God eftermiddag!

De här senaste veckorna har det gått sjukt trögt, både med det ena och det andra. Bloggen har ju inte direkt uppdaterats som den ska, vilket ni naturligtvis har märkt av.

Jag väljer därför - på grund av att hockeysäsongen i princip är över - att pensionera hockeybloggen för den här säsongen.

Det har väl inte riktigt gått helt smidigt att köra på men jag hoppas ändå att ni har fått ut något vettigt av bloggen. För egen del har det varit sjukt kul men samtidigt (ibland) en börda att hålla igång.

Vi får se om jag återkommer med ett liknande upplägg när ännu en fantastisk säsong drar igång i september.

Silly season börjar ju nu, förresten. Har ni tips på grejer som händer i Hästen? Hör gärna av er till mig i såna fall: johan.adamsson(at)folkbladet.se

Ha det så bra och sköt om er tills vi hörs igen.

/Er lokala stjärnbloggare

Det har varit brist på uppdateringar på sistone av förklarliga skäl. Men jag tänkte, så här mot slutet av säsongen, att jag skulle försöka summera saker och ting. 

Satt och klurade på det där med individuella betyg och nedanstående är det jag kom fram till. Sjukt svårt att betygsätta samtliga spelare men det fick bli vad det blev. Det är baserat på förväntningar från mig och på hur jag har upplevt insatserna. 

Ni ska med andra ord inte se det som ett facit. 

Noterbart är att jag har valt att utelämna en del spelare, som Adam Sigfridsson, Christoffer Aniander, Emil Lilja, Pär Ohlin och Niklas Ottosson.

Hojta till om jag har glömt någon som egentligen borde ha varit med.

I övrigt kan det väl påpekas att betygen är rätt snälla på sina håll.

Jag har använt mig av följande betygskala:

1 - Underkänd

2 - Godkänd

3 - Bra

4 - Mycket bra

5 - Djurgårdsklass

Laget 3 – Totalt sett har säsongen varit ett steg framåt för Vita Hästen. Oavsett vad folk tycker och tänker så är det lätt att bara tänka tillbaka till de senaste matcherna, och det är naturligtvis inte muntert med Hästenögon sett. Men överlag? Tja, då har den här säsongen varit bra trots att det inte blev allsvenskan. Hästen har gjort precis det jag trodde att dom skulle göra, nämligen tagit sig till kvalserien. 

Tränarna 3 – Eller tränarna förresten, ska egentligen vara tränaren. Det är ju Sune Bergman som är huvudansvarig och han som ligger bakom det här steget i rätt riktning. 

Målvakter

Fredrik Eriksson 2 – Kom in i Hästen sent för att ta upp kampen med/agera back-up åt Alexander Bergh. Har knappast glänst men heller inte läckt bakåt. En helt okej andremålvakt. 

Alexander Bergh 4 – Hade ni frågat mig efter allettan och playoff så hade betyget blivit en klockren femma, men insatsen i kvalserien drar ner betyget till en stark fyra i stället. Det är inte det att han har varit dålig i kvalserien, men han har inte spikat igen på samma sätt som i allettan. Överlag Hästens bästa spelare den här säsongen.

Backar
Mike Gabinet 2 – Rätt svårbedömd faktiskt. Långt ifrån någon floppvärvning men inte heller någon succévärvning. Han har gjort det som man hade räknat med, varken mer eller mindre.

Joakim Petersson 2 – En av de snällaste spelarna jag har träffat. Men nu handlar ju det här inte om trevlighetspoäng utan om hans insats på isen. Jag har sällan några högre förväntningar på den här killen och det känns väl som han har levt upp till det – om ni fattar vad jag menar med det.

Henrik Tång 3 – En bra och viktig värvning inför allettan. En fult defensivt spelande back som aldrig får några stilpoäng men som är viktigare än många tror.

 
Markus Jonsson 3 – Hej, utveckling! Jag skulle nästan vilja sätta en fyra på Jonsson som aldrig får några rubriker. Det är så det funkar om man inte öser in mål. Tyvärr. Men det är ju mitt fel.

Eric Persson 2 – Första halvan var lysande. Den andra halvan var tvärtom. Eller andra halvan förresten, det är mest i kvalserien som Eric Persson har gått från hög division ett-klass till... tja, dålig division ett-klass.

