässigt skådespel. Under de två minuterna tror jag på att karaktärerna har äkta sorg på sina axlar.

Varning för dig som inte gillar musikaler, folk bryter bokstavligen ut i sång. Det mesta är sockersött. Gillar du 80-talslåtar och karaoke kan ett biobesök definitivt vara värt.

 

Mitt största klagomål på filmen är den gamla premissen att tjocka människor attraheras enbart av andra tjocka och ska alltid paras ihop på film. Så unket och tröttsamt. Som recensent finns det en hel del som går att beklaga sig över men just den där grejen är pinsam och redan gjort.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 26 juni 2014, kl 08:24

Rachel McAdams slog igenom lite lätt med "Mean Girls" men hennes karriär tog verkligen fart med "Dagboken" eller "The Notebook" som den är mer känd som. Här är hennes audition för rollen. Tycker nog det är rätt starkt att vara ensam i ett rum med två personer och kunna gråta och inte falla ur karaktär. Men det är väl därför hon är skådespelare, hon klarar av det.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 23 juni 2014, kl 21:53

Rhett Butler och Scarlett O'Hara i Borta med vinden

Jag får då och då frågan vilken film som är min favorit. Det är omöjligt att välja en film, en enda film av alla de historier människor har berättat sedan 20-talet. Däremot brukar jag nämna att "Borta med vinden" är den film jag har sett flest gånger. "Borta med vinden" har jag sett regelbundet sedan jag var 12 år gammal. Nu har jag nått 34 och tittar fortfarande på den. 4 timmars epos med fart, färg, djup och styrka. Att filmen gjordes 1938 är svårt att greppa.

 

Filmen innehåller också enstaka repliker som är anmärkningsvärda. Min favorit är när Rhett Butler ser över söderns ödelagda marker och säger "the cause of living in the past is dying before us"...vilket är förbluffande att Margaret Mitchell skrev eftersom hon var av den gamla sorten av damer från södern. Hon sörjde att the old south försvann. Att hon fick in något så insiktsfullt och starkt är svårt att ta in om man sedan tar in resten av filmen.

 

Nu kom jag ifrån ämnet. Jag vaknade söndag morgon och tänkte på repliken "I love you Scarlett. Despite you, me and whole world going to pieces around us I love you". En replik jag inte riktigt tänkt på djupt, jag har bara tänkt på den som något romantiskt han säger om att han älskar henne trots allt krig som pågår och vill vara med henne. Men söndagen när jag vaknade ramlade poletten...han räknar upp sig själv och Scarlett i samma anda som allt annat dåligt i deras omvärld. Han menar att även om vi/du är så hemsk -a så älskar jag dig.

 

Inte så märkvärdigt, eftersom han pratar om deras ruttenhet flera gånger under filmen. Eftersom jag aldrig tänkt på det hade jag dock inte riktigt kommit fram till den innebörden. Jag har inte sett "Borta med vinden" på ett tag. Men så insyltad är filmen i mitt liv att jag vaknar en morgon och kommer fram till något i en film.

 

A meaningless step for mankind, a nice realization for me.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 11 juni 2014, kl 21:37

I söndags var jag på bio med en kompis för att se "The Unknown Known". Min kompis reagerade efteråt att det kanske borde funnits kritiska röster mot Rumsfeld i filmen. Men det behövdes inte för Donald Rumsfeld tog snaran och hängde sig själv med den utan problem. Ingen behövde kritisera Rumsfeld eftersom han blottade sig själv som en känslokall lögnare.

 

Det är sällan man i livet får uppleva sådan obekymrad attityd inför lögner. Rumsfeld sitter och ljuger om saker som är extremt lätta att motbevisa. Självklart backar Morris upp lögnerna med inspelade ögonblick som säger det motsatta.

 

Det är också sällan man får uppleva att människor är så obekymrade kring krig, förödmjukelse och döden. Rumsfeld pratar om människors död ungefär som om vem som helst skulle prata om att en tårta har blivit för torr. Till och med när han pratar om amerikanska soldater som skickas iväg till krig ser han det som ett nödvändigt ont, människan är sådan. När han pratar om sin fru nämner han att han inte ville gifta sig men ville inte att frun gifte sig med någon annan så han gifter sig med henne.

 

Bland det mest fascinerande är att Donald Rumsfeld inte ens verkar inse hur problematisk han låter. Om han är så här framför en kamera, hur låter han i sina privata stunder med Dick Cheney...tankar man knappt vågar tänka.

 

"The Unknown Known" är en mycket intressant film ur flera aspekter. Däremot kräver den en hel del förkunskap för att man ska följa med. Själv har jag haft turen att vara tillräckligt insatt i amerikansk politik för att inte bli bortkollrad.

Ett problem Errol Morris har haft är att Donald Rumsfeld inte är Robert McNamara. Morris gjorde nämligen en film med McNamara 2001 som hette "The Fog Of War" i vilken McNamara erkänner att det de gjorde mot Japan i slutet av andra världskriget var krisförbrytelser. Morris drog slutsatsen att likväl som människor ljuger friskt kan de också vilja sluta ljuga. En åsikt han nu reviderat efter sin upplevelse med Rumsfeld.

 

Ibland undrar jag över själen, om den existerar, vad den är och så vidare. Jag undrar också om det går att vara utan själ. Om så är fallet är Rumsfeld ett lysande exempel på det. Bland det värsta för mig personligen var när Rummy spekulerar i att det Bush gjort var rätt eftersom Obama inte förändrat så mycket som han sa att han skulle. "Det bekräftar på något det Bush gjorde, att det var rätt". För mig som valde att inte rösta på Obama just bland annat på sådana orsaker var den kommentaren inte bara korkad utan ondskefullt.

 

Filmen slutar med frågan "varför ställde du upp på det här?", Rummy skrattar och säger att han inte vet. Det är nog ingen som vet. Var han en narcissist som trodde att han kunde beslöja sitt rykte som försvarsminister under George W Bush? En idiot som inte fattar bättre? Storhetsvansinne att han skulle lyckas med det McNamara inte lyckades med? Skulle egentligen vilja se om den, för som studie av människan är det en högst intressant film.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 11 juni 2014, kl 21:12

Keanu Reeves ler

Idag när jag satt på bussen började jag av någon orsak att surfa på Keanu Reeves och kom på Wikipedia. Det är en intressant livshistoria som döljer sig bakom mannen som inte är känd för att vara världens starkaste skådespelare.

 

Keanu föddes i Beirut av alla ställen, till en amerikansk far och brittisk mor. Hans uppväxt tillbringade han i många länder med många styvfäder. Sin egen pappa träffade han sista gången som 13-åring och slutade leva med honom när han var 3. Han har också både förlorat ett barn och barnets moder, mycket tragedi.

 

Hursom, bland det Reeves är mest känd för är sin roll som Neo i Matrix-filmerna. Av de 70 miljoner dollar han tjänade gav han bort 50 miljoner till de som arbetade med specialeffekterna och kostymerna. Han ska ha sagt att han ändå har pengar som räcker honom flera sekler framåt. Förvisso sant men girighet brukar stoppa de flesta från att agera på det sättet ändå.

 

So there you have it folk, inte är han bara världens hetaste 50-åring (ialla fall från september) utan även en generös själ. Go Keanu go!

Kommentera och dela  
Norrköping - den 27 maj 2014, kl 20:58

I helgen var jag på Filmstaden och såg "X-Men". Jag förväntade mig inte att den skulle vara bra, filmer brukar inte förbättra sig när de görs om och speciellt inte när det är den sjunde i serien. Men, den var riktigt bra för sin genre.

