David Iwung

Fotbollsbloggen

Stolpe in blev stolpe ut

En måndagkväll på B´lat halvvägs in i mars är det inte överdrivet många lugna stunder. Jag har bakat ihop ett basketuppslag inför slutspelet som studsar igång i morgon. Parallellt styrt upp lite jobb till fotbollsbilagan som aldrig är så enkelt som man vill. Jag trodde att jag hade en rolig och bra artikel på gång med en snubbe som gaddade in "Stolpe In" på underarmen för ett par år sedan. Bara idén är klockren om du frågar mig. Att sedan verkligen sätta sig i tatueringsstolen för att få klyschan förevigad på kroppen förtjänar respekt. Personen i fråga avböjde dock vänligt men bestämt. Enligt honom tillhörde gadden det förflutna. Innan familjeliv och knoddar. Aja, bara att bita i det sura, resa sig igen och jaga vidare. Vi knegar på på bred front för att ha en mastig bilaga klar i slutet av månaden.

-----------------------------------------------------------------------

På tal om fotbollsrelaterade fotbollsgaddar. Den här var sådär lagom genomtänkt va?

------------------------------------------------------------------------

Marcus Haglind Sangré nobbar Elfsborg, IFK Norrköping och Åtvidabergs FF. Talangen väljer i stället Malmö FF. Personligen har jag inte sett 17-åringen lira men har hört mycket spännande omdömen. Det ska bli kul att se vad han kan göra i Skåne.

----------------------------------------------------------------------

 

 

 

Förbjuda konstgräs - rena idiotin

NORRKÖPING Jag gick som bäst och filade på ett inlägg och en kärleksförklaring till ett av våra käraste debattämnen: konstgräset. 

En fråga som aldrig verkar tappa sin laddning. 

Sista ordet kommer aldrig vara skrivet - eller sagt. 

Då svingar Robert Laul friskt utan att träffa i den här krönikan.

Förjuda konstgräs?

Vi kan lika gärna återinföra bakåtpassningen till målvakt och damma av Mästerskapsserien.

Det skulle vara lika gynnsamt för svensk fotboll. Lika sexigt. 

-------

Jag har sett Peking både i Malmö och i Falkenberg. 
Båda gångerna har det blivit förlust för IFK men det är inte alls poängen.

Fotbollen - sett till kvalité och underhållning - har varit undermålig jämfört med hemmamatcherna mot AIK och Kalmar.
Då väger jag in IFK OCH motståndarnas prestation.

Så sent som i söndags var Malmö-Djurgården en brottarmatch, ett steg tillbaka till 80-talet.

Här har vi alltså storfavoriten Malmö med två Champions League-år i ryggen och med planer att återta SM-guldet mot ett Djurgården som inlett piggt och bra.

Fick vi en sprudlande dust?

Inte alls.

Det var kampen före något annat. Stor vilja, ett betydligt sämre utförande och ja: underlaget är en klart bidragande orsak.

Ett par timmar senare var Örebro-Göteborg (på plastgräs) rena rama urladdningen.

Fem mål. Högt tempo. Chanser. Tydliga linjer. 

För att Örebro SK och Blåvitt är två så mycket bättre lag? 

Nej, men de spelade på ett underlag som inbjuder till en mer passningsorienterad och snabb fotboll.

Där Astrit Ajdarevic får en chans att visa sina vassaste egenskaper som spelfördelare och motor utan att behöva oroa sig för att leveransen ska sitta i knähöjd på kompisen.

"Ja, men är man tillräckligt bra fotbollsspelare ska man klara alla underlag," säger du.

"Halvt rätt", svarar jag.

Alexander Fransson, enastående utveckling i IFK och idag proffs i Basel, har klarat omställningen från att spela på plast till naturgräs utan problem.

"Alle" är ordinarie i en storklubb.

Varför?

En gediget skolad spelare som fått sin träning på ett "pålitligt" underlag 365 dagar om året. 

Den kontinuiteten har lyft Fransson dit han är idag.

Den kontinuiteten kommer att ta Arnór Ingvi Traustason ut i Europa. 

Kanske även Christoffer Nyman och högst sannolikt Linus Wahlqvist

Fransson har nått en nivå som är så skarp att han dansar fotboll oavsett om det är "riktigt" gräs eller den konstgjorda varianten.

