Lite mer musik då eftersom det uppskattades så mycket.

I dag säger vi stort grattis till Jimi Hendrix som egentligen skulle ha fyllt 68. Denne gitarrvirtuos är en av mina få hjältar och en av anledningarna till att jag själv blev strängbändare. 

Dock inte riktigt lika bra, men man kan ju inte vara bäst på allt.

Jaha, Grästorp har den goda smaken att ställa Pierre Svensson i mål i stället för Melker Trumars, som faktiskt har vaktat kassen i de bägge tidigare matcherna mot Hästen. 

Jag tror till och med att Trumars dessutom har blivit utbytt i båda. 

I Himpa gav det Hästen ett par lite väl enkla mål, och jag utgår från att det var samma sak borta.

Med Svensson i målet lär det inte bli riktigt lika enkelt.

Det ska förresten bli intressant att se vad Viktor Ringberg, Rasmus Schelin och Jesper Samuelsson kan göra tillsammans. Med tanke på skade- och sjukdomsläget så tvingas Sune Bergman kasta om lite, men det där känns som en rätt vass kedja.

See ya!

Det senaste i raden av alla funderingar som ploppar upp i skallen handlar om det här med speakern. Eller, i alla fall något som speakern alltid säger under en match.

"En minut återstår av den första/andra perioden" och "två minuter återstår av den tredje perioden" har ju hängt med ett bra tag. Det hör hockeyn till liksom.

Men om man tänker ett steg längre så är ju frågan varför det måste sägas. Varför är det så viktigt att meddela att det är en minut kvar av perioden? Är det publiken som ska ha del av den infon, eller är det spelare och domare? Varför går det inte bara att strunta i att säga det över huvud taget?

Och varför ska det sägas att det är en minut kvar av första och andra perioden men två minuter kvar av den tredje? Vem har bestämt det? Varför inte tre minuter? Eller fyra? Eller en halv?

Det här fenomenet verkar ju vara väldigt viktigt och det står i reglementet att speakern ska säga det, men i ärlighetens namn fattar jag inte varför. 

Är det någon som sitter på information om det här och vet när och varför det började? 

Visst, det är egentligen en icke-fråga, men ju färre tillfällen vi får höra Benka Nyberg snacka, desto bättre är det (nu skojar jag bara).

Jaha, det där var alltså andra hemmamatchen i rad som hockeybloggmurveln petades.

Ingen hockey live på... Tja, jag vet inte hur länge. Flera månader känns det som faktiskt. Att ringa in en bortamatch är ju inte riktigt samma sak.

Nåja. Missade alltså Skåre i går och av det man har fattat så var det partaj i Himpa. Femton mål alltså, varav Hästen gör elva - och det mot ett Skåre som ju skulle vara ganska självklara i allettan efter jul.

Det är en bra lustig serie alltså. 

Att det skulle bli målfest kunde man kanske ha räknat ut när Skåre skickade in 1–0 efter en halvminut, men femton mål... Ja, det var överraskande.

Rocknrolla. Japp.

Kul förresten att Viktor Ringberg fick panga in en balja i gubbhörnet också. Viktigt för honom och säkerligen även viktigt för laget som självklart aldrig kan ha för många målskyttar.

Rasmus Schelin gjorde tre strutar och verkar vara i storform. Sist jag såg honom hade han en jävla fart i benen. Med tanke på målproduktionen verkar han inte ha varit sämre i går.

Apropå målproduktion förresten. Är det inte lite kul med rätt anonyma spelare som blommar ut? Jag gissar att Mjölby håller med. 

MHC-forwarden Andreas Besterman är på grymt målhumör för tillfället. Mot Hästen härom sistens gjorde han två mål och hade dessutom en puck i stolpen. Besterman har alltså gjort tio mål (om jag har räknat rätt) på de sju senaste matcherna, fjorton totalt den här säsongen.

Blir det Besterman som skjuter Mjölby till allettan?

För intressets skull i länet får vi verkligen hoppas det.