 

Det bästa filmen var karaktären Quicksilver spelad av Evan Peters. En charmig slacker vars förmåga är hans ofantliga snabbhet. Han var inte med så många minuter men sken upp filmen totalt. Varför han inte fick fler scener vet jag inte. Här är en presentation av karaktären.

Slutscenen i filmen, för hans del, var en sublimt musiksatt scen där han snurrar runt i slow motion medan alla andra står stilla. Som tittare försvinner du totalt i behaget och komiken. Nästan värt att se filmen bara för den scenen. Jag gillade också kemin mellan honom och Michael Fassbender som spelar Magneto.

Det bästa...Quicksilver kommer tillbaka i nästa "X-Men"!

 

Här är musiken till en stillbild från scenen.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 18 maj 2014, kl 19:59

Zooey Deschanel utan smink

Här är hon, alla indiepojkars drömtjej som kan se ut som en flicka och en kvinna i en. Hon som blivit känd för sina kläder, sin stil, sina fina ögon. Idag söndag lade hon ut en bild på sig själv på Instagram helt utan smink.

 

Ofta när kändiskvinnor lägger ut sånt kan de ändå ha mascara, ögonbrynspenna, ljus läppstift och så vidare på. Men Zooey 'vågar' gå hela vägen. Det är patetiskt att det ska vara beundransvärt på något plan men det är det. Ja kanske inte beundransvärt rakt av men ändå, kul att någon gör det på riktigt när hon gör det.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 16 maj 2014, kl 11:32

Närbild på Nicole Kidman

Det kanske är svårt att tro men den här kvinnan var en gång känd för sitt vackra yttre. Skådespelerskan Nicole Kidman har de senaste 10 åren börjat se successivt konstigare och konstigare ut. Orsaken? Plastikoperationer och botox-injektioner.

 

Å ena sidan kan jag absolut förstår hur svårt det är att vara kvinnlig skådespelare i Hollywood. Hur den mänskliga naturen har svårt att släppa det man en gång haft. Hur desperat skådespelare försöker behålla stjärnglansen, för när den är borta kommer ångesten. Inte hjälps det heller av media som påminner dessa skådespelare om vad de har tappat.

Å andra sidan är det bara att se på Meryl Streep som exempel och se att hon lyckats hantera det. Detsamma gäller en rad andra, till och med Michelle Pfeiffer (dock vet jag inte om hon gjort något med sitt ansikte eller inte) vars största tillgång varit hennes utseende.

 

Kidman verkar hata sig själv, för vem vill se ut såhär? Vem föredrar det före rynkor? För några år sedan gick hon till och med ut och sa att hon använt botox och tänkte lägga av med det.

 

På onsdag ska jag se "Grace Of Monaco" där Kidman spelar huvudrollskaraktären. En roll Nicole Kidman aldrig borde ha fått utan som January Jones hade klarat av fint. Men jag märker också att jag faktiskt tycker Kidman är fel på grund av sin ålder, och då är det delvis förståeligt att Kidman gör allt för att förbli ung. Nackdelen är att det fungerar aldrig. Oavsett hur slät du blir blir du aldrig 25 när du är 45.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 14 maj 2014, kl 10:49

Malik Bendjelloul

Livets skörhet är runt oss hela tiden. Ibland är döden väntad, men för det mesta inte det minsta. Min morfar gick bort 98 år gammal 2013 och jag blev chockad. Märkligt nog var det inte väntat ändå. Igår kväll, efter att ha kommit hem från en behaglig resa i London, runt 23 fick jag nyheten om att Malik Bendjelloul har gått bort.

 

Först trodde jag att det var Rodriguez som gått bort eftersom han ändå är ganska gammal. Rodriguez är alltså sångaren som var porträtterad i Bendjellouls Oscar-vinnande dokumentärfilm "Searching For Sugarman".
Men nej, det var Malik Bendjelloul, 36 år gammal som gick bort...precis när karriären blommat ut totalt och han prisats på internationella scenen. Och jag tänker främst på mannen, inte filmaren, han som ödmjukt tackade för sin Oscar. Han som alltid hade en mjuk framtoning samtidigt som drivet syntes i ögonen.

Vila i frid Malik.

 

Kommentera och dela Chocken när Malik Bendjelloul avled (0 inlägg)
Norrköping - den 6 maj 2014, kl 22:35

Bild på prinsessan Soraya

Soraya Esfandiyari var dotter till en iransk ambassadör i Tyskland och hans tyska fru. Hon blev senare gift med den sista iranska kungen, mer känd som shahen (shah är persiska ordet för kung). Mest känd blev hon för sitt utseende, sin skönhet...speciellt då hon såg ut som en blandning mellan Ingrid Bergman och Ava Gardner.

 

1958 skiljde de sig efter äktenskapet inte producerade några arvingar. Hennes arv har alltid varit den sorgsna prinsessan men jag kan tycka att hon slapp undan...hon slapp vara den vars man förtryckte sitt folk och som föll i en revolution.

 

Nåväl, i mitten av 60-talet försökte sig Soraya på skådespeleri. Hon var med i Antonionis/Indovinas/Bologninis "I tre volti", "The Three Faces". Irans kung som inte gillade detta köpte upp filmen och förstörde den för att mänskligheten inte skulle hans exfru på film. En fru som han själv hade släppt. Förmätet. 

 

En liten del av filmen har sparats dock, Franco Indovina som blev Sorayas sambo till sin död, sparade sin del av filmen och det är det som blivit kvar.

Filmen är ändock svår att få tag på. Morr.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 24 april 2014, kl 08:47

Marilyn Monroe, svart bakgrund

Knappt har vi glömt "My Week With Marilyn" från 2012 (i Sverige) innan det nu talas om ännu en film om den ikoniska skådespelaren. Rykten säger att Jessica Chastain ska spela henne. Jag fattar, en skådespelare som dog ung och var en stor sexsymbol vid tiden för sin död blir lättare ihågkommen. Hon hade också en fascinerande historia och liv men kom igen. Nog med filmer om Marilyn Monroe alternativt låt det gå minst tio år emellan varje försök.

 

Imorse läste jag att det spekuleras i vilka som ska spela i nya "Djungelboken". Idris Elba är redan med och ska ha tigerns röst. Som om det inte räckte så ska Andy Serkis göra en annan version av samma historia. Så spännande. Så originellt*.

 

Även Steve Jobs får inte vila i frid. Förra året kom filmen med Ashton Kutcher i titelrollen. Nu håller Aaron Sorkin på att skriva manus till en ny version.

 

När de ändå håller på med idélösheten kanske någon ska göra en film om Jesus också, tror den berättelsen inte har berättats tillräckligt många gånger.

 

*Läs ironiskt.

Kommentera och dela Onödig film efter onödig film efter onödig film (1 inlägg)
Norrköping - den 17 april 2014, kl 08:18

Det är alltså inte filmen om medelmåttig choklad utan en deckare upp i luften kan man säga. Absolut underhållande. Absolut förglömlig.

 

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=6884856

Kommentera och dela  
Norrköping - den 17 april 2014, kl 08:15

Mitt i prick om "The Wolf Of Wall Street". Klickar du dig vidare så finns det Honest Trailers om en massa andra filmer.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 6 april 2014, kl 13:01

Johnny Depp och Amber Heard på röda mattan

En gång i tiden var Johnny Depp en respekterad skådespelare som gick hem i alla läger. Andra skådespelare såg upp till honom. Han var inte bara cool och kvinnofavorit, han var en sådan som faktiskt kunde skådespela.

 

En gång i tiden var Sverige ett föregångsland. Många såg upp till oss och avundades vår sociala rättvisa. Sverige var både präktigt och coolt, på ett bra sätt. Det går inte vara hälsosam och inte präktigt på något plan.

