Vinterspelens maskot Soohorang – den vita tigern – är en evig beskyddare i den koreanska kulturen och mytologin. Den är en lika vacker som viktig symbol för styrka, ärlighet och skydd, som vi alla kan må bra av i en tid av oro.

Jag har, från den ikoniska björnen Misjas tårar vid OS i Moskva 1980 till Soohorangs entré den olympiska världen den här dagen, låtit mig förföras av var och en av alla historier.

Vi kommer, kanske, skriva den viktigaste någonsin 2018.

Artikelbild

| OS-elden. Invigningen av de 23:e vinterspelen bar en dröm om en försoning, fred och framgång.

Syd- och Nordkorea har mött den olympiska världen under gemensam flagg i Sydney 2000, Aten 2004 och Turin 2006. Varje steg och varje år har mötts med historiska ord och drömmar om en ny framtid, men konflikten mellan de två länderna har blossat upp igen och igen. Det senaste året, när vi räknat dagar till invigningen, har det varit särskilt oroligt. Två ledare, USA:s Donald Trump och Nordkoreas Kim Jong-Un, smutskastade varandra och hotade världen med kärnvapen. Ingen har kunnat eller ens vågat prata om duellerna om ära, framgång och medaljer. Många tvivlade till och med på om OS verkligen skulle bli av. Gränsen mellan Nord- och Sydkorea, där vi sett bilder av soldater på Återföreningsbron och den demilitariserade zonen, skapade spänningar vi inte upplevt, men så, plötsligt, öppnade Nordkoreas diktator upp en dörr för vinter-OS i sitt nyårstal.

Han visste vad han gjorde då.

Vad Trumps twittrande tar vägen vet vi inte än.

Vi har därför, än en gång, fått uppleva hur de fem olympiska ringarna lyckas krama om och länka världen samman än en gång.

Frågan är bara hur länge?

OS och idrott blir på sitt unika sätt en fredsmäklare för några veckor, men känslorna svallar och oron bubblar ständigt där under ytan. Ett par timmar före invigningen på Olympiastadion i Pyeongchang drabbade demonstranter, som brände nordkoreanska flaggor och bilder på dess ledare Kim Jong-Un, samman med kravallpolis utanför arenan.

Det hindrade, tack och lov, inte de två länderna att kliva in hand i hand på arenan med flaggor, leenden och mobiler strax efter klockan 13.00. Det var vackert på sitt sätt. OS, i viss mån också idrott, och politik hör ihop – då, nu och i framtiden.

Det är ett faktum.

Kanske, kanske kan världen bli en lite lugnare plats, när elden slocknat och Olympiastadion rivits (!) under våren, men frågan är vad Kim Jong-Un hittar på då? Jag vågar inte ens börja ett svar på den frågan.

Det ska ju tävlas i Sydkorea också.

Vi kommer bli serverade dramatik och guldjakt lagom till frukost under de här OS-veckorna från bergen runt Pyeonchang och östkusten i Gangneung. Det blir speciellt. OS är speciellt. Vi kan jubla över både EM- och VM-guld år efter år och se hur karriärer formas, men det är i OS det skapas klassiska, oförglömliga och stora ögonblick. Jag är redo för mer.

Det är ju knappt så man hämtat sig från de makalösa dagarna i de kaukasika bergen i södra Ryssland, när Sverige grävde guld var och varannan dag för fyra år sedan. Charlotte Kallas makalösa spurt, när hon knäckte Finland och Tyskland i stafetten är exakt ett sånt där OS-minne utan motstycke.

Kan hon bjuda på det igen i sin sista (?) OS-show?

Absolut.

Hennes resa på vägen fram till de 23:e vinterspelen är imponerande. Hon har tre tunga medaljchanser och har aldrig varit starkare, vilket till och med fått de norska konkurrenterna i gungning. Kalla kommer dra sig hela den blågula skidarmén med Stina Nilsson, Marcus Hellner och Calle Halfvarsson i de sydkoreanska spåren.

Våra kronor, såväl herr- som dam, har ju blandat friskt från till spel, och kan mycket väl utmana om medaljerna. NHL-stjärnorna fick, tyvärr, inte krydda årets turnering utan ska visst fortsätta spela omgång på omgång på omgång på andra sidan Atlanten. Det känns ju sådär. Faktiskt.

Sandra Näslund, Frida Hansdotter, Henrik Harlaut, Victor Öhrling Norberg och lag Hasselborg kan också skapa guldfeber här hemma.

Vår fanbärare, Niklas Edin, bar en jacka av guld, när han klev in på arenan under invigningen. Det gav en viss vink om han och hans lags givna målsättning i jakten på curlingens hetaste medalj. Curlingen har ju också bjudit på ett och annat gyllene ögonblick genom historien.

Vi börjar direkt.

En kopp kaffe med ett stänk av guld, tack.