En sista grej innan vi stänger butiken för den här gången. Det här med plus/minus-statistik är ju på ett sätt väldigt intressant och inget man bara ska vifta bort som nonsens. 

Det säger inte allt om en spelare men det säger ganska mycket. 

Det häftiga med E-serien är att det är Hästenspelare på de femton (!) första platserna i plus/minus-ligan. Martin Westberg i Mariestad klämmer sig in därefter innan Jesper Samuelsson dyker upp på plats sjutton.

Rätt talande siffror för hur pass överlägsna Hästen har varit i den här serien. 

Nu ska jag ut och åka stjärtlapp.

Jag har bestämt mig för att det är alldeles för lite musik här i bloggen så jag drar till med ett inlägg om det.

Jag kan ibland få för mig att jag är hård, en riktigt tuff pöjk med tatueringar på både lämpliga och mindre lämpliga ställen och som uppskattar ett groovy stonerriff, allt medan jag sörplar Southern Comfort (drick med måtta, ungdomar).

Men lika ofta får jag för mig att spisa nåt lugnt och dricka lättmjölk (mjölk ger starka barn).

Anledningen till att jag kom att tänka på det här beror på att jag såg att det kommer nytt material med Eva Cassidy i januari. Har ni missat henne så är det bara att beklaga.

Hon avled i cancer 1996 och då visste knappt någon vem det var. Det var först efter hennes död som hennes musik nådde ut till den stora vida världen, bland annat till er lokala stjärnbloggare.

Själv har jag alla hennes album och det enda (tror jag) liveframträdandet som finns inspelat.

Hennes version av Simon and Garfunkels "Kathy's song" är lysande.

Allt som behövs är en gitarr och en röst. Bra skit.

Vi får se om det blir något hockeyrelaterat i nästa inlägg.

Jag kan glädja er med att Viktor Ringberg är tillbaka igen. Efter två månaders frånvaro kommer 23-åringen att spela match igen.

Comebacken blir i morgon hemma mot Skåre.

Jag snackade med Hästencentern för ganska exakt 23 minuter sen och då var han ute i det vackra vädret och jobbade på solbrännan.

Han var dock vänlig och snackade ändå.

"Jag har kört för fullt i någon vecka nu och jag har inte haft ont eller känt någonting alls i knäet, så det är jättepositivt. Nu gäller det att få upp matchtempot och dit är det en bit kvar. Men det ska bli skitkul att spela, det är ju matcherna man har saknat", sa Ringberg till Adamsson.

Bra för Hästen men framför allt kul för Ringberg själv som behöver studsa tillbaka och få lite fart på karriären igen efter det något halvdana äventyret i Karlskrona.

Även Jesper Samuelsson är tillbaka och speklar till morgondagens match.

Emil Sätterman kommer dock inte att spela. Den skadedrabbade värmlänningen vred till knäet senast och är inte fit for fight.

"Det är en liten ledbandsskada men inget allvarligt. Vi tar det dag för dag", sa Sune Bergman till Johan Adamsson.

Hästentränaren meddelade även att Adam Sigfridsson är på gång efter sin sträckning i låret. Någon gång i nästa vecka ska han kunna vara spelklar igen.

Jaha, då tar jag väl och levererar lite news så här på kvällskvisten.

Conrad Gillberg verkar vara på väg bort från Hästen och kommer tydligen att träna med Faik den här veckan.

Lite trist tycker jag. Conrad dök upp lite från ingenstans - tror till och med att han gjorde Hästens första mål på försäsongen - och har varit riktigt, riktigt bra när han väl har fått spela. Visst, det har varit i seriens bästa lag med schysst uppbackning, men ändå.

Antar att han inte lär få särskilt mycket speltid efter jul och då är det kanske roligare att spela a-lagshockey än juniorhockey, även om det nu råkar vara i trean. 

Vita Hästen ställer i år det bästa laget på benen sen konkursen och har faktiskt aldrig haft större möjligheter att ta det där steget som alla hockeynördar i stan längtar efter.