 

Idag är Sverige ett land som börjat efterapa de sämre. Sverige blir mer och mer offer för kommersiella krafter. Det finns till och med allianspolitiker som slänger ett öga på brittiska tågsystemet och vill ha det. Den som känner till brittiska tågsystemet kan tro att det är ett skämt men det sades fullt allvarligt.

 

Johnny Depp som nu är 50 år gammal har börjat efterapa andra patetiska 50+-are och är nu förlovad med en kvinna i 20-årsåldern, skådespelerskan Amber Heard. Hans filmval har börjat bli mer och mer tragiska. Han, liksom Sverige, förlorar fans på löpande band. Han, liksom Sverige, blir omsprungen av andra nuförtiden.

 

Läs mer om Johnny Depps förfall på jezebel.com.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 2 april 2014, kl 14:16

Först för dig som inte är invigd i denna värld. Skådespelaren Ryan Gosling slog igenom med "The Notebook". Sedan dess har han blivit meme-ifierad flera gånger om. Den mest kända är bloggen Fuck Yeah Ryan Gosling där alla inlägg är bilder på honom med texten 'Hey girl!...' som följs av diverse kreativa meddelanden.

 

Sen kom Ryan Gosling won't eat his cereal, någon drar fram en sked fylld med flingor till en tv-skärm som visar Gosling i minspel som ser ut som om han vill bort från flingorna. Haha.

 

Det finns också en bok Feminist Ryan Gosling där någon samlat många feministiska citat från Gosling. Samma koncept finns som en tumblr-blogg.

 

Nu ni, finns det att köpa leggings med Ryan Goslings huvud på. Den är så otroligt konstig att jag nästan vill ha den.

 

Bild på leggings med Ryan Gosling-tryck

 

Sök gärna på internet, finns mycket kul med Ryan Gosling!

Kommentera och dela  
Norrköping - den 23 mars 2014, kl 19:24

Scen i hiss ur The Grand Budapest Hotel

Igår var jag och såg "The Grand Budapest Hotel", av Wes Anderson, som jag inte kunde recensera på grund av att tidningen kommer att vara fylld av annat måndag den 24 mars.

 

Wesley och jag go way way back som det heter. 1998 läste jag i tidskriften "Rolling Stone" om hans film "Rushmore" som blev lite av en indiehit i USA. Filmen hade inte slagit på samma sätt i Sverige och visades säkert inte på speciellt många biografer, på den tiden hade SF inte sin smultronstället-kampanj med så kallade smala filmer (notera att Wes Anderson inte gör smal film utan stilistiskt egensinniga filmer).

Wes Anderson på en fåtölj på en strand, förmodligen i Cannes

 

Min mamma hade vid den tidpunkten läst att två låtar av Cat Stevens var med i filmen så vi hyrde den. Upplevelsen var enastående, liksom ingenting jag hade upplevt i filmväg tidigare. Filmen handlar om genibarnet Max som går på Rushmore, en privatskola. Medan han är extremt engagerad i det sociala i skolan och sidoaktiviteter går studierna mindre väl. Max bor med sin barberarfar och börjar en vänskap med sin lärare, spelad av Olivia Williams, och en bidragsgivare till skolan som spelas av Bill Murray.

 

Jason Schwartzman i rollen som Max Fischer i Rushmore
Scen ur Rushmore

 

Kraften, energin, det kufiska, de ändlösa detaljerna, starka färgerna, emotionell styrka vävt med slående humor, de charmiga karaktärerna..."Rushmore" är än idag det bästa Wes Anderson någonsin har gjort. Problemet är att på vissa sätt är "Rushmore" det enda Anderson har gjort sedan dess fast i olika skepnader. Många element förekommer i förvånansvärt många filmer. Jag vet att de flesta regissörer håller sig till sin grej men Andersons grej är så särpräglad att den står ut och därmed syns avsaknaden av tankar utanför ramarna.

 

Innan jag kommer för långt i vad som upplevs som klagoinlägg ska jag säga att jag fortfarande charmas rejält av Wes Andersons filmer när jag ser dem. Det är inte där problemet ligger. Att motstå hans filmer är riktigt svårt på samma sätt som det är svårt att motstå en charmig person medan man träffar hen. Sedan kommer man kanske på att det inte fanns någon subtans.

 

Problemet ligger å ena sidan, som jag varit inne på, i att han inte vågar sig utanför sin ram även om ramen i sig är extremt kreativ från början. Det andra problemet är att han skymmer sina berättelser med sin bildkonst. Jag vill inte tro att det handlar om att han inte har något mer att berätta men stundtals känns det som om det visuellt extravaganta ökar för varje film eftersom berättelsen redan är berättad. I "Rushmore" var det visuella och kufiska verktyg för att berätta en egen och fängslande historia. Nu har de tagit över.

 

Det finns ett tredje problem och det är att jag önskar att Wes Anderson försökte tilltala fler än vita medelklasshipsters. Hans bildspråk är ibland begränsande på det sättet. Problemen är ofta så överklassiga (det var de inte i "Rushmore" då Max kom från en blygsam bakgrund och var huvudkaraktären) Han har all rätt att utöva sin konst hur han vill, jag personligen önskar bara att han hade tröttnat på sin grej lika mycket som jag börjar göra. Min förhoppning är att han då börjar överraska oss.

 

Jag ska här göra ett till avbrott, innan "Rushmore" hade han också släppt "Bottle Rocket" som liksom "Rushmore" var en av hans bättre filmer, även här saknades de senaste årens avancerade utsmyckningar.

 

Efter "Rushmore" kom "The Royal Tenenbaums" år 2001 och det var då Sverige vaknade till. Förmodligen för att de flesta inte sett något liknande innan. Redan här försvann något av magin från föregångaren. Karaktärerna var mycket mer idiosynkratiska till utseendet. I essänsen var det samma sak som tidigare, sorgsamma omständigheter virade i komisk sjal, udda figurer som hamnar i annorlunda omständigheter, musik en viktig medspelare och en coming of age story. Sorry men det finns ingen svensk term som är lika bra.

 

Huvudkaraktärerna från The Royal Tenenbaums
The Royal Tenenbaums

 

Enda gången jag egentligen tyckt Wes Anderson har kommit nära "Rushmore" i prakt är "Darjeeling Limited". Där trodde jag att det skulle börja vända igen. Den följde han upp med hyllade "Moonrise Kingdom", själv kände jag att jag redan sett en bättre variant av den sådär 14 år tidigare.

 

Scen från The Darjeeling Limited

 

Eftersom jag aldrig gett upp på Wesley så hade jag förhoppningar igår när jag såg "The Grand Budapest Hotel". Det finns mycket underbart i den. Introduktionen av många nya skådespelare för Wes Anderson är kul. Det var till exempel på tiden att Ralph Fiennes hade en roll i en Anderson-film. Men det finns ingen wow-känsla. Stil skymde återigen känsla. Har läst en del recensioner som påstår att det finns djup som saknats i hans tidigare filmer. Jag kan inte riktigt hålla med. Trots att många av hans filmer fokuserar hårt på ytan saknas inte djupet totalt heller.

 

Det jag vill säga dig läsare är, se "Rushmore" om du inte redan har det. Du kommer kanske bli besviken på det sätt som jag blir på framtida Anderson-filmer. Betänk då att 16 år efter filmen har jag inte gett upp hoppet om att det som en gång var kan åter bli.

 

Plansch för filmen Rushmore

Kommentera och dela  
Norrköping - den 18 mars 2014, kl 22:35

Ibland känns hajpen kring Jennifer Lawrence tröttsam. Sedan spelar hon övertygande med all sin kraft, sin ombytliget och sin känsla. Då kommer man ihåg var hajpen kommer ifrån.

