David Iwung

Fotbollsbloggen

Varför kan inte fotbollen anpassa sig?

Bollen var inne. Gott och väl. Det såg alla - utom dom tre männen som ska se det: domarna.

Och here we go again.

Eftersnacket handlar inte om matchhjältar, det spånas inte i vad resultatet i sig innebär för utgången av ligan. Det spekuleras i stället om korruption och mygel.

Suck.

Allt skulle kunna gå att undvikas med att slänga upp ett par målkameror.

Varför kan inte fotbollen anpassa sig som ishockeyn? Som basketen redan gjort i USA?

Jag har inte hört några motståndare till målkameror eller att införa tekniska hjälpmedel på fotbollsarenorna på ett tag nu. Jag antar att det inte finns några belackare kvar. Fotbollen skjuter sig själv i foten varje gång en Frank Lampard-boll är inne i ett VM men döms bort. Eller när Muntari nickar in en boll i en superhet seriefinal men döms bort.

Det tenderar till parodi. Att eftersnacket handlar om medvetet fusk gynnar knappast heller fotbollen. Målkameror nu, tack.

------------------------------------------------------------------------

Det var allt annat än vackert - men första titeln på sex år smakar fågel. men jag ska vara ärlig: jag har svårt att hålla mig vaken när Liverpool spelar. B-A Strömberg sa ett par dagar innan han fick kicken från IFK att "vi är trubbiga som en oceanångare på tvären i anfallsspelet". Det passar bra in på ett kantigt, omständigt och trögt Liverpool.

------------------------------------------------------------------------

Kantigt, omständigt och trögt var det sannerligen inte i London. Arsenal på det humöret. När de springer så mycket, har en sån fart på bollen och släpper på allt vad säkerhetsbälten heter är fantastiska.

-------------------------------------------------------------------------

Trots allt: det är något poetiskt vackert med att vinna titlar.

 

 

Hemmamonstret går inte tämja

NORRKÖPING AIK plattades till. En utspelning som fortfarande ligger färskt på näthinnan. 

Första halvlek mot Helsingborg var lika ruggigt stark, lika svindlande.

Det här hemmamonstret som jag skrev om inför matchen (se här) är knappast en överraskning. 

Kamraterna är svårslagna på Portens konstgräs men frågan måsta ställas: Vilket lag i Sverige kan slå "Peking" hemma när de sätter ned foten och får det att stämma som i första halvlek?

Inget.

Inte just nu i alla fall.

Monstret på Östgötaporten kan inte tämjas.

När det grymtar loss och hungrigt samt ursinnigt spelar ut och sätter den farten på bollen är det ett helvete att stå på andra sidan.

Du får jaga.

Det är ständigt löpande viblå spelare från alla håll och kanter.

Det är attack, attack och attack.

Tappar Kamraterna bollen sätts ett överaggressivt försvarsspel in och lädret är ganska, oftast direkt, återvunnen. 

Den tryggheten, den tron, det gedigna uppträdandet knäcker allt just nu.

IFK Norrköping är, i början på maj, fortfarande Sveriges bästa lag och  det är en på alla sätt fantastisk vetskap som spelare och ledare och veta att du kan få hemmamatcherna exakt dit du vill.

Oavsett om det är AIK, Helsingborg eller Malmö FF som kommer på besök. 

4-1. 4-1. 3-1 och första nollan via 3-0. Full pott och 14 mål den här hemmasäsongen.

Wow.

-Vi har utvecklat vårt spel ett snäpp till när vi är bra, myste Janne Andersson efteråt.

------

66 poäng ifjol gav till slut guld.

IFK har fler inspelade poäng nu än efter sju matcher ifjol.

Det är en lååång väg kvar, det är ett transferfönster som kan kosta IFK tunga namn men rendera i sköna miljoner.

Med det skrivet: det är en start på allsvenskan som är ruggigt stark.

-----

Och in kom Emir Kujovic efter att varit borta och dunkar in en bomb med vänstern och är säkerheten själv på straff.

Mål framför Marcus Allbäcks ögon. Mål och ett spel som tar IFK-forwarden till EM i sommar.

Och kollegan där framme: Christoffer Nyman...

Med risk att bli tjatig men han glider och flyter fram just nu.

------

En som har det tuffare är Andreas Alm. Överlever AIK:s chefstränare den här veckan?

 

Förbjuda konstgräs - rena idiotin

NORRKÖPING Jag gick som bäst och filade på ett inlägg och en kärleksförklaring till ett av våra käraste debattämnen: konstgräset. 

En fråga som aldrig verkar tappa sin laddning. 

Sista ordet kommer aldrig vara skrivet - eller sagt. 

Då svingar Robert Laul friskt utan att träffa i den här krönikan.

Förjuda konstgräs?