-------

Ställa krav att alla Allsvenska klubbar ska ha naturgräs - det kommer döda serien.

Det är ett par steg tillbaka.

Det känns direkt mossigt att 2016 inte kunna spela den fotboll man önskar och är bra på, en fotboll som publiken betalar för att se men luras på för att inte gräsmattan är tillräckligt jämn.

-----

Ikväll går jag och 14 000 personer till Östgötaporten för att se på en bra match.

Förhandssnacket handlar inte om IFK och Bajen kanske kan spela den fotboll de vill.

Om de behöver anpassa sig.

På med vattnet innan avspark. 

Ut och kör.

Ni får inte bättre förutsättningar.

Inte publiken heller.

När gubben är nöjd - då vet man

NORRKÖPING Farsan är bra på mycket men en sak kommer han aldrig vinna några titlar i: dela ut beröm. 

Jag vet.

Brorsan vet.

Morsan vet.

Kidsen och gubbarna som farsan coachat i fotboll genom åren vet.

Kanske att det är en generationsfråga.

Kanske att han alltid varit så men uppmuntran ska man hålla för sig själv - även om du skulle vara hänförd och begeistrad.

Inga överdrivna utspel här inte. Hushåll på det emotionella kontot.

En manlig dunk i ryggen och - bara om det absolut behövs - ett "Bra jobbat" men inte mer. 

(OBS: Låt inte bilden lura er - här är farsan glad).

Tänj för allt i världen inte på glädjeyttringarna då riskerar mottagaren att få för stort huvud, tappa fotfästet och den nedåtgående spiralen slutar inte förrän personen slår skallen i botten.

Med den bakgrunden måste därför följande information ut i ljuset.

En revolutionerande händelse skedde på Vindbacken i Smedby under söndagskvällen.

Efter att jingeln till Mästarnas Mästare tonat ut och den där minuten innan Springfloden skulle börja snabbanlyserades IFK-AIK.

Jag önskar att vi hade haft mer tid att fördjupa oss för farsan gick precis som Kamraterna på knock.

Håll er i nu:

-Fy fan så skönt att kunna gå från Parken ("Äsch, Östgötaporten kommer jag aldrig säga") och känna sig så här nöjd. Det har jag längtat efter. 

Jag fick plötsligt en salivmassa stor som en tennisboll i halsen.

Det var omöjligt att svälja.

Orden försvann.

Liksom marken.

Och när farsan i nästa andetag med fullt uppriktig stämma sa:

-Och Daniel Sjölund. Helvete så bra han är. 

Där blev det för mycket.

Jag kastade febrilt runt med skallen efter gömda kameror och väntade in en återuppstånden Lennart Swahn i vardagsrummet. 

Lelle kom aldrig.

Det gjorde Springfloden och jag lät stunden dö där.

Så lite kunde inte bli mer. Det kunde inte bli större.

När Peking spelar brallorna av Gnaget på det här sättet kunde inte ens farsan hålla uppe skölden.

Det var bara att kapitulera, precis som övriga fotbollssverige.

-----------

Jag försökte att summera och analysera i den här krönikan.  

------------

Jon Gudni Fjoluson behövde en startsträcka för att hitta sin plats i IFK-försvaret. Islänningen blandade och gav under försäsongen och jag var en av dom som satte ett frågetecken för nyförvärvets prestationer. Fyra matcher in i Allsvenskan är frågetecknena mer eller mindre uträtade. Lugn, trygg och stabil. 

---------

Vi skulle kunna lista framstående Pekingspelare fram till Malmös måtematch mot Elfsborg ikväll, men måste lägga fokus på Christoffer Nyman.

1-0-baljan mot AIK var "Tottes" tredje på fyra matcher (han satte tio på hela fjolåret).

Fortsätter Nyman med det här målsnittet och spelet står Europa-dörren öppen.

Det skulle vara ett tungt tapp på alla sätt för IFK men det är dags för Totte att ta klivet nu.

Han lär - precis som Alexander Fransson - komma tillbaka en dag.

 

 

 

 

Så här ska IFK lösa managerfrågan

NORRKÖPING Tor-Arne Fredheim, Mikael Stahre, Rikard Norling, Tony Gustavsson eller någon annan?