 

Jag tycker personligen hon var underbar i "Winter's Bone". Även om jag tyckte att hon inte såg ut som Katniss Everdeen från "Hungerspelen" är hon faktiskt bra i rollen. Har ni inte sett henne i rollen som Rosalyn i "American Hustle" tipsar jag er att göra så omedelbart. Det bästa med "American Hustle" var Jennifer Lawrence och Christian Bale.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 18 mars 2014, kl 22:29

Scarlett Johansson och Woody Allen

Jag vet inte vad som riktigt hänt med Scarlett Johansson men hon har släppt alla hämningar verkar det som. Kanske är det gravidhormoner (hon har nyligen bekräftat sin status som barnbärande). Oavsett vad så började det hela för ett tag sedan när hon hoppade av sitt uppdrag för välgörenhetsorganisationen Oxfam. Varför? Hon ville fortsätta vara talesperson för SodaStream, ett företag som har fabrik på ockuperad mark i Israel/Palestina.

 

Någonstans kände ScarJo att "nej, jag ville vara ännu mer kontroversiell...det räcker inte att ha skämt ut sig en gång". Under en intervju med The Gaurdian har Johansson uttryckt att det var oansvarigt av Dylan Farrow att namnge skådespelare som har spelat i Woody Allens filmer. Woody allen är Dylan Farrows far som hon fortfarande säger förgrep sig på henne sexuellt när hon var sju år gammal.

Vet du vad som är oansvarigt Scarlett? Att spela i Allens filmer utan att fundera över vad du skickar ut för signaler. Att oroa dig för några skådespelares rykte i en kontext där offret kan mycket väl ha blivit avskyvärt behandlad av sin egen far.

 

“I think it’s irresponsible to take a bunch of actors that will have a Google alert on and to suddenly throw their name into a situation that none of us could possibly knowingly comment on. That just feels irresponsible to me.”

Så här säger Scarlett Johansson. Buuuhuuu.

 

Jag är en ganska pratsam, verbal och kommunikativ person men till och med jag förstår att tystnad är lösningen under vissa omständigheter. Det har du uppenbarligen inte fått lära dig Scarlett.

 

Vill du läsa om alla hennes obetänkligheter med en komisk touch, klicka länken nedan:

http://dlisted.com/2014/03/17/damn-you-dylan-farrow-for-making-scarjos-google-alerts-go-crazy/

Kommentera och dela  
Norrköping - den 14 mars 2014, kl 13:07

Rooney Mara

Det ska göras en Peter Pan-film därför att det är nödvändigt och historien har tidigare inte berättats, sa jag sarkastiskt. Nyheten att Rooney Mara (mest känd från amerikanska versionen av Millenium-filmatiseringen, "The Girl With The Dragon Tattoo"). Tiger Lilly är Peter Pans vän och en indianflicka. Jag vet inte om Mara fått rollen för att hon har förmågan att färga håret svart.

Lupita Nyonog'o och Adele Exarchopoulos var också aktuella för rollen.

 

Internet brann passionerat med ilska över denna casting och med rätta. Det är redan svårt nog för skådespelare som inte är vita att få roller. Att en karaktär som inte är vit ska spelas av en vit skådespelare känns onödigt. Samtidigt gick inte världen direkt under när Idris Elba spelade i Thor men skillnaden är alltså att skådespelare av andra etniciteter är generellt inte representerade på film i samma utsträckning som vita. Därför är det synd att ingen tog chansen att anställa en kvinna som har annan etnicitet.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 14 mars 2014, kl 12:58

Chris Hemsworth var på Conan O'Brien en gång och berättade om alla dåligroliga skämt människor drar kring Thor! Klippet talar för sig själv.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 13 mars 2014, kl 09:08

Shaquille O'Neal sitter med benen i kors och ler

För det första kanske du undrar vad basketspelaren Shaquille O'Neal har med en filmblogg att göra. På 90-talet spelade Shaq in filmen "Kazaam". Man kan sammanfatta det med att filmen inte gått till historien som varken innovativ eller känsloladdad. Diplomatiskt uttryckt.

 

För det andra, här är nyheten: Shaq lägger ungefär 1000 dollar på smart phone-appar varje vecka. Det låter helt befängt...hur lyckas man lägga så mycket pengar på appar och så ofta? Det är alltså cirka 7000 kronor till appar varenda vecka, 28 000 per månad. Shaq köper appar för din månadslön. Så här beskriver han det själv:

"Honestly, I probably spend $1,000 on apps a week. Real money. Last week, I bought like 20 deer-hunter games. When I’m not working, I spend all my money on apps."

 

Vad är det för superdyra spel han håller på med? Och hur mycket tid har han egentligen om han köpte 20 olika spel förra veckan?

 

Egentligen är det väl inte roligt, det är ett missbruk han sysslar med men hela grejen är så sjuk att det inte går att avstå skratt.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 6 mars 2014, kl 18:55

Trailern för nyinspelningen av "Annie" är här...se den här:

 

Den verkar ju inte direkt bra. "Humorn" är nästan pinsam i vissa scener. Sen kommer den nästintill överproducerade versionen av "Hard Knock Life" och jag kan inte motstå. En musikal behöver väldigt lite för att bli uppskattad. Bara musiken är bra fungerar allt annat. Så var det i "Mamma Mia" också. "Mamma Mia" är en högst bristfällig film som ändå är rolig att titta på, för musiken är så bra.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 6 mars 2014, kl 18:48

Scen ur 12 Years A Slave

Först måste jag säga att "12 Years A Slave" väldigt rättvist vann bästa film. När de nominerade för bästa film lästes upp kändes det självklart vilken som verkligen borde vinna. Ni kan läsa mina tankar om filmen från december på bloggen.

 

Jag är dock samtidigt besviken på att filmen inte fick regipriset. Säger inte att regin i "Gravity" var bristfällig men "Gravity" var en bra film och inte mer. Någonstans inuti mig ville jag också att en svart person skulle vinna regipriset eftersom det aldrig tidigare hänt.

 

Annars verkar det ha varit en tråkig tillställning. Kläderna exempelvis, oj vilka sömnpiller till kreationer. Jag tror faktiskt att Bette Midler var den bäst klädda och det säger inte lite. Se mer på aftonbladet:http://www.aftonbladet.se/sofismode/redcarpet/article18466700.ab

 

Jag blev också besviken över priset för bästa manliga skådespelare för både Chiwetel Ejiofor och Christian Bale var ofattbara. Speciellt Bales underskattade prestation, han såg absurd ut men lyckades få så mycket liv i sin karaktär.

 

Här kan ni läsa om alla vinnare:

http://jezebel.com/here-are-all-your-2014-oscar-winners-1534817314

Kommentera och dela  
Norrköping - den 2 februari 2014, kl 19:23

Scarlett Johansson dricker ur ett glas med sugrör

Jag är en sådan person som inte skiljer totalt på personen och deras konst. Jag betalar exempelvis inte för något som Roman Polanski eller Woody Allen gör då Polanski är fälld våldtäktsman och Allen om inte annat en moralisk förkastlig person. Det är två ganska enkla fall där bojkotten är enkel men Hollywood kryllar av idioter, ursäkta mitt språk.

