Massmordet i Norge är en terrorhandling. Totalt oskyldiga människor vid regeringskansliet och på Socialdemokratiskt ungdomsläger utvaldes till offer. Attacken var inte riktad mot dem som blev offer. Den mördande terroristen bombade och sköt mot sin förvridna samhällsuppfattning.

Den misstänkte gärningsmannen är en norsk trettiotvååring som på olika nätforum har beskrivit sig själv som ?konservativt kristen?. Det kanske han är. Hans fruktansvärda terrordåd har dock inget med vare sig konservativa eller kristna att göra.

 

Daniel Poohl är chefredaktör på tidningen Expo. I går medverkade han flitigt i flera radioprogram. I en av gårdagens Eko-sändningar hävdade Poohl att terrordådet i Norge har samband med den ?högervåg? som drar igenom Europa. Mördaren i Norge ska enligt Poohl ha aktiverats av högerpartier som har främlingsfientlighet, nationalism och invandringskritik på agendan. Poohls inlägg som vänsterman är en politiserad återvändsgränd. Ligger det något i detta resonemang så bör även vänstervågen på 1970-talet skuldbeläggas för terrormördare som Röda armé fraktionen i Tyskland och Röda Brigaderna i Italien. Så där kan man hålla på allt efter politisk tycke och smak. Det blir lika fel varje gång. Människor till höger och vänster som driver politiska och fredliga kampanjer för det som de tror är rätt och riktigt kan inte skuldbeläggas för vad enskilda terrormördare ägnar sig åt. På motsvarande sätt är det totalt hopplöst att anklaga troende muslimer för mord som utförs av islamistiska terrorgrupper.

 

PM Nilsson är chefredaktör på debattsajten Newsmill. I går skrev PM Nilsson en artikel där han hävdade att partier som Sverigedemokraterna, Danskt Folkeparti och Fremskrittspartiet bör ta offentligt avstånd från den norske terroristen.

Sådana överpolitiskt endimensionella förklaringsmodeller står i bjärt kontrast till det ?öppna samhälle? som Norges statsminister Jens Stoltenberg klokt höll fram som modell när han gjorde sina första kommentarer efter terrordådet. Som Katrine Kielos konstaterade på Aftonbladets ledarsida i går så är det endast mördaren som bär ansvaret. Vurmen för det kollektiva ansvaret för enskilda människors gärningar är djupt rotad i vårt samhälle.

Tillåt mig att ta ett trivialt och lättviktigt exempel i detta tragiska sammanhang. Svensk fotboll framhärdar med att bötfälla och poängberöva klubbar där enskilda personer i publiken begår kriminella handlingar. Fotbollsförbundets inställning till kollektiv skuld är en gren på samma träd som får Poohl och PM Nilsson att  lyfta av något av terroristens skuld för att istället lägga ansvaret på fullständigt fredliga politiska och/eller religiösa övertygade människor.

 

Varje vuxen och rådig människa är ansvarig för sina egna handlingar. En kristen, en kommunist, en Sverigedemokrat eller en muslim ska inte känna något ansvar för vad eventuella terrorister gör i deras övertygelses namn.

 

Men. Det finns ett stort Men.

Hatets kolportörer inom varje tänkbar ism och nisch kan inte friskriva sig från samhälleligt delansvar för vad som kan fastna i förvirrade och handlingsbenägna hjärnor. De allra flesta av hatets predikanter är själva fysiskt ofarliga. De går igång och får nog av att spotta och fräsa ut oförsonligheter och otidigheter mot det som de uppfattar vara det som hotar och skrämmer. Någonstans och någon gång finns det emellertid en människa som eggade av hatet bestämmer sig för att gå till fysisk handling.

Besinning behövs. Jag har inga fantasier om att särskilt många av hatspridarna i samhället kommer att besinna sig. Hatet och den bittra oförsonligheten är deras liv. Däremot kan alla vi andra säkert göra mer för att begränsa hatets räckvidd. Som ansvarig utgivare för Folkbladet funderar jag på vad jag skulle kunna göra bättre i det sammanhanget.