Vi kan lika gärna återinföra bakåtpassningen till målvakt och damma av Mästerskapsserien.

Det skulle vara lika gynnsamt för svensk fotboll. Lika sexigt. 

-------

Jag har sett Peking både i Malmö och i Falkenberg. 
Båda gångerna har det blivit förlust för IFK men det är inte alls poängen.

Fotbollen - sett till kvalité och underhållning - har varit undermålig jämfört med hemmamatcherna mot AIK och Kalmar.
Då väger jag in IFK OCH motståndarnas prestation.

Så sent som i söndags var Malmö-Djurgården en brottarmatch, ett steg tillbaka till 80-talet.

Här har vi alltså storfavoriten Malmö med två Champions League-år i ryggen och med planer att återta SM-guldet mot ett Djurgården som inlett piggt och bra.

Fick vi en sprudlande dust?

Inte alls.

Det var kampen före något annat. Stor vilja, ett betydligt sämre utförande och ja: underlaget är en klart bidragande orsak.

Ett par timmar senare var Örebro-Göteborg (på plastgräs) rena rama urladdningen.

Fem mål. Högt tempo. Chanser. Tydliga linjer. 

För att Örebro SK och Blåvitt är två så mycket bättre lag? 

Nej, men de spelade på ett underlag som inbjuder till en mer passningsorienterad och snabb fotboll.

Där Astrit Ajdarevic får en chans att visa sina vassaste egenskaper som spelfördelare och motor utan att behöva oroa sig för att leveransen ska sitta i knähöjd på kompisen.

"Ja, men är man tillräckligt bra fotbollsspelare ska man klara alla underlag," säger du.

"Halvt rätt", svarar jag.

Alexander Fransson, enastående utveckling i IFK och idag proffs i Basel, har klarat omställningen från att spela på plast till naturgräs utan problem.

"Alle" är ordinarie i en storklubb.

Varför?

En gediget skolad spelare som fått sin träning på ett "pålitligt" underlag 365 dagar om året. 

Den kontinuiteten har lyft Fransson dit han är idag.

Den kontinuiteten kommer att ta Arnór Ingvi Traustason ut i Europa. 

Kanske även Christoffer Nyman och högst sannolikt Linus Wahlqvist

Fransson har nått en nivå som är så skarp att han dansar fotboll oavsett om det är "riktigt" gräs eller den konstgjorda varianten.

-------

Ställa krav att alla Allsvenska klubbar ska ha naturgräs - det kommer döda serien.

Det är ett par steg tillbaka.

Det känns direkt mossigt att 2016 inte kunna spela den fotboll man önskar och är bra på, en fotboll som publiken betalar för att se men luras på för att inte gräsmattan är tillräckligt jämn.

-----

Ikväll går jag och 14 000 personer till Östgötaporten för att se på en bra match.

Förhandssnacket handlar inte om IFK och Bajen kanske kan spela den fotboll de vill.

Om de behöver anpassa sig.

På med vattnet innan avspark. 

Ut och kör.

Ni får inte bättre förutsättningar.

Inte publiken heller.

När gubben är nöjd - då vet man

NORRKÖPING Farsan är bra på mycket men en sak kommer han aldrig vinna några titlar i: dela ut beröm. 

Jag vet.

Brorsan vet.

Morsan vet.

Kidsen och gubbarna som farsan coachat i fotboll genom åren vet.

Kanske att det är en generationsfråga.

Kanske att han alltid varit så men uppmuntran ska man hålla för sig själv - även om du skulle vara hänförd och begeistrad.

Inga överdrivna utspel här inte. Hushåll på det emotionella kontot.

En manlig dunk i ryggen och - bara om det absolut behövs - ett "Bra jobbat" men inte mer. 

(OBS: Låt inte bilden lura er - här är farsan glad).

Tänj för allt i världen inte på glädjeyttringarna då riskerar mottagaren att få för stort huvud, tappa fotfästet och den nedåtgående spiralen slutar inte förrän personen slår skallen i botten.

Med den bakgrunden måste därför följande information ut i ljuset.

En revolutionerande händelse skedde på Vindbacken i Smedby under söndagskvällen.

Efter att jingeln till Mästarnas Mästare tonat ut och den där minuten innan Springfloden skulle börja snabbanlyserades IFK-AIK.

Jag önskar att vi hade haft mer tid att fördjupa oss för farsan gick precis som Kamraterna på knock.

Håll er i nu:

-Fy fan så skönt att kunna gå från Parken ("Äsch, Östgötaporten kommer jag aldrig säga") och känna sig så här nöjd. Det har jag längtat efter. 

Jag fick plötsligt en salivmassa stor som en tennisboll i halsen.

Det var omöjligt att svälja.

Orden försvann.

Liksom marken.

Och när farsan i nästa andetag med fullt uppriktig stämma sa:

-Och Daniel Sjölund. Helvete så bra han är. 