 

Den senaste som skämt ut sig är Scarlett Johansson. Hon har börjat ett samarbete med Sodastream, ett förtag som gör apparat som kolsyrar diverse drycker. Tror de även säljer smaker så man kan få läsk med diverse olika smaker. Det vore inget uppseendeväckande om det inte vore för det faktum att Sodastream har fabrik på Västbanken på ockuperad mark.
Organisationen Oxfam (välgörenhet) där Johansson varit ambassadör uttryckte sitt missnöje och att de inte vill ha sitt varumärke kopplat till ett sådant företag. Vad gör då ScarJo? Hon hoppar av Oxfam och fortsätter sitt samarbete med Sodastream.

 

Ursäkta ms Johansson men man släpper taget om företaget som supportar ett krig och ockupation, och fortsätter med Oxfam. Johansson har till och med påstått att Sodastream stödjer fred och jämlikhet eftersom palestinier arbetar i fabrikerna. HA!

 

Om vi fortsätter har både Cate Blanchette och Diane Keaton ägnat mycket tid åt att sjunga lovsång till Woody Allen den senaste tiden. Jag ifrågasätter inte ens att man är med i en Woody Allen-film även om jag aldrig skulle men att tala om honom som en underbar människa? Han startade en relation med sin partners tonåringa dotter. Han var anklagad för sexuellt ofredande av sin egen adopterade 7-åring. Den flickan är en vuxen kvinna idag och hon står fast vid vad som hände henne.

 

Benedict Cumberbatch är en stor favorit bland filmvänner. Varför är jag inte helt säker på men han har onekligen en skön röst. Trots sitt märkliga utseende är han även omtyckt för hur han ser ut. Dessutom finns det de som gillar hans skådespeleri. Allt väl, inga problem. Tills jag upptäckte att han är allt annat än en schysst person.

Hans släkt har varit slavägare, ett faktum som han nästan rycker axlarna åt genom att säga att det ialla fall inte är som att vara nazist. Exakt varför Benedict? Det är väl minst lika illa att äga människor, bygga ett imperium på deras tvångsarbete och behandla dem illa? (släkten Cumberbatch har varit bland de riktigt rika i Storbritannien) Något som du dessutom har haft nytta av genom att du kunde gå i bra skolor med pengar som andra inte har.

 

Han gnäller också regelbundet på hur hårt det är att vara rik...jag tror det är värre att vara en fattig skådespelare som kämpar för varje roll. Han tar storfinansens parti i upproren i Storbritannien 2011.

 

Här är en hel tumblr tillägnat allt som är problematiskt med honom:

http://yourfaveisproblematic.tumblr.com/post/45876576182/benedict-cumberbatch

 

Och så avslutar vi med rasisten Martin Freeman, också någon många gullar med. Han är nästan värst, han verkar vara rasist och knappt skäms för det. Jag citerar:

“We’ve reached a state now where it’s, ‘You shouldn’t notice. Why are you noticing he’s got a bomb and has a beard and is Muslim and wants to kill your family?”

 

Han ger starka vibbar av 'jag är inte rasist, men...'. Läs mer av hans citat, det går också att söka fram jättemycket hans grodor. Jag erkänner att vissa verkar vara dåliga skämt men en del som citatet ovan verkar faktiskt vara uppriktiga funderingar idioten har.

 

http://yourfaveisproblematic.tumblr.com/post/45883559709/martin-freeman

 

Mark Wahlberg har bakgrund som rasist och allmän skitstövel. Som ung misshandlade han en man så hårt att han förlorade synen på ena ögat. Wahlberg har ofta undvikit att prata om detta men det sista han sagt om händelsen är att han förlåtit SIG själv för det. Skönt Mark, undra var offret tycker om den saken.

 

Det här är bara några jag känner till...det blir kontinuerligt svårare att stödja filmpersonligheter. Till slut går det väl inte att titta på en enda film!

Kommentera och dela  
Norrköping - den 2 februari 2014, kl 18:49

Bild på Oscar-statyetter

Oscar-galan är numera ett skämt hos mig. Den har nog alltid varit 'politisk' men jag tycker att nivån är befäng sedan några år tillbaka. Så egentligen ville jag inte ens skriva om den. Jag har dividerat med mig själv och bestämt mig för att i alla fall länka till alla nomineringar. Varsågod:

 

http://oscar.go.com/nominees

 

Och min enda kommentar är...varför fick inte "Fruitvale Station" nomineringar. Hallå?! Michael B Jordan var enastående i den. PAH!

Kommentera och dela  
Norrköping - den 14 januari 2014, kl 20:53

...går till:

 

Zosia Mamet

Zosia Mamet från tv-serien "Girls". Den här vackra klänningen är förvisso en hit men det säger också något om de andra tråkiga som folk hade på sig. Den har ialla fall inte visats så mycket heller så jag ville att ni skulle se den.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 14 januari 2014, kl 20:47

Steve McQueen poserar tillsammans med Chiwetel Ejiofor

Först måste jag bara nämna att jag fortfarande, så här två år sedan jag fick reda på att denna regissör fanns, skrattar varje gång jag tänker på att den här mannen som inte är minsta lik Steve McQueen är hans namne. Jag förstår om du nu tänker att det är väl inget märkligt att människor har samma namn men det är ändå ett ikoniskt namn kopplat till en ikonisk skådespelare som inte alls såg ut som en akademiker som gillar att lyssna på jazz eller soul.

 

Nåväl, det var inte det som var skandalen utan det faktum att hans film "12 Years A Slave", 2013 års bästa film, förvisso fick pris för bästa film på Golden Globes-galan men Steve fick inte regipriset. Seriöst. Det blev "Gravity" som fick den, en film som också är bra men där är manuset det som utmärker sig. Regiklassen var McQueens. Man kan bara hålla tummarna för att Oscar-juryn har lite mera vett.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 14 januari 2014, kl 20:35

Mel Ferrer och Natalie Wood i "Sex And The Single Girl"

1964 kom filmen "Sex And The Single Girl" om en 23-årig psykolog som blivit framgångsrik författare genom att skriva om hur singelkvinnor ska uppnå större lycka. Hennes image går delvis ut på att hon ska verka erfaren och icke-traditionell.

 

I en scen utbrister hon irriterat att en tidskrift har skrivit om henne som en oskuld. Varpå hennes kollega säger 'det är menat som en komplimang'. Jag reagerade på det när jag såg det, för även om jag visste att människor ser annorlunda på sådant nu trodde jag inte att man på 60-talet fortfarande värderade oskuld på det sättet. Hade jag levt under 60-talet hade jag säkert haft koll på detta.

 

40 år senare och filmen "The 40 Yearold Virgin" med Steve Carrell släpps 2005. Där är hela historien uppbyggd kring den stora problematiken att mannen är 40 och oskuld.

 

Bara ett litet exempel på hur film dokumenterar vår samtid. Det i sig bara ett exempel på allt filmer är bra för.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 12 januari 2014, kl 14:00

Jonah Hill och Leonardo Di Caprio omfamnar varandra i filmen The Wolf Of Wallstreet

"The Wolf Of Wallstreet"...vad ska man säga? Som romarrikets dekadens på 80-90-talet. Så många osympatiska karaktärer att jag blev fysiskt illamående ibland. Min omedelbara reaktion efteråt var att dessa karaktärer får karaktärerna i "Mad Men" att verka som ett gäng från "Lilla huset på prärien". I de flesta berättelser får de osympatiska karaktärerna dåligt samvete ibland eller menar väl. Icke i Scorseses senaste där det fullständigt dryper av osmaklighet på ALLA plan. Inte en enda karaktär som är med i berättelsen är god människa på något sätt. Hedonismens och girighetens fanor är högt burna.

 

Det är så fullkomligt motbjudande men också tragiskt eftersom vad hände med Jordan Belfort, girighetens kung? Han satt i fängelse en kort tid för att sedan skriva en bok om sitt liv som nu blivit en film och han ger kurser i försäljningsteknik. Ungefär samma sak hände med kumpanerna, korta visit i fängelseceller för att sedan fortsätta som affärsmän.

