Den första maj 1890 hölls de första organiserade demonstrationerna och folkmötena i Sverige. Hjalmar Branting var med på demonstrationen det året på Ladugårdsgärdet i Stockholm. Branting blev senare det socialdemokratiska partiets förste kongressvalde ordförande 1908; ett uppdrag han behöll till sin död 1925.
På sajten Svenska tal läser jag en utskrift av Hjalmar Brantings förstamajtal från 1917. Det är ett helt fantastiskt tal. I en dramatiskt omvälvande tid balanserar Branting mellan radikala utfästelser om en ljusare framtid och underbyggda förmaningar om att tygla den begripliga otåligheten och våga invänta kraften i den allmänna rösträtten och den kommande demokratin.
Första maj 1917 lockade en aldrig tidigare upplevd stor mängd människor att sluta upp i demonstrationståget som gick från Norra Bantorget och ut till Gärdet. Hungersnöd och arbetslöshet plågade många arbetarfamiljer i städerna, första världskriget var inne på sitt tredje år och USA hade precis gått in på Frankrikes, Englands och Rysslands sida i kriget mot Tyskland och den dåvarande "dubbelmonarkin" Österrike-Ungern. Och i Ryssland kastade ett uppror tsarväldet över ända. I Sverige hade den konservativa regeringen under statsminister Hammarskjöld tappat sitt stöd och en mer moderat regering under Norrköpingspolitikern Carl Swartz tillträtt.
När demonstranterna anlände till Gärdet fanns sex olika talarstolar utplacerade. Det fanns inga högtalare utan det gällde att stå så nära talarstolen som möjligt för att höra vad som sades. I en av talarstolarna stod som sagt Hjalmar Branting. Det är en politisk och demokratisk njutning att läsa hans folkbildande föredrag.
Dåtiden knyts ihop med nutiden på flera olika sätt. Tydligast dras då och nu samman ihop när det gäller Ryssland. Brantings ord om tsarregimens ondska och "äcklighet" är i allt väsentligt synonyma med vår tids omdömen om Putinregimen. Branting var full av förhoppningar om att det skulle kunna växa fram ett helt nytt Ryssland som inte längre skulle hota, förtrycka och förstöra chanserna till en fredlig samvaro inom och emellan nationerna i Europa. Vi vet ju hur det gick. Först kom kommunisterna och sedan kom Putin som tsarväldets ideologiska arvtagare. Men det visste man inte då. Och även om Hjalmar Branting kanske redan då anade vart det skulle kunna bära iväg i Ryssland så var omsorgen om de svenska arbetarnas väl och ve och chans till demokrati det som styrde hans ord.
Det visade sig vara kloka överväganden av Branting vilket - som det sägs - har tjänat oss väl. Jag kan avslutningsvis inte låta bli att citera Hjalmar Brantings omdöme om Aftonbladets ledarsida. Från talarstolen för 107 år sedan gratulerade S partiledare den då sittande regeringen: "Jag kan inte annat än lyckönska regeringen till att ha fått till sin bestämda och oförsonliga fiende en så äkta osvensk och så äkta enfaldig tidning som Aftonbladet." En del saker här i tillvaron är sig lika...