Om alla bitar faller på plats efter jul, och om kusarna kan få samma formtopp som man fick i fjol, så är jag tämligen säker på att Hästen spelar i allsvenskan nästa säsong. 

Men då gäller det så klart att ha en jävla massa stolpe in, undvika skador och sjukdomar och ha en högre lägstanivå än lagen man möter. Då ska det kunna gå.

Kan ni förresten tänka er en helt avgörande kvalseriematch i Himpa mot, säg, Troja, där Hästen avgör i slutminuterna och går upp. Hur tror ni att det hade sett ut på Hästen Fanz 67:s sektion då? 

Ungefär så här, gissar jag:

God afton!

Har precis (okej, inte precis, men för en halvtimme sen) snackat med Sune Bergman efter 5-3 mot Sunne.

Vi kan väl säga att han inte var helt nöjd med insatsen, även om han inte är den som använder stora eller "elaka" ord om sitt lag. Hästentränaren har exakt samma tonläge oavsett om han är nöjd eller missnöjd med en match.

I kvall var det det sistnämnda. 

"Jag är nöjd med vinsten men spelet kunde man ha önskat lite mer av. Vi hade ingen skärpa och var inte riktigt med på nåt vis. Det går inte att åka in på bara en skridsko, men det är så det kan vara med lagidrotter. Såna har matcher blir det ibland för alla lag och därför var det starkt av pojkarna att mobilisera sig och vinna ändå", sa Bergman.

Ett bevis på att han inte var alldeles nöjd var att han och Sven Ericsson hade stora problem att komma fram till vilka som skulle få betyg. Det tog x antal minuter att komma fram till någonting och inte ens då kändes det självklart.

Ett perfekt läge hade varit att göra som vi gjorde efter Dolphins match mot LF Basket förra veckan. Ingen vidare match av stadens basketstolthet då så vi skojade till det lite - självklart med glimten i ögat - för att roa läsarna och gav betyg till Dolphinetts, Dolfans och skadade Fred Drains i stället.

Det uppskattades inte riktigt. Dagen efter, precis efter matchen mot Türk Telekom, lufsade Joe McNaull fram till mig och påpekade att det var "bullshit" och att Dolphins minsann inte är någon maskin. 

Så kan det gå när man försöker skoja till det och sprida lite glädje i världen.

Jag såg bilder från matchen mellan Djurgården och Modo i går och missade naturligtvis inte Anton Hedmans tidiga julklapp till Andreas Holmqvist.

Den där armbågen han delar ut är inte sexig någonstans. Jag har aldrig spelat hockey men jag fattar ärligt talat inte hur det där kan hända i stridens hetta, att någon kan råka få upp armbågen så där utan att egentligen mena det.

Här har ni den:

Nu gillar ju jag den där spelstilen Hedman har. En nagel i ögat på motståndarna och en spelartyp som mest åker omkring och är allmänt jävlig. Men ibland går det lite väl långt kan man tycka.

Nåja. Anton Hedman har ju för övrigt en viss koppling hit. Han var faktiskt inte alls långt ifrån att förstärka Hästen för några säsonger sen - inför allettan våren 2008, om jag inte totalt missminner mig - när han tillhörde Västerås men precis hade fått lämna Almtuna.

Just där och då var han faktiskt avstängd i tre matcher för en annan osexig tackling. Det blir nog ett liknande straff även den här gången. 

I bland är det ändå lite kul hur saker och ting kan förändras på bara en månad.

Som två hockeylag till exempel.

Vita Hästens J20-gäng spelar ju i J20 Elit numera och utan att jag har alltför bra koll på läget så måste jag säga att kusarna har gjort det bättre än förväntat.

Nåväl. Det jag ville komma till när det gäller förändring var följande: För en dryg månad sen vann Västervik hemma mot Hästen med 6-5. Inga konstigheter egentligen om det inte vore för resultatet tidigare i dag.

Vita Hästen-Västervik 21-3.

