Jag vet inte om ni har tänkt på det men så här var det förr i filmer: de goda dog nästan aldrig, de klarade sig. Idag på film vill man vara lite mer realistisk men vågar inte döda huvudpersonerna ändå, så det dödas drös av sidokaraktärer.

Varning: nu kommer lite spoilers!

Det är värre än om huvudkaraktären dör, eftersom situationen behandlas som 'det är ingen fara, det var inte huvudpersonen som dog'. Ett exempel från nyligen är när Thresh dör i "The Hunger Games". Han låter huvudpersonen Katniss komma undan när han skulle kunna döda henne, i princip för att vara snäll då hon varit det. Sen dör han lite på sidan av och vi ska vara glada att huvudrollerna överlevde.

Vad har ni för exmpel på det här?

Nora Ephron, regissör och manusförfattare, avled igår 71 år gammal. Ephron är mest känd för "När Harry mötte Sally" och "Sömnlös i Seattle". Hon var onekligen bra på romantiska komedier, hon gjorde inte alltid de bästa filmerna men de var alltid underhållande, exempelvis "You've Got Mail".

Men hon har gjort en större film som skiljer sig från mängden, och det är "Silkwood". En allvarlig skildring av en katastrof på ett plutonium-företag. Meryl Streep och Cher gör riktigt bra insatser. Det är en stark och känslosam film. Se den i Nora Ephrons ära om ni inte har sett den!

Freddie Mercury, sångare i rockbandet Queen, var en ovanlig med ett ovanligt liv och en röst utan dess like. Så det är inte så konstigt att någon äntligen bestämde sig för att göra en film om honom. Än så länge har ingen inspelning börjat men rekrytering pågår.

Sacha Baron Cohen, mannen som blev känd som Ali G och Borat, ska spela rollen som Freddie Mercury. Jag vet inte vad jag ska tänka. På vissa sätt är de inte helt olika, men det går heller inte att få ihop Borat och Freddie. Vad tycker ni?

I rollen som en flickvän till honom kommer vi att få se Katy Perry.

Regissören Wes Anderson uttalade sig i förra veckan i en intervjun där han säger att han varje gång han åtar sig något vill skapa något nytt. Ett chockerande uttalande med tanke på att Anderson alltid håller hårt vid sin stil.

Jag vågar påstå att Wes Anderson egentligen gör olika variationer på samma film. Alla filmer handlar om ovanliga karaktärer, outsiders. Alla filmer har liknande estetik till och med när det handlar om teckensnitt på eftertexter. Alla historier ska innehålla en större kärleksaffär. Om Wes Anderson vill göra något nytt varje gång han börjar något så har han misslyckats ganska fatalt, kanske utan att märka det själv? Som om det inte vore nog anställer han dessutom samma skådespelare.

Missförstå mig rätt, jag tycker om det han gör...men han kunde gott gå utanför sin säkra zon.