Där blev det för mycket.

Jag kastade febrilt runt med skallen efter gömda kameror och väntade in en återuppstånden Lennart Swahn i vardagsrummet. 

Lelle kom aldrig.

Det gjorde Springfloden och jag lät stunden dö där.

Så lite kunde inte bli mer. Det kunde inte bli större.

När Peking spelar brallorna av Gnaget på det här sättet kunde inte ens farsan hålla uppe skölden.

Det var bara att kapitulera, precis som övriga fotbollssverige.

-----------

Jag försökte att summera och analysera i den här krönikan.  

------------

Jon Gudni Fjoluson behövde en startsträcka för att hitta sin plats i IFK-försvaret. Islänningen blandade och gav under försäsongen och jag var en av dom som satte ett frågetecken för nyförvärvets prestationer. Fyra matcher in i Allsvenskan är frågetecknena mer eller mindre uträtade. Lugn, trygg och stabil. 

---------

Vi skulle kunna lista framstående Pekingspelare fram till Malmös måtematch mot Elfsborg ikväll, men måste lägga fokus på Christoffer Nyman.

1-0-baljan mot AIK var "Tottes" tredje på fyra matcher (han satte tio på hela fjolåret).

Fortsätter Nyman med det här målsnittet och spelet står Europa-dörren öppen.

Det skulle vara ett tungt tapp på alla sätt för IFK men det är dags för Totte att ta klivet nu.

Han lär - precis som Alexander Fransson - komma tillbaka en dag.

 

 

 

 

Så här ska IFK lösa managerfrågan

NORRKÖPING Tor-Arne Fredheim, Mikael Stahre, Rikard Norling, Tony Gustavsson eller någon annan?

Mitt svar: Ingen.

Inte just nu i alla fall.

IFK: Sitt lugnt i båten.

Ta det varligt. 

Vifta bort paniken, skaka av stressen och eventuell magknip orsakad av oro att Janne Andersson drar om nio matcher.

Det bästa Kamraternas styrelse kan göra nu är att låta Stefan Hellberg och Mathias Florén styra skutan Allsvenskan ut och över Champions League-kvalet.

Det är det tryggaste alternativet. Det säkraste valet. Det som känns mest logiskt.

"Florre" och farbror Hellberg har varit med och i allra högsta grad varit delaktiga i det IFK Norrköping vi har idag.

Passningsmaskinen. Den harmoniska mästaren. Laget som tar steg mot att bli en lika svårslagen och genuin enhet som 2015.

Det är för bökigt och förenat med för många frågetecken att kasta in en ny manager och hoppas på att personen ska kliva in och hitta sin roll under ett EM-uppehåll.

Den tiden finns inte.

Har den nye managern planer på att ändra, sätta en egen prägel och styra om för mycket riskerar det att falla platt.

IFK Norrköping kan självklart fortsätta sitt sökande men skulle de komma övrens med vad de anser vara rätt människa att ta över - låt personen göra det först 2017.

----------

I sin roll som manager har inte Janne Andersson varit med på alla träningar. Det är omöjligt när man sitter på en position som långt ifrån slutar vid att coacha och ta ut ett lag.

Stefan Hellberg och Mathias Florén har varit lika nära laget som Andersson

Det är inga duvungar. De vet vad som krävs. De har truppens förtroende. 

Duon blir två utmärkta vikarier som dessutom kan fortsätta att ha Janne Andersson som bollplank även om han inte längre är anställd av IFK.

Det blir betydligt mer skevt om, säg Rikard Norling, lyfter luren för att rådgöra hur fan han ska göra med det taktiska dilemmat eller med den spelaren som inte leverar som förväntat. 

-------

Dessutom har Kamraterna spelarna som är som förlängda coacharmar.

Andreas Johansson och Daniel Sjölund kommer inte att backa att ta ännu mer ansvar när Janne Andersson inte längre finns med i ledartrojkan. 

Slutsats: Knöla inte ett nytt namn i ett fungerande bygge och riskera att det börjar svaja i grunden.

Låt det vänta till 2017. 

 

 

 

Så minns jag tiden med Jan

NORRKÖPING Mjukstarten med tre allsvenska matcher på en vecka räckte inte.

Janne Andersson utnämnades till svensk förbundskapten och ett basketslutspel där Dolphins - mot alla förhandstips - är på väg att ta sig till SM-final brakar vidare.

Det är inte direkt så att man suttit och gäspat med fötterna på redaktionsbordet i veckan.

Men som Erik Hamrén aldrig sagt: "Bättre att ha arslet fullt än att inte känna att man lever".

---------

IFK kallade till presskonferens på Nya Parken för att reda ut, förklara och berätta hur de tänkt och tänker gå vidare.