Det är sant. Matchen slutade 21-3 på riktigt och det är siffror som inte känns helt okej. Jag vet inte riktigt vad som har hänt med Vik (som för övrigt är jumbo i den där serien) men något måste det vara. Laget torskade med 1-13 mot Växjö härom sistens, så 4-34 är smålänningarnas facit på två matcher.

Jag väljer att avstå applåder över det.

Här har ni Hästens målskyttar förresten: Martin Eberhardsson 4, Viktor Samuelsson 3, Niklas Ottosson 3, Oskar Bennerhed 3, Christian Axelsson 2, Jesper Sellin 1, Nicolas Pizanias 1, Filip Lundgren 1, Mattias Alvarsson 1, Christoffer Lindberg 1, Oliver Palombo 1.

Ha en trevlig lördag.

Hej igen!

Hoppas att ni minns mig. Jag är er lokala stjärnbloggare som en gång i tiden brukade skriva en massa lustigheter på Folkbladets hemsida. Nu är jag i vilket fall som helst tillbaka med ett kort, kort inlägg bara för att lugna er och visa att jag fortfarande lever.

Jag petades i derbyt mot Mjölby och blev därmed lite småarg, mycket beroende på att jag är en vinnare och inte särskilt van vid motgångar.

Men jag ser det som en utmaning, precis som man ska göra. 

Jag lovar att återkomma med hockeyrelaterat material i kväll eller i morgon.

Nu ska jag på dambasket.

Hejsan!

Det kanske kan vara lite småintressant att se hur det ligger till när det gäller våra betyg till Hästenspelarna så här sjutton matcher in på säsongen.

Här har ni:

12: Eric Persson
9: Fredrik Eriksson
9: Joakim Petersson, Johan Pettersson
8: Jesper Samuelsson, Johan Bülow
6: Marcus Eriksson, Linus Näsström, Rasmus Schelin, Alexander Bergh
5: Emil Lilja, Jimmy Andersson
3: Dan Björkman
2: Christoffer Aniander, Gustaf Gardell, Markus Jonsson, Johan Erkgärds
1:  Sebastian Harrysson

Det jag tycker är mest intressant med det där - förutom faktumet att Dan Björkman inte ligger bättre till, men det ämnet har jag ju redan avhandlat - är Jocke Petersson.

Jag har alltid gillat Jocke, det verkar vara en ödmjuk pöjk.

Det här med "vi gillar olika" som jag så schenialiskt skrev om i går tar sig olika uttryck i hockey-Sverige.

I Finspång är en parkerad bil lika med kaos. I Mjölby anses det att stadens hockeylag besitter "den bredaste forwardsuppställningen i hela 1 E" och "ligans bästa målvaktspar".

Så här lät det inför derbyt mot Hästen i VMP Group Arena härom sistens:

Under en av mina många resor fram och tillbaka till Stockholm dök det upp en sak som jag kände att jag måste avhandla lite snabbt här i bloggen.

Till att börja med måste jag säga att min bil är en plats där mängder av genialiska saker far runt i er stjärnbloggares skalle. Eller "schenialiska", som vi säger i hufvudstaden.

Hur som helst. Det här med hur man upplever matcher - i det här fallet hockeymatcher eftersom detta är en hockeyblogg - kan ju variera från person till person. Det har man märkt av, inte minst när man har snackat med diverse tränare efter matcherna.

Jag vet inte hur många gånger det har hänt att jag har haft en bild av hur matchen sett ut, bara för att snubbla ner till omklädningsrummet och få höra en helt annan åsikt från Hästens tränare.

Nu kanske ni inte tycker att det här är särskilt viktigt, men det tycker jag. Det här fenomenet betyder i klartext att jag alla gånger inte kan skriva det jag vill.

Hur skulle det här se ut till exempel:

"En av säsongens sämsta matcher - men vinst blev det ändå.

4-3 mot LHC var egentligen det enda positiva att ta med sig.

- Jag är jävligt nöjd. Vår bästa match i år, säger Hästentränaren Kalle Anka."