 

Som film betraktat är den bra men når inte upp till varken Scorseses eller Di Caprios bästa. Stundtals kändes den som en svagare kopia av "Maffiabröder" i och med att huvudkaraktären också var en narrator här och en skurk. Ibland känns det som om regissören beundrar dessa människor. Många inslag av humor fastnar i halsen, vi skrattar åt absurditeten. En sådan scen är ett samtal om kortväxta människor, en annan om barn med utvecklingsstörningar. Så motbjudande som Di Caprio är är han ingen match för Jonah Hill i rollen som kollega och 'vän' Donnie Azoff. Medan Belfort får en kontext och en bakgrundshistoria är birollskaraktärerna för tunna för att det ska finnas någon form av förståelse för dem. Nu kanske det låter som att man får sig ett uns av sympati för Jordan Belfort. Så är det inte, man får en hint om hur han började bara.

 

Filmens största problem är avsaknad av djup. Jag vet inte om det beror på att det där livet och människorna verkligen saknade djup eller om Scorsese har varit så upptagen med att skapa en häftig upplevelse att han missat det.  Klassfrågan som finns lite undangömd någonstans hade varit väldigt intressant att ta med. Berättelsen är inte en reflektion utan en uppvisning. Som den är nu är det en vild, gränslös titt på nutidens farligaste amerikanska brottslingar. När det kvarstår cirka 30 minuter av filmen, då har känslan av tomhet och smuts i deras liv börjat välla över på mitt eget på något sätt. Allt känns ihåligt.

 

Medan Di Caprio gör en stark rollinsats är det Jonah Hill som växt ur sin vanliga rock och verkligen blivit sin karaktär den här gången. Jag hatar karaktären men uj så bra han gör det.

 

Var filmen för lång? Den blev aldrig tråkig, men den behövde inte vara riktigt så lång heller. En del scener drar ut onödigt mycket.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 8 januari 2014, kl 12:36

Det här klippet är bäst. Den visar förfallet bland filmaffischer som numera visar en hemsk enfald i färg, form och stil. Mycket sevärd.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 6 januari 2014, kl 11:35

Susan Kohner

När jag var liten brukade jag och min mamma titta på massa filmer tillsammans. Den vi såg mest var "Borta med vinden". Flera gånger såg vi också "Imitations Of Life", ett annat starkt drama. Susan Kohner var en av skådespelarna och vi såg henne senare i "All The Fine Young Cannibals" med Robert Wagner och Natalie Wood. Kohner fick ofta spela moraliskt ifrågasatta personer men också människor som led ganska mycket.

 

Nåväl, mer än ett halvt liv senare sitter jag och gör en miniresearch av Juanita Moore för att skriva om hennes bortgång på den här bloggen. Jag surfar runt och får reda på att Susan Kohner är mor till Chris och Paul Weitz, regissörduon bakom filmer som "Om en pojke" och "American Pie". De har regisserat filmer själva också, Chris gjorde en av "Twilight"-filmerna.

 

Världen är bra liten. Susan Kohner slutade sitt skådespeleri när hon gifte sig för att satsa på sin familj, så kunde kvinnor göra på 60-talet. Hennes man var en designer, John Weitz och paret var gifta tills han gick bort 2002. Susans talang levde vidare i hennes söner.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 6 januari 2014, kl 11:22

Juanita Moore i rollen som Annie i "Imitations Of Life"

Året 2014 började ungefär som 2013 slutade, en hel del skådespelare dog. Juanita Moore var den första. Hon spelade i melodramat "Imitations Of Life", en sentimental och sorglig film om två singelmammor som börjar leva tillsammans. Dramats huvudhistoria blir den svarta kvinnans dotter som ser vit ut och därför försöker gå igenom livet i förnekelse av sin svarta bakgrund. Filmens stora stjärna är Lana Turner som spelar Lora.

 

Sedan dog James Avery, mannen mest känd för att ha spelat i komediserien "Fresh Prince i Bel Air" med Will Smith. Avery spelade uncle Phil, en tempramentsfull och kärleksfull faderfigur. Han hann inte bli speciellt gammal, 65 år bara.

 

Igår kom nyheten att kvinnan som spelade India, Ashleys syster, i "Borta med vinden" gick bort i en ålder av 98 (skulle ha fyllt 99 i år). Alicia Rhett var en av fyra skådespelare från filmen som levde. Nu är det enbart Olivia de Havilland som spelade Melanie, Mary Anderson som spelade Maybelle Merriweather och Mickey Kuhn som spelade Melanies lille son Beau som har överlevt. Rhett var också en duktig konstnär. 

 

James Avery-porträtt

James Avery

 

Alicia Rhett-porträtt

Alicia Rhett

Kommentera och dela  
Norrköping - den 6 januari 2014, kl 10:59

Scen ur filmen "100-åringen..."

De flesta filmer jag ser ser jag premiärdagen eller i värsta fall premiärhelgen. Ganska ofta ska jag recensera filmerna så det faller sig naturligt att se dem direkt. Dessutom behöver jag egentligen se filmer tidigt eftersom det sedan fylls på med andra filmer...en logistisk fråga helt enkelt.

 

Juldagen eller annandagen hade jag tänkt se "Hundraåringen" med en kompis men den var slutsåld. Fortfarande finns det inte många platser kvar. Maken till så populär film har jag inte sett. Vet inte ens om "Mamma Mia", som gick i ett år, var så fullbokad. Så nu är jag i ett ovanligt stadium där jag inte har sett en film som många andra har sett. Nog för att den är baserad på en bestseller och omtyckt bok men inte visste jag att en film kunde generera sådan strömning till biograferna.

 

Jag återkommer om jag lyckas se den.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 23 december 2013, kl 23:12

Chiwetel Ejiofor i rollen som Solomon Northup

Det var inte så att jag trodde jag skulle in och se en må-bra-film. Du hör det redan på titeln, "12 Years A Slave". Och det är inte så att den här filmen är någon form av "Passion Of The Christ" om slaveriet med maximal nivå av blod och våld. Det här är så autentisk som det blir i film. Det här är regissör Steve McQueens hittills bästa film, kanske också hans bästa någonsin.

 

"12 Years A Slave" handlar om Solomon Northup som 1841 lever i Saratoga i New York med sin familj i lycka och välstånd. När resten av familjen är bortrest luras han till umgänge med två män. Detta slutar med att han är fast som slav utan några papper som bevisar att han är en fri man. Här kom den dubbelsidigt hemska känslan, både för karaktärens skull och för att vi på många sätt inte har kommit längre. Det här scenariot kan äga rum precis var som helst även idag. Unga män, i första hand, rövas bort med familjer lämnade ovetandes.

 

Sedan följer vi Solomon som slav på olika plantage/herrgårdar. Karaktärerna är komplext målade. Helheten visas brett. Som tittare förstår du i samma takt som Solomon vad det är som har hänt. Ju längre filmen går desto mer ilska och smärta kryper upp längst dina ådror.  Två-tre generationer sedan hände det här, två-tre generationer sedan ägde människor varandra. Tror vi att det är över har vi fel, det är inte längre lagligt men inte heller helt utsuddat.

 

Det jag inte förväntade mig var den otroliga känslan av misströst och sorg efteråt. För de flesta är det behagligt att se en film som "Django Unchained" där offret direkt hämnas sina förövare. DJ är en sorts fantasi över hur det var under slaveriet. "12 Years A Slave" är en obehaglig påminnelse om människans enorma kapacitet till ondska om den inte stoppas.