Mitt svar: Ingen.

Inte just nu i alla fall.

IFK: Sitt lugnt i båten.

Ta det varligt. 

Vifta bort paniken, skaka av stressen och eventuell magknip orsakad av oro att Janne Andersson drar om nio matcher.

Det bästa Kamraternas styrelse kan göra nu är att låta Stefan Hellberg och Mathias Florén styra skutan Allsvenskan ut och över Champions League-kvalet.

Det är det tryggaste alternativet. Det säkraste valet. Det som känns mest logiskt.

"Florre" och farbror Hellberg har varit med och i allra högsta grad varit delaktiga i det IFK Norrköping vi har idag.

Passningsmaskinen. Den harmoniska mästaren. Laget som tar steg mot att bli en lika svårslagen och genuin enhet som 2015.

Det är för bökigt och förenat med för många frågetecken att kasta in en ny manager och hoppas på att personen ska kliva in och hitta sin roll under ett EM-uppehåll.

Den tiden finns inte.

Har den nye managern planer på att ändra, sätta en egen prägel och styra om för mycket riskerar det att falla platt.

IFK Norrköping kan självklart fortsätta sitt sökande men skulle de komma övrens med vad de anser vara rätt människa att ta över - låt personen göra det först 2017.

----------

I sin roll som manager har inte Janne Andersson varit med på alla träningar. Det är omöjligt när man sitter på en position som långt ifrån slutar vid att coacha och ta ut ett lag.

Stefan Hellberg och Mathias Florén har varit lika nära laget som Andersson

Det är inga duvungar. De vet vad som krävs. De har truppens förtroende. 

Duon blir två utmärkta vikarier som dessutom kan fortsätta att ha Janne Andersson som bollplank även om han inte längre är anställd av IFK.

Det blir betydligt mer skevt om, säg Rikard Norling, lyfter luren för att rådgöra hur fan han ska göra med det taktiska dilemmat eller med den spelaren som inte leverar som förväntat. 

-------

Dessutom har Kamraterna spelarna som är som förlängda coacharmar.

Andreas Johansson och Daniel Sjölund kommer inte att backa att ta ännu mer ansvar när Janne Andersson inte längre finns med i ledartrojkan. 

Slutsats: Knöla inte ett nytt namn i ett fungerande bygge och riskera att det börjar svaja i grunden.

Låt det vänta till 2017. 

 

 

 

Så minns jag tiden med Jan

NORRKÖPING Mjukstarten med tre allsvenska matcher på en vecka räckte inte.

Janne Andersson utnämnades till svensk förbundskapten och ett basketslutspel där Dolphins - mot alla förhandstips - är på väg att ta sig till SM-final brakar vidare.

Det är inte direkt så att man suttit och gäspat med fötterna på redaktionsbordet i veckan.

Men som Erik Hamrén aldrig sagt: "Bättre att ha arslet fullt än att inte känna att man lever".

---------

IFK kallade till presskonferens på Nya Parken för att reda ut, förklara och berätta hur de tänkt och tänker gå vidare.

Det mest intressanta av vad som kom fram  summeras här. 

-------

Janne Biff var rak på frågan om det var ett tufft beslut att lämna: Nej.

Det är inte så troligt att chansen kommer igen.

Andersson avancerar till det översta pinnhålet på karriärstegen och det är en fascinerande utveckling.

2011 när han kom till Peking, från ett mellanår i Örgryte i Superettan, var han inte direkt landets hetaste tränare.

IFK var långt ifrån där de är idag.

Slutsats: Det är en jävla resa.

------

Peter Hunt och styrelsen ödslade ingen tid när förbundet ringde och meddelade att de ville sno IFK:s manager.

Rekryteringsjobbet rullade mer eller mindre igång samtidigt. 

En handfull personer sticker ut och ska bantas ned till Janne Anderssons efterträdare.

Om allt faller på plats kan personen kliva på jobbet redan innan Allsvenskan gör uppehåll men 29 maj hemma mot Elfsborg är det sagt att Janne Andersson säger tack och adjö till IFK Norrköping.

Det avskedet kan bli något extra. 

-------

Hur stort och spännande det än är för Janne att ta klivet så ställer det till det för Kamraterna.