Ja, ni fattar poängen. Mycket av det man skrivs styrs tyvärr av vad tränare och spelare tycker.

Lustigt nog har jag inte upplevt det problemet den här säsongen. Jag brukar vara överens med Sune Bergman om det mesta faktiskt, vilket jag inte riktigt vet hur jag ska tolka. Men eftersom spelarna i Hästen verkar vara grymt nöjda och säger saker som "den bästa tränaren jag haft", så måste jag så klart ta det som något positivt.

Vi kan väl ta och slå fast att både jag och Sune är schenier inom våra respektive områden.

Tack för nu.

Vissa dagar blir längre än andra. I dag är en sån dag.

Jag hade tänkt kila in till jobbet på förmiddagen, jobba halvdag, lämna redaktionen och sen vissla tillbaka hit igen för lite hockey i kväll.

Men det blev lite mer än så.

Jag snubblade in på Bla't strax innan tio i morse och blev kvar till klockan fem, då jag hann sticka iväg under en knapp timme innan jag nu är tillbaka framför datorn igen.

Snart ska jag ratta Audin upp till Himpa för att se Hästen-Skåre, sen skriva matchen och sen blåsa hem till Stockholm sent i kväll.

Så kan det vara vissa dagar när IFK Norrköping får för sig att presentera nya spelare.

Inte för att jag klagar - det här är betydligt roligare än att sitta och rulla tummarna.

Så, nu vet ni hur min fredag ser ut.

Tog en minut och ringde upp Håkan Sigfridsson, Hästens sportchef, alldeles nyss. Jag ville ha en liten uppdatering angående eventuellt nyförvärv på backsidan.

Ungefär så här lät det:

- Tjena! Johan Adamsson, lokal stjärnbloggare på Folbla't, här. Något nytt att rapportera?

- Inte ett dugg.

- Okej, tack.

Något modifierat visserligen, men det var ungefär så mycket som kom fram i nyhetsväg.

Blogginläggen duggar tätt just nu. Grymt.

Noterade en kul sak i vår tidning i dag om parkeringsproblem ute i Finspång. Dom har det inte lätt där ute på vischan, det är en sak som är säker.

Man kan undra varför definitionen på ordet "kaos" är så mycket annorlunda än i större städer. Och då menar jag inte just Stockholm utan även i en medelstor städer som, säg, Norrköping.

Läs den här artikeln och förundras. Parkeringskaoset framgår av bilden.

Det går ett litet rykte om Rasmus Schelin och att han skulle vara på väg bort från Vita Hästen.

Er lokala stjärnbloggare tog därför saken i egna händer och ringde upp honom för att bringa lite klarhet i det där.

Ungefär så här sa han:

"Jag noterade också det där ryktet. Kul att se, det var inget jag själv visste om faktiskt. Jag blev lite paff", sa Schelin.

Men!

Han sa samtidigt att han har funderat fram och tillbaka, att "det finns ett litet missnöje men det är inte mer än normalt" och "just för tillfället är ingenting aktuellt".

Jag frågade därför om han inte var helt nöjd med speltiden.

"Inga kommentarer", sa han då.

Den där frasen är alltid lika kul att höra som sportjournalist.

Jahopp, här hade jag sett fram emot att se Sunne imponera som fan och ge mig lite bränsle till det där tipset jag levererade tidigare.

Men icke...

...det var Hästen som imponerade i stället.

Jag brukar gilla att överdriva på ett lite skämtsamt sätt för att ge en viss effekt på saker och ting, så det jag tänker skriva nu går egentligen emot mina principer.

Men va fan. Vi kör ändå.

Vita Hästens första period i kväll var en av de bästa jag sett på... Tja, jag vet inte riktigt, men vi drar väl till med tio år bara för att ha nåt att utgå från.

Det här 1-3-1-systemet kräver väldigt mycket av spelarna och det funkar inte att spela som i första perioden i en hel match, men när det rullar på så rullar det minsann på ordentligt. 

