Setareh Yousefi

Frankly my dear...

Audrey och Marilyn, två överskattade ikoner

Norrköping Siluettbild av Marilyn Monroe och Audrey Hepburn

Marilyn Monroe och Audrey Hepburn är en av få skådespelare som alla känner till. De som inte är så intresserade av film, de som är för unga för att känna till äldre skådespelare, de känner också till dessa två kvinnor.

 

Men, det fanns många bättre skådespelare under höjden av deras karriärer. En annan Hepburn, exempelvis Katharine var en bättre skådespelare än Audrey. Eller Bette Davis, Jane Russell, Ava Gardner, Joan Crawford och så vidare. Marilyn Monroe är väl inte känd heller idag som så fantastisk skådespelare men hon får ändå mer beröm i relation till det hon presterade.

En sak skiljer Marilyn och Audrey från många skådespeleskor från den tiden, båda pratar som flickor. I ton och sätt att prata hade båda suddat ut allt vad kvinna var i sina röster. En ljus röst kan ingen hjälpa men det barnsliga stön de båda sysslade med var pålagd. Båda var också barnsliga på de sätt som kan vara önskvärt hos kvinnor. Marilyn ägnade sig åt det där omedvetna sexualla 'neh men ooops, råkade jag göra så?' och Audrey det där extremt sköra som ropar efter beskydd. Ingen av dem utmanande.

 

Så när jag vurmar för skådespelerskor från den tiden är jag vänd mot andra än de där två gigantikonerna som är absolut överskattade.

 

Ava Gardner

Ava Gardner

 

Jane Russell

Jane Russell

 

Katharine Hepburn

 

 

 

Keanu Reeves upplever samma problem som kvinnliga skådespelare

Norrköping Keanu Reeves, närbild
Keanu Reeves är besviken på att han inte längre får stora roller i Hollywood-produktioner. Ett problem åldrande kvinnor i Hollywood upplevt ganska länge. Han får inte alls lika mycket roller som förr. Något han själv pratar om i Indie Wire. Helt klart intressant att en man råkar ut för detta. Annars brukar mäns ålder inte vara ett hinder för dem.

 

Men, män brukar heller inte se ut som Keanu Revves. Många som levt på sina utseenden har faktiskt inte klarat av att förbli aktiva speciellt länge. Skådespelare som ser bra ut har naturligtvis fortsatt spela in filmer, men i så fall för sina skådespelarkvalitéer. Keanu Reeves däremot har stor del av sin karriär att tacka sitt utseende för.

 

Nu ska man kanske inte tycka för synd om honom, han är ändå fortfarande aktiv.

Mysteriet Shia LaBeouf

Norrköping Shia LaBeouf i filmen "Fury"

Shia LaBeouf slog igenom som skådespelare med filmen "Transformers". Ända sedan dess har kollegor talat väl om honom och hans skådespelartalang. Med viss rätta, LaBeouf är skicklig. Däremot måste det ske något på filminspelningar som gör att han älskas så hårt av sina kollegor eftersom för oss andra verkar han inte så extremt förträfflig varken i filmer eller när han intervjuas.

 

Parallellt med hans popularitet finns också sidan som hånas av media och fans. Shia LaBeouf gör mycket för att kämpa emot sin popularitet, det måste sägas. För det första är han olidligt "method" i sin skådespeleri. Han tar det på extremt stort allvar. Han är som den där handläggaren som gör en riktlinje för varje steg som ska tas. Kocken som är övertygad att han räddar själar istället för att mätta munnar.

 

Bland de saker Shia LaBeouf gjort för en film är att ha dragit ut en tand för en filminspelning, förberett sig för en roll genom att ta droger och skurit sig i ansiktet, istället för att nöja sig med smink. Privat har han också ägnat sig åt en del märkliga grejer, exempelvis dök han upp på premiären av "Nymphomaniac" med en papperspåse på huvudet.

 

Man vill ju verkligen veta vad som pågår inuti den här personen, hur kommer det sig att han är så älskad och så hånad på samma gång?

Dags för lite catch up på recensionsfronten

Norrköping Nu när det har varit filmfestival i Norrköping har jag varit ganska upptagen. Både innan för att se filmer och recensera dem (samtidigt som livet med jobb och annat skulle gå ihop) och under för att de filmer inför framtidens recensioner.

 

Folkbladet har lagt upp en del av mina recensioner så här kommer de:

 

Eugenic Minds

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7388505

 

Gone Girl

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7402256

 

The Eternal Return of Antonis Paraskevas

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7399338

 

Kärlek och brott

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7395319

 

Här är vi nu

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7395048

 

Big In Japan

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7391748

 

What We Do In The Shadows

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7391723

 

Min så kallade pappa

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7350297

 

A Most Wanted Man

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7334412

 

Heli

http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=7325281

Filmbloggen "Frankly my dear..." är en anspelning på det bästa filmcitatet från "Borta med vinden". I vanliga fall skriver jag om film i Folkbladet. På den här bloggen kommer jag skriva allt det som går att skriva om filmer som inte ryms i en recension. Annars kan ni läsa mina recensioner i tidningen.

Bloggar