Den nya managern kastas in och ska på kort tid förbereda laget för Champions League, hitta sin roll och stadga sig på nya jobbet.

Det farligaste IFK kan göra är att satsa på en manager som har en syn på hur fotboll ska spelas som skiljer sig från det Peking byggt upp under Anderssons ledning. 

Med det skrivet: personen som tar på sig coachkostymen och flyttar in i ledarrummet har högst osannolikt exakt samma syn på alla punkter hur fotboll ska spelas och IFK ska drivas.

Kamraterna kommer påverkas med managerbytet. Hur och i vilken riktning är en mycket delikat fråga.

---------

5-0. 4-1. 3-1. En smågalen allsvensk omgång igår. Kul!

-------

Och i den omdaning Peking står i ska det även diskuteras eventuella kontraktsförlängningar. Som bekant är det en rad nyckelspelare som är inne på sista månader.

------

Inte bara för SM-guldet - Janne Andersson lämnar Norrköping (flyttlasset går till Stockholm) högt i kurs.

Högre än någon annan tränare i modern tid och anledningarna är många.

SM-guld nummer 13 talar för sig självt.

Att klubben spottar ur sig talanger som får chansen en annan.

Den charmiga fotbollen en tredje.

Men där finns också en charm mixat med en krigare som fansen älskar i Janne Andersson.

Han kan vara rolig, spexa och bjuda på sig själv.

Janne Andersson kan ta en kula för att IFK ska vinna.

Något supportrarna älskar.

-------

Jag har aldrig upplevt en IFK-tränare (eller annan ledare heller för den delen) som haft sådan koll på vad som skrivs.

Det är inte alltid IFK-managern samtyckt - då har man fått veta det.

Som när jag uttryckte mig i en krönika om Isaac Kiese Thelins sanslösa succé i Malmö FF där anfallaren gjorde mål på allt, spelade in sig i U21-landslaget och vidare till A-landslaget.

Det var inte logiskt, hävdade jag.

Samma Thelin kunde knappt snubbla in bollen i IFK.

Helt ok i spelet ute på planen men i straffområdet var han iskall.

Andersson höll inte med, ringde upp och "vädrade" sin motsatta ståndpunkt under ett par minuter när telefonen glödde mot örat.

Den glöder än. Telefonen. 

------

Riki Cakic hade svårt att övertyga Janne Andersson om sin storhet och jag snackade med mittfältaren/forwarden (läs här)

Andersson hade gjort ganska klart att han inte tänkte satsa på Cakic. 

Jag tog - rätt eller fel kan absolut diskuteras - beslutet att saken inte behövdes snackas med Janne då han, igen, uppenbarligen ansåg andra alternativ bättre.

Janne höll inte med.

Under Pekings matchläger i Danmark den vintern minns jag att hallänningen bad om ett snack utanför omklädningsrummet och lugnt och bestämt meddelade sin ståndpunkt.

Den gick fram kan jag meddela.

----------

Ordning och reda.

Stampar du på min fot stampar jag på din.

Glimten i ögat.

Pålitlig (han ringer alltid upp).

En svart blick när det brinner. Den svartaste. 

Bestämd och principfast. 

En mästare att snacka inför sponsorer och samarbetsparners.

En vinnare. En underhållare.

Det kommer att bli ett sant nöje och se hur Janne Andersson klarar sitt nya jobb och inte minst - om den störste satsar vidare i landslaget - hur han hanterar Zlatan.

Det känns inte, och då tar jag inte i, som nuvarande lagkaptenen och den tillträdande förbundskaptenen har samma idrottsliga syn. 

 

 

 

 

 

 

 

Summering av premiärdagen

MALMÖ Janne Andersson överraskade med att peta upp Nikola Tkalcic ett steg, kasta in Christopher Telo som vänsterback och låta Andreas Blomqvist starta på bänken.

Sen klev IFK som lag ut och överraskade Swedbank Stadion och Malmö FF. 

Mästarna kom till en bekant, bubblande och kokande gryta. 

Möttes av ett halsdukshav och ett lag som enligt alla förhandstips kommer cruisa sig bekvämt tillbaka till Sverigetoppen.

Om Peking darrade?

Inte alls.