Jag satt och funderade under delar av första perioden om Hästen försökt spela på det där sättet hela säsongen men helt enkelt misslyckats.

Det hade dom inte. Tydligen togs det här lilla uppehållet tillvara på ordentligt och mot Sunne i kväll var egentligen första gången man spelade med så här hög press, med backarna uppe vid offensiv blålinje trots att Sunne hade pucken och skulle anfalla.

 "Det måste vi göra för att hålla ihop laget", sa Jocke Petersson efter matchen.

Vettig poäng. Men då vill det naturligtvis till att samtliga fem spelare jobbar tillsammans, annars kan det bli svängdörrar och frilägespartaj om vartannat. 

Sunne såg löjligt konfunderade ut och verkade inte ha en susning om hur man skulle bemöta det där. 

I övrigt måste jag säga att Sunne inte var särskilt dåliga trots 1-8 i arslet, men spel i allettan lär det inte bli. Sik är bättre än Grästorp, Mjölby och Munkfors men sämre än de övriga.

Trist att behöva medge det faktiskt.

Någon kan väl spika upp ett kors så lovar jag att krypa till det.

Med uppehåll i serien blir det även sparsamt med uppdateringar här i bloggen. Men i morgon sparkar det minsann igång igen och då lär det med största säkerhet bloggas mer frekvent här.

Jag kan inte lova något men håll gärna tummarna för att det blir så. Jag vet att ni saknade mig i går. 

Nåväl. Jag tänkte ta plats i Himpa i morgon trots att jag egentligen är ledig. Här snackar vi om att brinna för sitt jobb. Den primära anledningen till det är att jag hemskt gärna vill se Sunne spela. Det kan ju bli både första och sista gången det händer den här säsongen.

Ni som har lite koll på läget vet att jag i början av serien stack ut hakan och tippade att Sunne skulle ta sig till allettan. Kortfattat menade jag att tre raka segrar mot bra lag inte kunde vara en tillfällighet och att Sunne skulle bli att räkna med.

Elva matcher senare har värmlänningarna skrapat ihop 19 poäng. Det betyder ett snitt på mindre än en poäng per match. Knappast allettan-klass på det. 

Men det är nästan halva serien kvar att spela och Sunne har bara fyra poäng upp till strecket, så en mysig liten formtopp här framöver skulle absolut inte skada. Allting kan hända, som vi brukar säga i branschen. Fortsätter bara yrvädret Marcus Nilsson att leverera så... Då kan det bli åka av.

För övrigt vill jag meddela att snön gärna får dra åt helvete. 

Tack för nu och ha en fortsatt trevlig tisdag.

Vi kör en snabbis såhär på kvällskvisten. Från NHL till allsvenskan.

Hockeyallsvenskan alltså, inte bollsparkning.

Jag tänkte på det här med Troja-Ljungby. Smålänningarna har det verkligen tungt just nu, och har så haft det i stort sett hela säsongen. Men jag undrar om inte torsken i eftermiddags borta mot Tingsryd var spiken i kistan. Troja har åtta poäng upp till strecket och kämpar uppenbarligen mot ett stukat självförtroende.

Det blir lurigt för dom att vända den här skutan i rätt riktning och undvika kvalserien efter nyår.

Men! Vore inte det riktigt kul om Hästen fick ta sig an Troja i den där kvalserien? Det tycker jag.

Och med det menar jag inte på något sätt att Hästen är självskrivna där, det var helt enkelt bara en stilla fundering.

Vi hörs.

Ärligt talat, det här med uppehåll mitt i grundserien förstår jag mig faktiskt inte på.

Först trodde jag att det hade något med landslagsturneringen att göra men det är ju tveksamt eftersom den inte ens har börjat än och att elitserien och allsvenskan fortfarande brummar på. Dessutom kör dom ju på i dom andra division ett-serierna.

Nä, det här känns inte riktigt okej. Tur att det blir tre matcher på fem dagar från onsdag till söndag. Alltid något.