 

Därför tycker jag alla är skyldiga att se den här filmen (med vissa undantag...). Eftersom Utopia inte är här och världen fortfarande doppad i ondska krävs starka omskakningar för påminnelsens skull.

Samtidigt är den också mycket sevärd som film. Chiwetel Ejiofor briljerar i rollen som Northup, lika delar häpnad som ilska som driv. Framför våra ögon går han igenom olika stadier i sin olycka. Det här är en sådan film som det inte riktigt går att hitta brister hos.

 

Min kväll slutade med att jag kom hem. När jag skulle tvätta ansiktet brast det, gråten kom forsande. I den stunden hatade jag vår värld. Trots hur ont det gjorde jag ber jag er att gå och se den, för allas vår skull.

Chiwetel Ejiofor

Kommentera och dela  
Norrköping - den 16 december 2013, kl 15:42

Scen ur "Rebecca"

Joan Fontaine dog igår kväll/idag på förmiddagen. Det mest märkliga för min del var att jag tittade på en av hennes största filmer "Rebecca" ungefär när det hände. Filmen är en av mina favoriter men jag hade inte sett den på ett bra tag. "Rebecca" handlar om en rädd ung kvinna som gifter sig med Max De Winter. Hon får svårt att anpassa sig till sitt nya liv, till råga på allt finns hans bortgånga fru Rebecca överallt i hemmet.

 

Joan blev 96 år gammal. Annars är Fontaine också känd för att vara syster till Olivia de Havilland. Det är kvinnan som spelar Melanie i "Borta med vinden". De har varit i en fejd större delen av sina liv. Orsaken till att Joan bytte namn var att deras mor vägrade låta Joan använda familjenamnet som skådespelare. Olivia lever än och är 97 år gammal. Hon är även den enda överlevande av de större rollerna i "Borta med vinden".



Joan och Olivia är också de enda syskon som båda har vunnit Oscar för bästa huvudroll.

Olivia de Havilland och Joan Fontaine

 

Ikväll ska jag fortsätta se "Rebecca".

Kommentera och dela  
Norrköping - den 10 december 2013, kl 08:16

Eleonor Parker och Christopher Plummer som baronessan och kaptenen i "The Sound Of Music", promenad i grönska
Imorse vaknade jag till nyheten att Eleanor Parker, mest känd som baronessan Schraeder, har avlidit 91 år gammal. Det är lite synd att hon är mest känd för den rollen för det är en rätt så komplicerad roll, inte enbart på ett positivt sätt.

 

Baronessan är inte speciellt snäll mot barnen till den man hon ska gifta sig med. Sedan ska hon bara se på och känna sig okej med att den man hon var förlovad med har förälskat sig i någon annan. Ändå är det den andra kvinnan, nunnan, som ska vara godheten själv. Hon blir i princip bedragen och vi ska mest ta det.
Fast hon har ialla fall en av filmens bästa repliker. Georg står på terassen och hon säger med mjuk röst 'Georg, you're far away, where are you?'. Det är hennes skådespeleri som lyften repliken, inte repliken i sig.

 

Under 50-talet var Eleanor Parker nominerad tre gånger för en Oscar. Hon skådespelade till 90-talet. När fick rollen som baronessan var hon den mest kända filmskådespelaren i filmen.

 

Här är en video tillägnad baronessan som blev orättvist behandlad.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 3 december 2013, kl 18:16

Orlando Bloom som Legolas, skjuter pilbåge

Snart är det premiär för andra filmen i "The Hobbit". Ja ni kanske kallar filmen det, jag kallar den "The Return Of Legolas". Det är något magiskt över honom (han är alv, så förmodligen är det så). Orlando Bloom är en lagom trevlig skådespelare, men som Legolas fungerar han ypperligt.

Jag vet inte ens vad filmen handlar om mer än någon ring, Bilbo, en drake som jagar folk och figurer. Men jag ska gå och se Legolas och hans mästerlige bågskytte, det där perfekt raka håret och den allmänt graciösa hållning som han rör sig med.

Bara genom Legolas har filmen redan blivit bättre än första Hobbit som var supertråkig.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 3 december 2013, kl 18:02

Paul Walker går med en surfbräda

Paul Walker omkom natten till 1 december i en bilolycka där han var passagerare i sin bil. Döden kommer alltid som en chock så självklart påverkades jag även om jag inte kände den här personen. Walker är mest känd för sina roller i "The Fast & The Furious"-serierna. Han har dock även spelat i annat.

 

Jag läste att han har en dotter som är 15 år gammal, otrolig tragedi. Så jag sökte på 'paul walker and child' för att se hur hans dotter såg ut. Då kom jag över information om hans partner. En kvinna han träffade när han var 33 och hon 16. Samtidigt läser jag om all hans välgörenhetsarbete som han sysslade med utanför kändisbubblan. När olyckan ägde rum var han på ett välgörenhetsevent. Människor är helt klart nyanserade, jag är helt klart konfunderad över mannen som blev tillsammans med ett barn.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 28 november 2013, kl 15:59

Michael J Fox bär på en kvinna, som är blodig i ansiktet, i Vietnam

Det var länge sedan jag gjorde en "Filmrecensenten tipsar" men ett samtal om "Den tunna, röda linjen" påminde mig om "Uppgörelsen". Jag gillar inte krigsfilmer generellt, är överlag inte så väldigt intresserade av dem eftersom många fokuserar på krigstekniska detaljer och inte historierna.

"Uppgörelsen" kom i en tid då Fox mest gjorde komedifilmer av diverse slag, exempelvis de fantastiska "Tillbaka till framtiden"-filmerna. I "Uppgörelsen" spelar han en soldat vars soldatkollegor våldtar och mördar en ung vietnamesisk kvinna. När han är tillbaka i USA kan han inte släppa det som har hänt. Känslan av att orättvisa tynger honom.

 

Den här filmen har jag sett en gång för över ett decennium sedan men den har inte släppt mig. Förutom den ovanligt rörande historien är den också mycket välspelad på alla fronter. Dessutom går den på kärnan av vad krig gör med människor.

Se den och strunta i det alltför vanliga titelförsvagningen när "Casualties Of War" blev "Uppgörelsen".

Kommentera och dela  
Norrköping - den 22 november 2013, kl 13:54

Jag har inte mycket att säga, mer än att det här är den bästa recensionen av "The Hunger Games: Catching Fire" som jag har sett.

 

Annars kan ni läsa min recension på webbplatsen också http://www.folkbladet.se/nyheter/?articleid=6630376 men tyvärr har jag inte riktigt kommit i samma nivå som The Onion.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 19 november 2013, kl 09:02

Dakota Johnson och Jamie Dornan

Dakota Johnson har fått rollen som Anastasia Steele i kommande filmatiseringen av "50 nynaser av honom", en pinsamt dålig bok med pinsamma karaktärer. Det sprudlar inte direkt av personlighet om Ana och Christian som är 'kärleksparet'. Jag sätter '' runt kärlekspar för det de håller på med är inte kärlek, och då talar jag inte om annorlunda sex utan om dynamiken i deras vrickade relation.

 

I de pressbilder som har släppt ser både Daktora Johnson och Jamie Dornan helt rätt ut för sina roller. Johnson ser svag och mjäkig ut medan Dornan ser ut som en skitstövel som alla finner irriterande om det inte vore för att man är puckad som Ana eller attraheras av pengar.

 

Dakota Johnson, mest känd som dotter till Don Johnson och Melanie Griffiths (barnbarn till Tippie Hedren), har nu verkligen visat sig vara rätt för rollen för hon säger till Entertainment Weekly:

"Det är en fantastisk kärlekshistoria"

 

Den som tycker så passar helt klart som tjejen som inte förstår något om vad kärlek är. Jag ska ge ett litet exempel från boken. Christian gillar inte att hon ska jobba på ett speciellt företag och med en viss person. För att styra detta så köper han upp hela företaget. Sunt.

