Vi vill vara i fred. Tillsammans.

Lars Trägårdh är professor i historia. Ulf Kristersson (M) är socialförsäkringsminister, På Moderaternas "Sverigemöte" i Örebro i fredags medverkade de båda i seminariet "Resan mot modern välfärdspolitik".

Jag var där.

Välfärdspolitiken är ett område där M satsar hårt på att försöka utveckla trovärdighet och förtroende.

Lars Trägårdh drog ut de historiska linjerna bakåt i tiden. Hans tes - (ypperligt och utförligt beskriven i boken "Är svensken människa?" som Trägårdh gav ut tillsammans med Henrik Berggren 2006) är att vi svenskar sedan lång tid tillbaka är "statsindividualister". Trägårdh menar att det redan på 1400-talet går att finna exempel på individens starka ställning i samhället. Individen var något mer än en osjälvständig del av familjegemenskapen. Oberoende och självständighet är allt sedan dess några av det svenska samhällets mest grundläggande värderingar. Svensken vill vara i fred. Svensken vill också låta andra människor vara i fred på samma villkor. Därav intresset för jämlikhet.

I en recension (2006-08-21) av Trägårdhs och Berggrens bok konstaterade Lena Andersson i SvD elegant: "Det är detta skattekverulanterna och kärnfamiljskramarna aldrig har förstått. Anledningen till att motståndet mot skatterna är så mycket mindre än borgerligheten önskar är inte att svensken är solidarisk, utan att folk vet att skatterna är priset för oberoendet. (--) Att vänsterns kategori- och grupptänkande heller inte slår brett an kommer sig av att deras analys inte träffar källådern: svenskens skräck för beroenden (--) Jämlikar behöver man inte ta hand om."

Socialdemokraterna har varit "oerhört skickliga" på att förstå samhällets grundvärderingar, sa Trägårdh. I stort sett varje reform - med 1970 års avskaffande av sambeskattningen mellan gifta par som kronjuvel - som genomförts under 1900-talet har haft statens ansvar för individens oberoende i centrum. För långt gångna privatiseringar av sådant som socialförsäkringar bör undvikas, sa Trägårdh. Det behövs ett gemensamt samhälle för att främja individens oberoende och individualism. Han hävdade även att svensken är "pragmatisk". Sakargument har företräde framför visioner. Vilket Stefan Löfvens opinionsraket tydliggör...

Nu vill M försöka springa i kapp. På seminariet pekade Ulf Kristersson på några av de individuella välfärdsproblem han nu arbetar med. Varför ökar kvinnors sjukskrivningar så markant efter det att första barnet fötts; medan pappans sjukskrivningsmönster inte påverkas alls? Varför missgynnas kvinnan när familjen får barn? 10 00-tals barn lever i familjer där föräldrarna/föräldern långvarigt försörjs av socialbidrag. Dessa barns livschanser försämras allvarligt jämfört med andra barns. Hur kan barnen skonas från risken att gå i sina föräldrars fotspår?

Och allt ska gå pragmatiskt och sakligt tillväga. "Enighet är oftast bättre än strid", sa Kristersson.

Nog är moderaterna ute på en resa allt. Framtiden får utvisa var de landar. Samma framtid lär även visa hur S kommer att förhålla sig till resrutten.

 

 

 

Widar Andersson