Hur som helst. Det har blivit mycket tjatande om NHL, Detroit och Jonathan Ericsson i den här bloggen på sistone så det är väl lika bra att vi kör vidare på samma linje.

Det hände minsann en hel del för "Big E" i helgen. Slagsmål och säsongens första balja. Inte illa.

Vi på Folkbladet länkade ju för övrigt till den där fajten som Jonte var inblandad i men om jag förstod det hela rätt så uppskattades det inte riktigt av alla läsare. Länken är numera borttagen.

Själv trotsar jag det där och skickar upp det lilla slagsmålet här i bloggen i stället. Den primära anledningen till det är linjedomaren. Vad sysslar han med? Håller fast Jontes arm mitt i kramkalaset. Det är inte första gången jag ser en sån sak men då brukar det vara i elitserien.

Jonte själv var inte heller särskilt imponerad av linjedomarens insats.

"Instead of coming between us, he came behind me and grabbed both my arms, so he gave (Brule) two free shots. (Sharrers) got hit, too, by doing that. So he kind of got what he deserved in a funny way", sa Ericsson till The Detroit News.

Själv fattar jag inte riktigt varför han började veva mot Brule alls. Tacklingen var inte ens särskilt ful.

Sådär, nu är Jonathan Ericsson tillbaka på isen igen. Red Wings spöade Calgary i Canadia med 2-1. 

Inga poäng för "Big E" dock, däremot en tvåminutersutvisning och gott om speltid. Jonte spelade knappt 18 minuter och det får väl anses vara ganska mycket med tanke på att han inte har matchats på typ en månad. 

Tyvärr har jag ingen info om hur han skötte sig eller om ryggen kändes bra, men jag planerar att se matchen i efterhand och förhoppningsvis dyker det upp något i Detroits lokaltidningar framöver.

Här hittar ni för övrigt höjdpunkter från matchen.

En av mina styrkor är att jag inte bara har koll på hockeyn i Norrköping och övriga Sverige - jag har även pejl på läget i USA också. 

För det mesta när det handlar om NHL i den här bloggen så dyker Jonathan Ericssons namn upp. Så även nu. 

Den glädjande nyheten från Detroit är att Vita Hästen-produkten är tillbaka, skadefri, och ska kunna spela i morgon mot Calgary. Det blir alltså hans första match sen premiären mot Anaheim. Då blev det typ fem minuters spel innan han tvingades kasta in suspensoaren. 

"Big E" kommer att kastas in och bilda backpar med Nicklas Lidström, en spelare som inte lär bli årets rookie den här säsongen. 

"We're going to put him right in with Nick (Lidstrom) and he just has to move his feet. If he does that he'll be fine. He's a good player and it's important we get him back and get him going", säger coachen Mike Babcock till Detroit News.

Kort översatt vill Babcock att Jonte rör på fötterna. Ett bra råd.

"I'm just excited to play again", säger Jonte själv.

Det kan inte vara kul att vara professionell idrottsman och tvingas stå vid sidan om och titta på. 

Hoppas verkligen att comebacken blir lyckad och att ryggbesvären är borta för gott.

Jag vet inte om folk retar upp sig eller ens reagerar alls när dom ser de betyg vi delar ut efter matcherna. Vi på Blat ger ju tre spelare betyg (tre, två och en poäng) efter varje match och det ska jag säga er, ungdomar, är inte det allra lättaste alla gånger.

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit bredvid och kliat mig i skallen över de där betygen som måste delas ut. Ibland är det ganska självklart, men oftast har jag ett rent helvete att få till det. 

Det är ju ganska enkelt att plocka ut målvakten eller den spelare som har gjort hattrick. Man gör det enkelt för sig, skulle man kunna säga.

Men bara för att någon har gjort tre mål eller hållit nollan betyder inte det att han har varit bäst, eller ens topp tre. 

Själv brukar jag ofta fastna för en viss spelare redan i första perioden och sen följa honom lite extra. Skämmer han inte ut sig totalt så brukar det delas ut poäng till honom. Det är så min tankeverksamhet funkar. Rätt eller inte.