Johan Ohlsson 2 – Han är lurig, den där dalmasen. Grymt viktig i det offensiva spelet men nästan lika oviktig i det defensiva. En knäskada förstörde i princip hela höstsäsongen men kom tillbaka lagom till allettan.

Johan Pettersson 3 – En sen värvning som blev det stora ankaret i Hästens defensiv. Visst, han är bättre framåt men inte helt oäven bakåt heller. Välskolad som knappast spelar i Hästen nästa säsong.

Forwards

Linus Näsström 3 – I sina bästa stunder är ”Näsa” outstanding. Kan faktiskt vara hur jävla bra som helst. Dessvärre händer det inte tillräckligt ofta för ett högre betyg. 

Jimmy Andersson 4 – Hästens bästa utespelare i grundserien. Skadade sig i första allettanmatchen men kom tillbaka och visade bra form igen. Precis som med Johan Pettersson – Jimmy Andersson spelar knappast i Hästen nästa säsong.

Jesper Samuelsson 2 – Vad ska man säga? Hade först tänkt dra till med en etta på grund av förväntningarna jag hade på den här killen. Var lysande i början av grundserien men det känns inte som att han har klivit fram nu när det har gått tungt. Visst, han är en ledare trots sin ålder men jag hade räknat med mer.

Dan Björkman 3 – Har en otroligt simpel spelstil. Den går ut på att checka, åka mycket skridskor, tacklas och helt enkelt vara en jobbig jävel att möta. Björkman misslyckas sällan med det.

Johan Alcén 2 – Har egentligen inte spelat tillräckligt mycket för att betygsättas, men va fan. Debuten placerades i facket märkt ”succé” – därefter har han mest känts som en spelare i mängden. Skadades i kvalseriepremiären mot Huddinge och spelade inget därefter.

Jonas Engström 2 – Målsumparen nummer ett? Skulle man kunna säga. Engström plockades emellertid inte in för att göra mål utan för att tillföra energi och det gjorde han väl. Men i övrigt? Njae.

Marcus Eriksson 2 – Här har det gått tungt. Blytungt. Vaknade tillfälligt till i kvalserien i ett par matcher men överlag har det gått troll i det. ”Lill-Firsov” har en spelstil där det mesta handlar om små marginaler, och utan att överdriva så har väl marginalerna varit på helt fel sida. Väldigt nära en etta.

Gustaf Gardell 2 – Målkung i början av säsongen men därefter har det gått lite trögare med målskyttet. Har bänkats i någon match efter jul men överlag har Gardell varit godkänd.

Rasmus Schelin 3 – Snudd på en fyra faktiskt. Fan så bra han kan vara. Liten, speedig och med en jäkla fart på rören i sina bästa stunder. Även om han inte alltid har varit dominant så har i alla fall lägstanivån varit riktigt hög. Sånt kommer man långt på – troligtvis till allsvenskan redan nästa säsong.

Johan Erkgärds 3 – Tufft i grundserien men matchvinnare flera gånger om efter jul. Inte den snabbast spelaren i Hästen direkt, men det märks att pojken är välskolad och att han lirar med insidan av pannbenet. 

Viktor Ringberg 2 – Fjolåret blev bortkastat i Karlskrona och det känns väl som att även den här säsongen har varit tung. Det har blivit lite poäng här och där (dock ganska mycket i kvalserien), men överlag har Ringberg mest känts som en utfyllnadsspelare. Tyvärr, måste jag säga med tanke på potentialen.

Sebastian Harrysson 2 – Var faktiskt väldigt osynlig under stora delar av grundserien och även i allettan. Men ”Dirty Harry” är en av få spelare som faktiskt höjde sig när det vankades kvalserie. Eller så har han hållit samma nivå hela säsongen, bara det att resten av laget har blivit sämre.

Johan Bülow 2 – Kaptenen. Har visat de där ledaregenskaperna och gått i bräschen titt som tätt, men inte riktigt nu på slutet. Läggs skridskorna på hyllan nu?

Emil Sätterman 2 – Här finns det ju en del att ta av inför nästa säsong – om han nu blir kvar, vilket jag tror att han blir. Skadade sig innan premiären och kom egentligen aldrig tillbaka efter det. Men det märks att det finns stor potential i den lilla värmlänningen.

