Det tog alltså slut innan det roliga ens hade börjat.
Ända sedan september och grundseriepremiären i Billingehov har man egentligen bara gått och väntat på en sak: kvalserien.
Ju längre in på säsongen vi kom, desto mer stod det dessutom klart att Vita Hästen var ett av de så kallade "givna" lagen i kvalserien.
Och så tar det slut redan nu.
I playoff 3.
Jag kan inte ens tänka mig hur spelarna i laget känner sig efter den här förlusten. Vilken bedrövelse. Vilken tomhet.
Jag hade den dåliga smaken att inte ens befinna mig på plats för att se avgörandet, men rapporterna skvallrar om ett Hästen som förde matchen men där Karlskrona hela tiden låg rätt och spelade klassisk bortahockey.
Dessutom gjorde KHK matchens första mål vilket är skapligt viktigt i den här sortens matcher.
Efter onsdagsmatchen gjorde jag ett försök att påbörja någon slags krönika om Hästen hade rykt redan i fredags. Det jag satt och funderade mest på var vad jag skulle kalla själva uttåget för.
I den här branschen är det ju lätt att slänga sig med stora ord, så det första ordet jag kom att tänka på var så klart "fiasko".
Fel. Det här är inget fiasko. Visst, det är ett jättemisslyckande men att dra till med fiasko är att göra det alldeles för enkelt för sig. Ett fiasko hade det varit om Hästen rykt mot Östersund eller Arlanda – men inte mot KHK. Om ni inte håller med så kan ni ta en titt i blekingelagets roster.
Moving on…
Varför gick det då som det gick? Det enkla är ju att skylla på lottning, spelschema, den snåriga vägen uppåt och Hästens avsaknad av viktiga matcher inför playoff. Just det sistnämnda tror jag påverkade en hel del i första matchen, men knappast i andra och tredje.
När det gäller det övriga så kan man ju tycka vad man vill, men det är så det ser ut i division ett numera och det är bara att gilla läget. Det är lika för alla och påverkar inte att Hästen förlorar med 1–2 i matcher mot Karlskrona.
Det enda – och väldigt tråkiga – svar jag har här är att det handlar om små marginaler. Det hade lika gärna kunnat vara tvärtom, att det var Hästen som tog sig vidare och KHK som tvingades ta semester.
Många supportrar snackade om oflyt när Tingsryd slog ut Hästen för två år sen, men då var faktiskt Tingsryd det bättre laget. Då var det betydligt större skillnad mellan Hästen och Taif än vad det var mellan Hästen och KHK i år.
Moving on again…
Vita Hästen har tagit många sportsliga kliv framåt de senaste säsongerna. Från att endast ha varit en utmanare till övriga satsande lag (som Örebro och Tingsryd) har det i år varit Hästen som har fått ha favoritstämpeln på sig. För två år sedan föll man på målsnöret nere i Dackehallen och det var det första egentliga tecknet på att det hade gått framåt.
I fjol började stabiliteten visa sig och Hästen tog sig till slut relativt enkelt till kvalserien. Att det väl där var över innan det ens hade börjat må väl vara hänt, men totalt sett var det ändå ännu ett steg i rätt riktning och en erfarenhet som laget skulle ha med sig in i den här säsongen.
I år har kusarna visat upp en ruggig stabilitet. Man vann grundserien överlägset och följde upp det med att ro hem även den södra allettan. Det var dukat för allsvenskt avancemang och party i stan.
Men så valde KHK att vara ofina nog att förstöra den där festen och jag kan inte se det här på något annat sätt än att den här säsongen i princip är bortkastad.
Visst, laget har varit bättre än i fjol men det finns ingen ny lärdom att ta med sig in i nästa säsong. Att upprepa samma sak om och om igen ger dig i regel ingenting.
Dessutom får det av förståeliga skäl även spelarna att tröttna.
Jag tror inte att det är så att det är den svåra vägen till allsvenskan som skulle kunna få spelare att lämna, utan snarare det faktum att det finns en grundserie. Jämför gärna en hemmamatch mot Grästorp i november med den elektriska andra playoff-matchen mot Karlskrona i fredags.
Det är ju som natt och dag. Visst är det alltid kul med hockey, men jag är säker på att spelarna bara vill ha grundserien överstökad så snabbt det bara är möjligt.
Med det sagt befarar jag att Hästen kan åka på en smäll när det gäller spelare som lämnar.
Marcus Eriksson har gjort sin bästa säsong någonsin och vill spela högre upp, även om han är rotad i stan.
Jesper Samuelsson kom hem till Norrköping för att hjälpa sin moderklubb till allsvenskan.
Två säsonger senare är Hästen fortfarande ett division ett-lag och "Sama" lär garanterat få anbud från allsvenskan.
Detsamma gäller för spelare som Mike Beck, Henric Höglund och Stefan Erkgärds plus ett helt gäng andra.
Och, helt ärligt, vem kan klandra spelare som vill hitta nya utmaningar i en högre serie?
För Hästen och dess supportrars skull hoppas jag att så inte blir fallet. Hockeyn i Norrköping förtjänar lite framgång efter femton jävla skitår.
Som avslutning säger jag grattis till KHK, Ronneby-Kallinge (alternativt Kallinge-Ronneby), Olofström och Asplöven.