 

Dakota, du är helt rätt och det är ingen komplimang.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 18 november 2013, kl 11:27

Cameron Diaz sitter på en bil i en scen ur "The Counselor"

I helgen såg jag "The Counselor". Jag lämnade filmen med två överhängande känslor. Det första att det vore väldigt synd att hamna i drogtrubbel i Mexiko. Att sitta i en mindre stad i Sverige är väldigt skönt.

Det andra var Cameron Diaz. Kritiker tycker inte generellt att hon gör en speciellt bra roll. Men jag gillade karaktären Malkina skarpt. Inte sådär som man kan gilla Melanie i "Borta med vinden" för att hon är genomgod människa, utan gillade för att hon var spritt språngande galen. Hon var som ett supercoolt skämt filmen igenom.

 

Jag går inte in på vad hon gjorde, mer än att det förekommer en sjukt rolig sexscen med en bil, men mitt favoritcitat med henne var inte det galna utan "I think the truth has no temperature" när hennes kille tycker hon är hård.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 15 november 2013, kl 14:29

Jake Gyllenhaal nerbantad

I kommande filmen "Nightcrawler" kommer Jake Gyllenhaal visade sig många kilon lättare. Så här ser han ut just nu. Väldigt method av Jake...alla passar inte som väldigt smala kan man säga.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 13 november 2013, kl 18:38

Jennifer Lawrence visar regelbundet att hon är en charmig, rolig och omtänksam person. Häromdagen på premiären av "The Hunger Games - Catching Fire" såg hon en supporter bakom stängsel i en rullstol som hon gick till. Det bästa är att hon inte ens kollar mot kamerorna. Jag ska inte säga mer, se klippet!

Kommentera och dela  
Norrköping - den 13 november 2013, kl 16:55

Nicolas Cage som Disney-prinsessa

Trött kom jag hem idag, satte mig vid datorn och gick igenom en sida jag ofta besöker. Bland kommentarerna fanns länk till en sida om Nicolas Cage som Disney-prinsessa. Jag har inte så mycket att säga om det mer än vad är det för sjuk och otroligt rolig grej?

 

Jag vet inte riktigt varför men Cage har ofta använts som en internet meme. Kanske är det en del filmer han spelar i, kanske är det hans ovanligt uttrycksfulla ansiktsuttryck. Hur som helst, länken nedan tar dig till sidan där du hittar fler!

 

http://www.lostateminor.com/2013/07/27/nicolas-cage-as-disney-princesses/

Kommentera och dela  
Norrköping - den 10 november 2013, kl 22:14

Amos Gitai talar i mikrofon

Amos Gitai och så en liten skymt av mig.

 

Torsdag 7 november och fredag 8 november var jag på Stockholm filmfestival som jag tidigare skrivit om i bloggen. Det var väldigt roligt och en annorlunda upplevelse att prata med regissörer om bakgrunden till deras filmer.

 

Först ut var Amos Gitai som regisserat "Ana Arabia". På visningen fanns Israels ambassadör och därmed säkerhetsvakter också. Mycket intressant inslag. I filmen sa en palestinsk karaktär till en israelisk journalist "Säg att alla araber försvann, vad tror du skulle hända"...den frågan ställde jag till Gitai efter filmen, tyvärr bad han att slippa svara på det. Överlag gick min första face2face bra.

 

Kvällens andra face2face med Amat Escalante var riktigt bra. Escalante, som i år vunnit regipris i Cannes, var till synes tillbakadragen men samtidigt med ett driv att berätta saker både om sitt land Mexico och filmen. Utan att ens få frågan berättade han om roliga detaljer kring inspelningen och interagerade väl med publiken.

 

Den 8 november var det dags för filmen "Grand Central" och dess regissör Rebecca Zlotowski. Hon var också pratglad och ville gärna berätta om sin film. Både hon och jag försökte få lite mer än de givna 20 minuterna men en annan film skulle visas efteråt så vi fick nöja oss, trots uppräckta händer i publiken. 

Bland annat skojade hon med mig när jag ställde frågan om hur hon lyckades få stora skådespelare till sin andra film någonsin. Hon sa "jag får den frågan ofta, ingen tänker att de VILL jobba med mig"...vilket fick publiken att skratta. Sedan gick hon in på sin tanke att om hon väljer skådespelare på väg upp så kommer hennes film alltid bli ihågkommen eftersom det var där viss stjärna spelade tidigt i sin karriär. Zlotowski var inte bara charmig alltså, hon var smart också.

Kommentera och dela  
- den 5 november 2013, kl 11:53

Om du inte har sett "The Actors' Studio" är det ett program där skådespelare bjuds in och intervjuas av James Lipton. Publiken är eleverna på skolan. De flesta som är med är skådespelare vi inte ser senare i Sverige. Men Bradley Cooper, hans ansikte syntes otaliga gånger i programmet. Det gjorde en sketch på det i Saturday Night Live där han satt och tittade med största koncentration. Här är ett klipp från när han ställde en fråga till Sean Penn.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 5 november 2013, kl 11:46

Jake Gyllenhaal och Hugh Jackman diskuterar

I helgen som gick hade filmen "Prisoners" premiär. Jag ska vara komplett ärlig: jag hade knappt koll på vad jag skulle se, huvudorsaken till att se den innan var Jake Gyllenhaal och Hugh Jackman och inte nödvändigtvis för att de är universums mest skickliga skådespelare.

 

Det var en spännande film om än för lång. Men mina tankar gick ofta till "Mystic River" som är en annan film vars historia är om en förälder som förlorar sitt barn och vad föräldern gör i tron att någon har skadat deras barn. Bara att "Mystic River" är tio gånger mer intensiv, karaktärerna djupa och skådespeleriet ett litet strå vassare. Så, för all del kan du se "Prisoners" men missa inte "Mystic River" om du redan har gjort det.

Kommentera och dela  
Norrköping - den 5 november 2013, kl 10:37

Scen ur filmen "Nurse Betty". Renee Zellweger bär på en kartongdocka.

I år har jag fått den stora äran att arbeta på filmfestivalen i Stockholm. Det blir ny upplevelse för mig på flera sätt eftersom jag aldrig varit på SFF. Det jag ska göra är att moderera face2face. Vad är face2face? I samband med vissa visningar är det frågestund med någon från filmen efteråt. Jag ska vara den som ställer frågor och bjuder in publiken med sina frågor. Det är fyra regissörer som jag ska prata med. Dessa är:

 

  • Amos Gitai med filmen "Ana Arabia"
  • Amat Escalante med "Heli"
  • Rebecca Zlotowski med filmen "Grand Central"
  • Neil LaBute med "Some Velvet Morning"

 

Gitai har regisserat film längre jag har existerat. Samma år som hans första film föddes Amat Escalante, som vann regipriset i Cannes i år för just "Heli". Rebecca Zlotowski är den nya stjärnan på franska regihimlen. Och Neil LaBute, han är den regissör som jag har känt till innan. Han är väl den som är mest Hollwyood av alla dessa fyra. I Sverige är han mest känd för "Nurse Betty" men när jag undersökte hans bakgrund insåg jag att jag har sett fler filmer av honom utan att veta att han regisserat dem. Läs mer om Neil Labute på imdb.com.

 

Det här ska bli väldigt spännande. Om du har några frågor till regissörerna så varsågod och kommentera nedan så tar jag med dem!

Kommentera och dela  

Senaste nytt från Wighs


Barnkammaren