Jante i benmärgen

Setareh Yousefis krönika

En bekant till mig nämnde att hon hade valt en svart jacka före en röd jacka därför att hon inte ville synas. Eftersom jag av naturen filosoferar och analyserar mycket kan små händelser i livet få igång mycket. Det citatet har snurrat hjärnan en hel del. Vad är det som får någon att aktivt vilja vara osynlig?
 Ett helt främmande koncept för mig, trots viss blyghet som jag bär med mig dagligen.

 

 

Första gången jag hörde talas om jantelagen var på högstadiet. Det var något som vår lärare pratade om i skolan. Med ett barns perspektiv tyckte jag att det var vackert, devisen om allas lika värde. Och så tyckte jag att det var smått humoristiskt också.

 

 

Att läsa Jantelagen känns fortfarande som ett skämt. Men numera för att det är så absurt.

 

 

Du skall inte tro att du är något.

 

Du skall inte tro att du är lika god som vi.

 

Du skall inte tro att du är klokare än vi.

 

Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

 

Du skall inte tro att du vet mer än vi.

 

Du skall inte tro att du är förmer än vi.

 

Du skall inte tro att du duger till något.

 

Du skall inte skratta åt oss.

 

Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

 

Du skall inte tro att du kan lära oss något.

 

 

Vid första anblicken tänker jag i alla fall att det där kan ju inte ha bäring i dagens samhälle. Det finns inte människor som på fullaste allvar tror något av det där. Med eftertanke inser man att det i stora drag är precis sådär i Sverige.

 

Människor beklagar sig till exempel över att vi ger varandra få komplimanger. Det blir så om det finns en kultur av att inte utmärka sig. Ingen ska vara speciell. Jag kan konstatera att så är det inte överallt. Men Jantelagen har ett fast osynligt grepp på befolkningen. Så mycket att den som går emot den får betala ett pris. Då är du märkvärdig och självgod.

 

 

Vad är det för samhälle om alla går och tror att de inte är något? Eller ett samhälle där människor inte försöker vara den bästa de kan vara? Vad hade hänt om Alfred Nobel hade anammat Jante? "Nej, jag vet inte mer än någon annan". Det finns fortfarande en fin grundtanke med att värna om att man inte ska se sig som förmer än andra. Men efter snart 18 år i Sverige tycker jag inte Jante hjälper lika ofta som det håller tillbaka människor. Jante uppmuntrar robotsamhället där ingen människa är speciell eller extraordinär.

 

 

I italienskan finns tillägget ’issimo’. Nästan alla italienska ord kan få ändelsen och det betyder då att något är mest, störst, bäst. ’Grandissimo’, störst av de största. ’Rossissimo’, mest röd. I svenskan blir det fel om vi säger så. Bästast kan vi ibland säga i talspråk, men det är fel. Jante har till och med kontroll över vårt språk.

 

 

Kanske är allt det här självklart för andra. Mig har det tagit nästan 18 år att fullt förstå Jantes inverkan på människors vardagsliv.
Här ska kommentarerna till forumet komma in via ajax, fungerar inte detta så har du en gammal webbläsare eller fel inställningar. läs mer här...

LEDARE
NORRKÖPING
FINSPÅNG
SPORT
Maklaranons bostad
KULTUR & NÖJE



Konferensguiden
Charter
LMS
Hotel
Nu kan Du vara med och skapa nya Folkbladet.se
Anmäl dig här:  folkbladet.se/fokusgrupp