Det mest intressanta av vad som kom fram  summeras här. 

-------

Janne Biff var rak på frågan om det var ett tufft beslut att lämna: Nej.

Det är inte så troligt att chansen kommer igen.

Andersson avancerar till det översta pinnhålet på karriärstegen och det är en fascinerande utveckling.

2011 när han kom till Peking, från ett mellanår i Örgryte i Superettan, var han inte direkt landets hetaste tränare.

IFK var långt ifrån där de är idag.

Slutsats: Det är en jävla resa.

------

Peter Hunt och styrelsen ödslade ingen tid när förbundet ringde och meddelade att de ville sno IFK:s manager.

Rekryteringsjobbet rullade mer eller mindre igång samtidigt. 

En handfull personer sticker ut och ska bantas ned till Janne Anderssons efterträdare.

Om allt faller på plats kan personen kliva på jobbet redan innan Allsvenskan gör uppehåll men 29 maj hemma mot Elfsborg är det sagt att Janne Andersson säger tack och adjö till IFK Norrköping.

Det avskedet kan bli något extra. 

-------

Hur stort och spännande det än är för Janne att ta klivet så ställer det till det för Kamraterna.

Den nya managern kastas in och ska på kort tid förbereda laget för Champions League, hitta sin roll och stadga sig på nya jobbet.

Det farligaste IFK kan göra är att satsa på en manager som har en syn på hur fotboll ska spelas som skiljer sig från det Peking byggt upp under Anderssons ledning. 

Med det skrivet: personen som tar på sig coachkostymen och flyttar in i ledarrummet har högst osannolikt exakt samma syn på alla punkter hur fotboll ska spelas och IFK ska drivas.

Kamraterna kommer påverkas med managerbytet. Hur och i vilken riktning är en mycket delikat fråga.

---------

5-0. 4-1. 3-1. En smågalen allsvensk omgång igår. Kul!

-------

Och i den omdaning Peking står i ska det även diskuteras eventuella kontraktsförlängningar. Som bekant är det en rad nyckelspelare som är inne på sista månader.

------

Inte bara för SM-guldet - Janne Andersson lämnar Norrköping (flyttlasset går till Stockholm) högt i kurs.

Högre än någon annan tränare i modern tid och anledningarna är många.

SM-guld nummer 13 talar för sig självt.

Att klubben spottar ur sig talanger som får chansen en annan.

Den charmiga fotbollen en tredje.

Men där finns också en charm mixat med en krigare som fansen älskar i Janne Andersson.

Han kan vara rolig, spexa och bjuda på sig själv.

Janne Andersson kan ta en kula för att IFK ska vinna.

Något supportrarna älskar.

-------

Jag har aldrig upplevt en IFK-tränare (eller annan ledare heller för den delen) som haft sådan koll på vad som skrivs.

Det är inte alltid IFK-managern samtyckt - då har man fått veta det.

Som när jag uttryckte mig i en krönika om Isaac Kiese Thelins sanslösa succé i Malmö FF där anfallaren gjorde mål på allt, spelade in sig i U21-landslaget och vidare till A-landslaget.

Det var inte logiskt, hävdade jag.

Samma Thelin kunde knappt snubbla in bollen i IFK.

Helt ok i spelet ute på planen men i straffområdet var han iskall.

Andersson höll inte med, ringde upp och "vädrade" sin motsatta ståndpunkt under ett par minuter när telefonen glödde mot örat.

Den glöder än. Telefonen. 

------

Riki Cakic hade svårt att övertyga Janne Andersson om sin storhet och jag snackade med mittfältaren/forwarden (läs här)

Andersson hade gjort ganska klart att han inte tänkte satsa på Cakic. 

Jag tog - rätt eller fel kan absolut diskuteras - beslutet att saken inte behövdes snackas med Janne då han, igen, uppenbarligen ansåg andra alternativ bättre.

Janne höll inte med.

Under Pekings matchläger i Danmark den vintern minns jag att hallänningen bad om ett snack utanför omklädningsrummet och lugnt och bestämt meddelade sin ståndpunkt.

Den gick fram kan jag meddela.

----------

Ordning och reda.

Stampar du på min fot stampar jag på din.

Glimten i ögat.

Pålitlig (han ringer alltid upp).

En svart blick när det brinner. Den svartaste. 

Bestämd och principfast. 

En mästare att snacka inför sponsorer och samarbetsparners.

En vinnare. En underhållare.

Det kommer att bli ett sant nöje och se hur Janne Andersson klarar sitt nya jobb och inte minst - om den störste satsar vidare i landslaget - hur han hanterar Zlatan.

Det känns inte, och då tar jag inte i, som nuvarande lagkaptenen och den tillträdande förbundskaptenen har samma idrottsliga syn. 

 

 

 

 

 

 

 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 36 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Bloggar