Publiken 4 – På hemmaplan skulle det här betyget ha sänkts en smula, men borta har det stundtals (de matcher jag har sett) varit kalas. Väldigt bra bortafölje för att vara division ett.

Ja, det var det hela. Any comments?

Hej igen!

Bloggvila i helgen på grund av ledighet. Har varit skönt. Mitt senaste inlägg var, som de flesta redan listat ut, ett skämt. Varför skulle vi ha en LHC-blogg liksom?

Just det.

Vita Hästen hade för övrigt inte en suck mot KHK och föll med 0-4. Det är ju bra märkligt hur säsongen har utveklats för både de här lagen. För KHK:s del har det pekat spikrakt uppåt hela tiden - för Hästens del har det egentligen varit tvärtom.

Hästen toppade formen under allettan och såg ut som den största allsvenska kandidaten medan KHK tog sig till playoff med ett nödrop.

Nu är helt plötsligt blekingelaget det division ett-gäng som har störst chans att gå upp. Hade någon sagt det efter Hästens bortamatch mot KHK i allettan så hade jag troligen kissat på mig av skratt.

Men nu är jag imponerad. Verkligen. KHK är i zonen.

Nu är ju inte allsvenskt avancemang redan nu en del av KHK:s plan, men på något sätt känns det som att det är helt rätt förening som tar klivet - om den nu blir så.

Nu är det klart att klubbar som Hästen och Björklöven också hade passast bra in i allsvenskan, men KHK är väl den klubb som jag tror har mest på fötterna när det gäller att satsa.

Klubben har bra ekonomi, fin uppbackning och en toppklassig arena. Dessutom var bemötandet nere i Telenor Arena högklassigt och väldigt professionellt.

Jag är den första att gratulera om Karlskrona går upp.

För övrigt. Minns ni för ett tiotal år sedan när kusarna brottades med Växjö om att kliva uppåt i seriesystemet? Snacka om utveckling nere i Småland. På fjorton år har Lakers gått från ingenting till elitserien. Sjukt coolt.

Hästen har också gått framåt och har i år gjort sin bästa säsong på femton år, men det är onekligen skillnad på utveckling och utveckling.

Ja, det var det. Det här blir de sista raderna från mig på ganska länge.

Hockeysäsongen lider ju mot sitt slut här och med det även den här bloggen. Men det blir av en annan anledning än jag trodde från början.

Jag försvinner - men inte hockeybloggen.

I nån slags ny satsning från Folkbladets sida är det tydligen bestämt att vi ska satsa mer - betydligt mer - på elitklubbarna i länet, vilket innebär att vi inte bara ska följa Norrköpingsidrotten utan även idrotten i Östergötland i stort.

I klartext betyder det att den här Hockeybloggen kort och gott kommer att byta namn till LHC-bloggen inom en snar framtid.

Förklaringen jag fick var att "det är ju ett elitserielag". Antar att min nuna byts ut mot ett lejon också. Eller om det är ett marsvin.

Det är allt jag vet för tillfället.

Hej!

Jag tycker att insatsen i kväll mot Troja symboliserar Vita Hästens insats i kvalserien rätt så bra. Det var otroligt mycket upp och ner. Eller, inte upp, ner, upp, ner utan snarare ner och sen upp.

Hästens tio första minuter är bland det sämsta jag sett Hästen prestera den här säsongen. Samtidigt är andra perioden - och till viss del även den tredje - bland det bästa jag sett laget prestera. Kanske inte om man ser tillbaka på hela säsongen, men definitivt i kvalserien.

Men ni är med på hur jag menar, va? Det har blandats högt med lågt och det håller naturligtvis inte i en kvalserie, där man måste vara stabila och hålla en så hög lägstanivå som möjligt.

Ungefär som Troja. Dom vinner alltså den här matchen med 5-3 trots att man var mer eller mindre utspelade i andra perioden och långa stunder av den tredje. Hur starkt är inte det?

Det går inte att säga nåt annat än att det är rätt lag som vinner den här kvalserien.

Samtidigt går det inte att säga nåt annat än att Asplöven är sämst i den här serien. 0-9 borta mot Hästen och så 2-9 hemma (!) mot Huddinge nu. Det kanske var tur att inte fler än 169 personer fanns på plats för att bevittna eländet i Arena Polarica.