Nåja. Den primära anledningen till att jag skriver om just betyg nu beror helt enkelt på att Sune Bergman (ja, vid bortamatcher frågar vi tränaren vad han tycker) valde att ge Dan Björkman en pinne. Inget märkligt med det tills jag noterade att det faktiskt var Björkman allra första poäng i år. 

Skandalöst. Björkman är en av mina favoritspelare i Hästen och en kille som aldrig gör en dålig match. Han syns inte så mycket utan gör jobbet i det tysta, som det så vackert brukar heta.

Eftersom det för det mesta är jag som är på hockey och därmed är den som delar ut betygen så ska jag faktiskt skämmas en smula över det här. 

Det händer inte ofta, men den här gången ger jag underkänt till mig själv. IG. 

I dag gör jag inte många knop, det kan jag garantera. Sitter på redaktionen och försöker motivera mig till att i alla fall skriva ett blogginlägg, men det går så där även det.

I bland har man såna här dagar då det inte riktigt fungerar som det ska, men det är bara att acceptera. Det kommer med åldern.

Nåväl. Tänkte på det här med felstavade namn som alltid är på tapeten. I Hästen finns det ett par spelare med namn som stavas fel i pressen med jämna mellanrum. Alexander Bergh är en av dessa, Viktor Ringberg den andre.

Bergh stavar alltså med "h" i slutet och inget annat. Det kollade jag upp i samband med någon bortamatch senast han spelade i Hästen. Ändå står det "Berg" i laguppställningen i varenda match. Oklart varför.

När det gäller Viktor Ringberg så stavar han alltså inte med "c" i förnamnet som vissa tycks tro, utan med "k". Vet faktiskt inte varför det har blivit "Victor" när det gäller just honom men jag antar att det beror på att någon nisse började och så hängde alla andra på bara för att göra det enkelt för sig.

Nu vet ni det också.

Hästens bortamatch mot Grustorp börjar för övrigt alldeles strax. Lustigt nog väljer hemmalaget att ställa Melker Trumars i mål igen. Även där oklart varför.

Sitter hemma och segar framför tv:n för tillfället. Fredagsmys kan vi ta och kalla det för. 

Reprisen av Red Wings mot Phoenix på Viasat Hockey är det som gäller just nu och alldeles nyss delade Niklas Kronwall ut en ganska hygglig tackling på någon stackare i Phoenix. Men det var inte tacklingar jag tänkte ta upp här, utan stor kontra liten rink.

Vi kan väl vara överens om att det är fel att jämföra svensk division ett-hockey med NHL när det gäller spelskicklighet och såna saker. Men just det här med att det är liten rink i Nordamerika tycker jag ger en extra dimension till underhållningsvärdet. 

Det kräver mer av spelarna i speluppfattning och att hela tiden vara på tårna. Även för målvakterna blir det en större utmaning med tanke på att chanserna dyker upp snabbare och från "ingenstans" liksom. Det är ju sånt man vill se.

Nu är ju inte jag den förste att ta upp det här med rinkstorlek, men jag kan inte hitta något negativt med att byta till mindre rinkar även här i Sverige. Men då räknar jag naturligtvis bort den ekonomiska delen som väl får anses vara en hyggligt viktig detalj ändå. 

Mitt grundargument är att det blir roligare hockey - även i division ett - om rinken är mindre. 

Det var det. Vad tycker ni?

Phoenix hann för övrigt gå från 0-0 till 3-0 under tiden jag skrev det här lilla inlägget. Ännu ett argument för att införa små rinkar även i Sverige.

Lev väl.

Det här med intron är ju en extra liten krydda i hockeysammanhang, och vad jag har fattat så är supportrarna i Norrköping inte helt nöjda med Hästens nuvarande intågsmelodi.

Tur då att ni har mig som kan leverera alternativa introlåtar. Den här bjuder jag på, helt gratis.