De älskade att vara tillbaka.

De hade inte alls samma uppbackning från läktarna som för 154 dagar sedan men i första halvlek uppträdde laget med en pondus och ett lugn som chockade Malmö och publiken. 

Arnór Ingvi Traustason lyste och var fullständigt charmant första 45 minuterna på sin favoritarena och lyckades med allt han tog för sig. 

-Allsvenskans bästa spelare, menade Janne Andersson på presskonferensen.

Emir Kujovic hade två jättelägen i samma anfall innan en blixtrande snabb omställning öppnade upp för Christoffer Nyman som kyligt placerade in årets första allsvenska mål. 

En drömstart som kunde och skulle varit ännu bättre.

IFK rullade sig fram till straffområdet men den sista avgörande passningen och skärpan i det avgörande ögonblicken svek.

Det straffade sig. 

-------------

Tesfaldet Tekie - heder att du satsade på honom, Janne - valde att försöka vända på spelet med en diagonalpassning men fick inte en tillräckligt bra träff med vristen. 

Sen gick det snabbt.

Markus Rosenberg glänste i både teknik (tvåfotsdragningen) och känsla (passningen mellan benen på Andreas Johansson) innan Anders Christiansen mötte snyggt och perfekt med yttersidan. 

Matchklockan stod på 44 minuter.

Tungt, tungt för Kamraterna som dessutom fick båda mittbackarna, Johansson och Fjoluson, varnade i halvleken.

Och det visade sig att kvitteringen blev början till slutet för IFK.

När MFF fick lillfingret klippte de hela Kamratkroppen - med lite för god hjälp av en svajig Stefan Johannesson.

----------

Jag kan köpa att Johannesson hittar en straff på Andreas Johansson vars satsning på Markus Rosenberg är både klumpig och överdriven - Rosenberg står med ryggen mot mål - men Ante blev för ivrig.

Men att inte se hur Rosenberg (ständigt denne Rosenberg) manglar ned Joel Enarsson i slutminuten är svårt att köpa.

Ingen med en nykter syn på spelet kan påstå att det inte är straff där.

-Den kändes solklar, sa även Enarsson när jag snackade med honom efteråt. 

-------

Av bara farten för att strö lite extra salt i premiärsåret kontrade och chippade Erdal Rakip snyggt in 3-1 (misstänkt hands). Janne Andersson hade ett snack med Johannesson efter slutsignalen men den där svarta mördarblicken som IFK-managern kan få när det brinner fanns inte där och på presskonferensen var det en saklig och lugn Andersson som konstaterade att hans lag inte fick med sig de tveksamma domsluten. Han överdrev inte.

------

Men mitt i den värsta besvikelsen tror jag även att det fanns vissa spår av stolthet och lättnad.

IFK visade att de kunde skaka Malmö, superfavoriten på bortagräs.

MFF var illa ute i första halvlek.

De spridda buropen kom tidigt.

Allan Kuhn visade ett panikartat kroppsspråk och Rasmus Bengtsson snackade till sig ett gult.

Hade Peking kunnat ta med sig ledningen ned i paus hade laget mycket väl kunnat åka hem med poäng.

Hade det varit 0-2 hade det blivit en smakstart på året. 

------

Att inte Allan Kuhn vågar att se på när hans lag får straff tyder i alla fall i mina ögon på en tränare som känner en enorm press.

------

Emir Kujovic hade ingen bra dag.

Anfallaren som normalt nätar på halvchanser missade ett par tre feta lägen och såg otajmad ut.

Skyttekungen hade behövt kliva fram i första när matchen tillhörde Peking.

-----

Arnór Ingvi Traustason är redan nämnd, det har bara spelats en ynka match men jag får samma känsla som med Alexander Fransson i fjol: Han är för bra för Allvenskan och islänningen behöver nog inte ligga sömnlös undrandes om han kommer med till EM.

-------

Det blir två nollpoängare som springer ut på Nya Parken på onsdag. Kalmar FF-J Södra 0-1. Hoppla. 

-------

Tur och retur Malmö. En avverkad premiär som slutade med IFK-torsk. Helhetsintrycket för vad IFK presterade och levererade slutar ändå på plus. 

Det kommer enklare bortaresor under året. 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 36 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Bloggar