Lika trist att inte mer än 1 159 personer fanns på plats i "Himpa" heller. Samtidigt kan jag förstå varför många valde att stanna hemma. Jag hade inte heller någon större lust att gå på hockey i kväll, men så här i efterhand känns det bra att jag var där.

Nåja. Ett trelagsrejs blir det nu i kampen om den andra allsvenska platsen - Karlskrona, Tingsryd eller Huddinge.

Själv hoppas jag på Huddinge.

Segt värre när det gäller hockeyn just nu, det kan jag erkänna.

Efter Hästens förlust senast kändes det som att luften gick ur. Här hade man liksom räknat med stentuffa, jämna matcher hela vägen och ett kvalseriedrama ända in på mållinjen - och så blev det så här.

Ja, jag vet att chansen till avancemang fortfarande finns, men hur troligt känns det att både Karlskrona och Tingsryd tar mindre än sju poäng vardera på de fyra återstående matcherna?

Precis.

Jag ska själv upp till "Himpa" i kväll men känner ingen större laddning faktiskt. Heta och viktiga matcher gör mitt jobb sjukt intressant och kul, men nu känns det bara... blaha.

Känslan är densamma som jag brukar ha inför en betydelselös match mot Sunne innan jul, vilket egentligen är sjukt eftersom this is the fucking kvalserien till allsvenskan.

Nåja. Vilka ska vi dra till med som tar klivet upp tillsammans med Troja? Ärligt talat skulle det inte förvåna mig om Tingsryd grejar det. Insatsen mot Hästen senast kan mycket väl ha gett Taif en välbehövlig självförtroendeboost.

Vi kör på det. Troja och Tingsryd stannar kvar i allsvenskan.

Bara för att jag skriver så här gör väl Hästen en sjuk avslutning och grejar andraplatsen ändå.

Jag saknar något. Inte i mitt privatliv eftersom jag i stora drag är en vinnare. 

Nä, det är något i Hästens spel som saknas. Och nu menar jag inte bara i matchen som spelades mot Tingsryd i afton eftersom jag inte ens har sett den, utan i den här kvalserien överlag.

Ja, det saknades till och med i de två playoffmatcherna mot Enköping. 

Det får mig osökt in på det ganska långa uppehållet som dök upp efter allettan. Vad var det som försvann där egentligen?

Visst, Hästen har gjort sina plattmatcher i den här kvalserien (dit räknar jag Huddinge i premiären och så Tingsryd nu) men överlag har det inte varit dåligt. Problemet är att det inte har varit bra heller. Inte tillräckligt i alla fall.

Det är visserligen tuffare motstånd nu men spelet man hade i allettan var klart bättre än det man har presterat hittills, bättre än i bortamatcherna mot Troja och Tingsryd där Hästen, sett till det spelmässiga, mycket väl kunde ha fått med sig fyra poäng om studsarna gått med laget på ett "normalt" sätt.

Men det här klart, det går ut på att göra mål och att vinna matcher - det har inte kusarna gjort i tillräckligt stor utsträckning för att gå upp i år. Fem poäng upp till en allsvensk plats med tolv poäng kvar att spela om låter ju inte som någon omöjlig uppgift, men det finns inte speciellt mycket som talar för att Hästen helt plötsligt ska börja vinna, vinna och vinna igen. 

Vad det är som saknas? Jag drar till med beslutsamhet i brist på annat. Ni vet, att saker och ting görs per automatik och utan att man ens behöver fundera innan man har gjort det. Att allting bara flyter på i största allmänhet. 

Jag antar att det har med självförtroende att göra. Och försvinner självförtroende så börjas det tänkas och tänkas, ältas och ältas - och vips, en negativ spiral är skapad. Ungefär som det här blogginlägget som just nu skrivs med alldeles för mycket saker snurrandes i skallen.

Men ni fattar säkert vad jag menar ändå. 

Karlskrona borta i allettan får symbolisera det där flytet i spelet och Huddinge borta i kvalseriepremiären får bli en symbol för det andra.

Jaja. Vad tycker ni själva - hur långt ifrån allettanformen har Hästen varit i kvalserien?